Nu har jag packat. Eftersom Malin vägrar säga vad det kommer att bli för väder har jag med en härlig mix av fodrade höstjackor och jeansshorts.

Den här bloggen lär ju gå under medan jag är borta – därför har jag bönat och bett min kille (känns så sjukt att säga att jag har en kille, som att jag vore psykopat och bara hittade på att jag har en) att gå in och skriva något inlägg här under tiden jag är ur landet. Vi får se om han går med på det. Jag hoppas det. Han är väldigt rolig, ni kommer att gilla honom. Men han får lov att presentera sig själv.

Hörs om en vecka. Puss och tack för att ni läser den här bloggen. Jag lovar att inte ta en massa jävla instagrambilder och kasta i ansiktet på er när jag kommer hem. Ok, kanske nån. Men inte på någon skyskrapskyline.

(Kanske en).