När jag var sisådär 14 år kunde jag ställa klockan på 05.30 på morgonen för att cykla till min pojkvän. Det tog 45 minuter och var ofta svinkallt och blåsigt, fingarna var alldeles stela när jag väl kom fram. Jag tyckte jag var utomordentligt smart eftersom mamma förbjöd mig att sova hemma hos honom, men hon kunde inte förbjuda mig från att stiga upp tidigt. Pojkvännen var dessutom 19 år år och hade nyss ramlat hem från krogen när jag dök upp, alldeles blåfrusen.

Vilken liten idiot jag var ändå.