Jag har haft så höga tankar om mig själv.

För några månader sedan så hade jag kunnat lagt min mormors guldsmycken i pant på att jag ALDRIG skulle bli en tråkig jävel som pratar bostadsmarknaden och lånelöften.

Nu: pratar om bostadsmarknaden och lånelöften.

Samma sak med människor som bara ”jag ska aldrig bli en sån som bara pratar om mina ungar”.

Något år senare: pratar bara om sina ungar.

I går kom jag på mig själv med att slå en liten lov på redaktionen BARA för att spana efter någon stackare att hugga för en femminutersdiskussion om lägenhetsköp med.

Nåväl, samtalsämnet går åtminstone bättre hem än när jag bara pratade träning hela tiden.