I dag är det fredag och jag har några funderingar kring några saker:

• På lördag är vi bjudna på min kompis Annas 40-årsfest/afternoon tea. Det här är alltså ett ”event” som påbörjas klockan 14 och antagligen inte kommer att avslutas tidigast 02 på natten. Tolvtimmarsfest! Håhåjaja, man får verkligen hoppas att man vaknar som ett socialt geni på lördag morgon. Man kommer inte riktigt undan med att stå och trycka mot en vägg i tolv timmar känns det som.

• Det har öppnat ett Blueberry här i närheten av jobbet. Blueberry är någon slags hälsohak där allt innehåller antioxidanter och sånt jox. Nu har jag hur som helst stegat dit och pungat ut 99 spänn för en tomatsoppa flera gånger den här veckan. 99! Och jag håller mig mätt på den i två timmar – MAX. Det här hör ni ju att absolut inte håller i längden, men när det närmare sig lunchtid är det som att osynliga krafter DRAR mig mot den där tomatsoppebeställningen. Konstigt, för två timmar senare måste jag gå och köpa bananer och choklad och trycka i mig framför datorn och det här är ju fan inte vettigt alls.

• Jag tänker lite på hur hajpat Solsidan är och hur patetiskt det känns när man tittar på programmet och det är över på en pisskvart. Det bara fräser till och så är det reklam och sedan hinner man knappt blinka och så är det slut.

• I dag har jag lönesamtal med min chef, vilket innebär att jag ska sitta och propsa på att få mer pengar. Och det vill man ju ha (speciellt om man ska ha råd med tomatsoppelunchen). Men det här med att sitta och stirra stint i någons ögon och begära om pengar är inte min starka sida direkt. Känner instinktivt att jag bara vill fråga om man kan få skicka ett mejl i stället.

• Ex-brottaren Frank Anderssons son ska heta Winston. Det är ett fint namn.
• Tomatsoppa ÄR ju rätt gott ändå.