Så här ligger det till. Vi sitter ju i ett sånt här 2000-taligt öppet kontorslandskap här på jobbet. Vid vårt reporterbord är vi som mest sex personer som sitter och tjattrar, pratar i telefon, pratar med nån chef. Ni vet. Ingen dröm för någon med lätta koncentrationssvårigheter som jag.

”VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT!?!” Har jag tänkt och slitit mitt stackars folieslingade hår, ”varför har jag fått sådana fruktansvärda problem med att koncentrera mig?”. Kontorslandskapsproblematiken.

Grejen är den att jag helst skulle vilja sitta i ett kalt rum utan någon som helst diskration för att vara i optimalt jobbmode.

Jag har ett vagt minne av att jag kunde koncentrera mig förr. Och nu har jag knäckt nöten (eller skalat nöten eller vad man nu säger)! Jag hade sådana där öronproppar som man trycker in halvvägs in i hjärnan! Det stängde ute allt ljud. Det var som att sitta i ett vacuum. Malin var helt galen medan hon fortfarande jobbade mitt emot mig för jag gick aldrig att få kontakt med.

Mycket nöjd över att jag insett det här. Nu ska jag stega i väg och köpa ett stycke hjärnproppar efter jobbet!