Ok, följande utspelade sig i går kväll:

Det plingar på dörren. Det plingar aldrig, ALDRIG på dörren så jag tar förgivet att det är någon förvirrad dåre som går bärsärk i Enskede.

Där hade jag fel. När jag öppnar står grannen från mitt emot där och vill låna en vinöppnare. ”Visst visst” mumlar jag och går och rotar i kökslådorna och hittar en gammal trubbig jävel.

”Jag kommer tillbaka med den sen” säger han.

Jahapp, tänker jag och tittar på gårdagens Breaking news med Filip & Fredrik och klockan går och jag tittar på reprisen av Kristallen och jag pratar 30 minuter med Malin och plötsligt är det läggdags och grannen har inte behagat dyka upp med vinöppnaren. 

Plötsligt STYR den här grannen mitt liv med järnhand.

Ska jag nu:

1. Sitta uppe, påklädd och värdig i en fåtölj, och vänta på att grannen, eventuellt, ringer på och lämnar tillbaka vinöppnaren?

2. Ska jag plita ner en avancerad lapp med privat information om mig själv, typ ”hej grannen, jag måste stiga upp i ottan i morrn, börjar tidigt serru, så jag kryper till kojs nu. Du kan väl ringa på kring 18-tiden i morgon, då borde jag ha kommit hem från gymmet. Säg 19 kanske så står jag helt säkert inte i duschen”?

3. Ska jag bara gå och lägga mig i otrygg vetskap om att en vinfull granne möjligtvis kan börja banka och plinga på dörrn när som helst under de kommande timmarna?

Efter noggrant övervägande valde jag nummer 3. 

Hörde dock inte av grannen något mer.

Han har väl snott vinöppnaren, den jäveln.