Jahapp, i morgon åker jag till New York.

Jag har ju en rätt Karl Pilkingtonsk inställning till resande, fattar inte riktigt varför man ska flänga runt, trampa okänd mark när man kan vara hemma och ta det lugnt. Allt turistande slutar ju ändå med att man står på något berg/framför något monument/uppe i en hög byggnad och stirrar ut över något som ska vara det bästa landet har att erbjuda. Finns det NÅGON GÅNG man känner sig totalt tom inombords så är det ju då.

Också det här: stå och ta en massa foton/filma ”vackra platser”. Alltså: INGEN kommer ju någonsin att orka se på de där bilderna eller titta på filmerna i efterhand. Man bara: åk hem och bildgoogla om det är så viktigt att minnas hur det såg ut.

Malin har tjatat i veckor, kanske månader, om det inte finns något speciellt ställe jag vill bo/äta på/göra i New York.

Eftersom hon inte nöjt sig med ett nej var jag till slut tvungen att googla fram något jävla New York-hotell för att få tyst på henne. Det råkade bli ett tips från Martin Melin.

Malin bara: – Zandra, du kan ta dina dåliga hotelltips och dra åt helvete. Du vill ju bara fjäska för Robinson-Martin med det här – blogga om att han har så bra tips och att du följer allt han tycker slaviskt. Jag lovar att du har printat hela hans New York-guide och ska ”gå i hans fotspår” hela resan också.