Jag var ju på 40-årsfest här i helgen. Den började tidigt, redan klockan 14 hade man kunnat sitta där oppklädd och gla. Vi ramlade väl in någon gång vid 16-snåret, men hann ändå kasta oss över afternoon teet.

Och så bjöds det på skumpa också, vilket ju aldrig försämrar någonting.

Som man gör på sådana här tillställningar hamnade jag vid ett bord med några som jag känner sedan tidigare, några som jag känner lite halvt sedan tidigare och någon som jag träffar för första gången. Jag är på gott humör och drar någon anekdot som folk skrattar hjärtligt åt. Sedan tar någon annan vid och berättar något kul och jag famlar runt i hjärnan efter fler lustiga historier, den här härliga stämningen får inte brytas nu, paniken stegrar, och jag hittar någon gammal story som jag dammar av och fyrar iväg men det faller inte lika väl ut som den första, folk skrattar lite mätt och jag svär för mig själv och för det här får inte falla nu, vi har byggt upp en behaglig värld kring det här bordet och kan inte någon jävel hitta på någonting kul, berätta om när de vält en ko eller vad fan som helst, gör det bara, HALLÅ!

Jag sitter fortfarande på samma mysputtriga kafferep, men inombords är jag i sånt upplösningstillstånd att jag är på gränsen att skrika SNOPP!!!! rakt ut bara för att eventuellt kamma hem lite fnitter.