Det utbröt stor förvirring under brunchen i går.

Jag tycker om att äta. Speciellt våfflor. Och pannkakor. Och hamburgare. Och när det kommer till våfflor, pannkakor och hamburgare kan jag äta i princip hur mycket som helst.

Så i går fanns det någon gla kvinna i ett hörn av lokalen som gräddade våfflor. Jag gick fram och snodde åt mig två MEN TILL MIN FÖRSKRÄCKELSE upptäckte jag att våffeljävlarna var kalla. Ett fatalt misstag.

Därför skickar jag i väg Christian för att hämta två nya varma våfflor. Jag kan ju inte göra det eftersom jag nyss varit där och trynat. MEDAN Christian går och fixar våfflor smiter jag i väg och hämtar pannkakor och fattiga riddare i lugn och ro.

Sedan utbryter kaos.

– MEN VAD HAR DU GJORT?!!? hojtar Christian väl tillbaka vid bordet.

Jag mumlar lite stött att det var väl inget konstigt, jag hämtade lite pannkakor bara. Och fattiga riddare.

Han resonerar då så här: Man kan inte äta både våfflor och pannkakor. ”Det är som att beställa en pizza och sedan springa ut och köpa en kebab medan man väntar på att den ska bli färdig”.

Jag fattar knappt vad han yrar om. Om det finns möjlighet att äta både pannkakor och våfflor så äter man väl BÅDE OCH.

Han förstår ingenting, sitter bara förvirrat och ser på medan jag festar loss.

Gud, människor som är ”små i maten”. De borde inte släppas in på buffér.