Midsommar var väldigt fint.

Men.

Så drack jag för mycket i lördags och kände inte alls för att åka tillbaka till Stockholm på söndagen, varpå jag knappt kunde andas av ångest och ibland undrar jag bara: ska livet vara så här? Är de meningen att man ska sitta med ångest fortfarande när man är 60? 70?

Det kan ju fan inte vara rimligt.