Tittade på nästan hela ”Avalon” med Johannes Brost i går. Missade de sista 20 minuterna eftersom jag försökte somna. Det grämer mig i dag.

Om någon för några år sedan sagt åt mig att jag skulle gilla en film, inte för att den golvar en med nya insikter eller är en vacker kärlekshistoria, utan för att det är en bra känsla i filmen, då hade jag väl gapskrattat.

Men så är livet nu, halvvägs till 50.