I lördags fick jag smsa ut någon panikinbjudan till 25-årsfest. Haha alltså. Framförhållning är inte ”min kopp te” direkt.

Så blandade jag sangria i städhinken och Christian lagade en miljard snittar (som ingen åt).

Och sen gick vi till Bar Brooklyn och Malin tog den här bilden och jag ler så inåthelvete för jag ser ändå inte klok ut på bild och då kan man väl lika bra sprida lite glädje tänker jag.

Jo. Sedan kom det här Stockholmsobehaget över mig igen. Jag vantrivs så fruktansvärt i den här stan, jag känner att jag inte har någon plats här över huvud taget.

Och jag vill så ogärna bli en bitter jävel som bara klagar men det är exakt vad jag blivit. Gnäll, gnäll.

Som tur är har jag ju underbara vänner, kollegor och Christian.

Och är det riktigt eländigt kan man ju alltid ta till ölen.