Datumanalfabet.
avAlltså jag orkar inte.
För drygt en månad sedan hittade jag en knöl som jag fick panik över att var cancer. Det har säkert alla gjort och fått någon gång och antingen skiter man i den där knölen och efter nån vecka är den uppslukad av kroppen eller så masar man sig till läkare för att kolla upp den.
Jag gick då till någon riktigt barsk och otrevlig kvinna för drygt en månad sedan. Hon sa att det nog inte är någon fara, men att jag skulle komma tillbaka om drygt en månad på återbesök.
Den 21 januari. Så jag skrev upp det på min telefon och jag var varit YTTERST medveten om att det är den 21 januari jag ska släpa mig till Enskededalens plastmattiga vårdcentral.
VARFÖR GÅR JAG DÅ DIT FÖRST DEN 22:A?
Och grejen är att jag i princip alltid gör så här! Aldrig i jobbet, men privat ligger jag fan alltid en dag före eller efter utsatt datum.
OCH som om det inte vore nog låtsas jag in i det sista för den här sköterskan i receptionen att det nog måste varit läkaren eller deras uråldriga datasystem som gjort någonting tokigt, även om jag innerst inne VET att det är jag som är felet.
Knölen är inte mitt enda problem, kan vi ju konstatera. Och ska jag fortsätta leva så borde jag verkligen ta tag i den här datumanalfabetismen jag lider av.