Det här är inte bara veckan då Mila Kunis och Ashton Kutcher hånglar på bild för första gången, det här är också sista veckan före jag går på semester.

Men först: helgen. Jag var ju då och hälsade på Christians föräldrar och hans syskon i Värmland.

Jag har vandrat en snårig stig när det kommer till pojkvänsföräldrar, man kan säga så här: jag har varit både mer och framför allt mindre kompatibel med mina ex:s föräldrar. Ibland har det känts som att jag inte riktigt passat in och det är ju aldrig någon härlig känsla, för om det är något man vill så är det väl att passa ihop med nära och kära till den person man håller av allra mest.

Så kom jag då till Kil. Det var föräldrar och småbröder och en brorsdotter och brorsflickvänner om vartannat. Som att gå på en fest där det är härlig stämning och ingen jävel sitter i ett hörn och sprider dålig stämning. Det var ingen som gjorde sig till eller höll på. Enkelt och glatt och väldigt … behagligt om man nu kan kalla en familjesammankomst för det. I går kväll när jag stod och borstade tänderna och tänkte tillbaka på helgen så fylldes jag av en sådan oehörd värme i kroppen att jag nästan blev tårögd.

Tacka fan för det. För hade jag återigen tvingats sitta rak i ryggen och låtsasintressera mig för infrastrukturer i afrikanska länder och Andrea Bocelli, då hade jag säkerligen brutit ihop.

Sedan fick jag en tröja också!