Allt är förträngt.
avHittade några gamla bilder hos mormor när min lillebror och jag var där i somras. Här är jag väl 15 år och har nyss konfirmerats, med på bilden är min mamma och mina småbröder Jannik och Sonny. Minns ingenting från den här tiden. Eventuellt kan jag har varit väldigt förtjust i Shakiras ”Underneath your clothes” men det kan likaväl vara en efterhandskonstruktion.
Det är så konstigt, närapå obehagligt, att titta in i de där ögonen, som ju är mina, och inte ha en aning om vad som kan ha rörts och förts i det där huvudet där och då. Var jag lycklig? Olycklig? Vad tänkte jag om framtiden? Hade jag drömmar?
Allt har jag förträngt. Allt. Förutom möjligtvis Shakira då.