Som några kanske noterade var det söndag i går. Och söndag för mig innebär allt som oftast fruktansvärd ångest. Dels för att jag ofta druckit alkohol på helgen och mitt psyke hanterar inte skiten så jag vaknar upp som ett fladdrigt asplöv och går och lägger mig med en minst lika orolig själ.

Dels är det den här söndagskänslan i kroppen, ni vet ju, man känner sig tom och konstigt. Allt som i fredags som var tummar upp, glada leenden på kontoret, uppsluppna fikastunder, nya snittblommor till köksbordet, ett glas vin i badrummet medan man målar mascaran så fint man bara kan, kanske någon ny tröja och bara känslan av hela helgen som breder ut sig framför en. Allt det är bortblåst och kvar är bara ett enda stort ”jaha”.

Ett rent och skärt helvete, förklätt i en veckodag. Det är vad söndagar är.

Förutom i går. Jag hade en förträfflig eftermiddag. Sov till 12. Frukost, träning, 40-talsplaylist och gröt.

Sedan köpte jag en påse lösgodis på en godisbutik i Globen, skyfflade ner fem sex chokladöverdragna popcorn. Trodde inte ens att jag skulle gilla den kombon med chansade ändå. Tryckte i mig dem på vägen hem, upptäckte att det var det bästa jag ätit i mitt liv, insåg att jag aldrig skulle orka gå tillbaka och köpa fler. Och sen var det ju helvetet ett faktum igen. Jaja.

Typiskt.