Tänk den här känslan: det är varmt i luften så man kan ha vårjacka, du är på en fest med några fina vänner och det finns en kille eller tjej som är bra. Du är singel och det är absolut inte så att du måste dela ditt liv med honom eller henne, men skulle ni råka hångla lite senare på kvällen skulle det inte direkt göra någonting. Det är ljust till sent på kvällen och du har lyckats få på dig någonting som du inte ser ut som någon övervintrad Ensam mamma söker-deltagare i. Dina vänner skrattar och du skrattar med. Blickar möts. Någon berättar en rolig anedokt. Alla bryter ut i skratt igen. Det är solnedgång, du tittar ut genom ett öppet fönster, tillvaron är alldeles ljusrosa och allt härligt bara pågår runt omkring dig.

Just där och då. Då kan ju folk som menar att singellivet är deppigt ta sina åsikter dra någonstans. Långt bort. Förslagsvis Australien.