Kate Hudson. Den mest färglösa av alla färglösa kändisar, har jag gått och suckat för mig själv varje gång jag sett henne i någon blaska eller framför allt läst intervjuer där hon pratar om hur viktigt det är att sova ordentligt och dricka mycket vatten och älska sig själv och BLABLABLA. Hur död inombords kan man bli!?!?

MEN så såg jag om Almost famous i söndags och FAN I HELVETE vad hon är bra i den rollen. Jag smäller av! Allt är förlåtet. Jag känner att jag vill vända mig någonstans med min avbön, kontakta Kate på något sätt och säga att jag HADE FEL! Hon är inte alls färglös. Hon är full av färg!

Och så den här underbara scenen som skär i hjärtat så bra den är.

Där sitter Russell med sin ångest och sin skamsenhet och så börjar de sjunga och se så han lyser upp, vilken befrielse det är för honom. Hur underbart är det inte med gladsjungande vänner när man är riktigt trasig?