I morgon åker jag och Chris på någon form av kärlekssemester! Till London! Jag har aldrig varit till London och har inte några större förväntningar. Jag tänker att jag gör likadant som när jag åkte till New York, jag bygger inte upp en massa förväntningar och skit som resan sedan måste leva upp till. Man blir bara ledsen om allt sen slutar med att man sitter där i ölfull i ösregn på en bänk med en slafsig fish & chips.

Jag tänker inte ens hoppas på att se en buss eller en telefonkiosk.

Vi får helt enkelt se vad det blir.

Jag är mest glad över att få tid med Christian. Häromnatten när han kom hem från jobbet, sjönk han ner på köksstolen och informerade mig om att vi på en vanlig månad har sammanlagt fyra lediga dagar tillsammans.

FYRA!!!! (För att friska upp er minne kan jag meddela att en månad är cirkus 30).

Med det sagt så borde jag röra vid honom vareviga sekund vi träffas den här långhelgen. Allt annat vore ju vansinne.