Jag blev så less på att känna mig sliten, gråblek och lätt illamående var och varannan söndag så jag bestämde mig för att sätta alkoholstopp drygt tre veckor nu.

Det här har fått några konstiga följder:

– Precis som när jag sommaren 2010 inte drack någonting drömmer jag MARDRÖMMAR om att vara full.

– Första helgen man väljer att inte dricka något kan det vara rätt soft att bara stanna hemma. Går man ut är det lätt att karaktären sviker och så står man där med näsan i en starköl och hör sig själv skråla ”man måste ju få ha ROLIGT också jöh”. Men att vara ensam hemma en hel helg kan vara rätt påfrestande för psyket också. Jag tittade mycket på film och serier och humöret följer exakt handlingen. Är det deppigt är jag deppig, är det glatt är jag glad, är folk kära blir jag JÄTTEKÄR osv. Till slut är det som att man inte styr över sitt eget liv, allt bara hängs upp på fiktionen och det är ju … helt stört.

– Christian gick på ledigt i går, gick ut på pub och hängde med sina polare. När jag gick från jobbet, vid 23, sällskapade vi hem och jag förundras över hur enkelspårig man blir efter några öl. Allt han skulle berätta tog så lång tid, sedan är det som att han går vilse i resonemanget och tar upp någon alldeles ny tråd och mitt i allt tystnar han och säger ”fattar du?” och då nickar jag och tänker att nu är det nog dags att gå och lägga sig, för skulle jag säga att jag inte fattar – då börjar det osammanhängande dravlet bara mala om på nytt igen.