Jag sitter här på kvällskvisten och har dåligt samvete för det här inlägget jag skrev för någon dag sedan om att man kan förändra allting.

Jag bara kände det just då, att det är ju möjligt liksom. Allt går och det tar tid och det kan vara kämpigt som fan men det mesta går ju faktiskt att förändra.

Och sen tänker jag: vilken jävla hycklare jag är. Vad försöker jag förändra i mitt liv? Behöver jag ens förändra någonting?

Jag är så lyckligt lottad att jag vill skriva och det får jag göra. Som att någon som gillar moskéer får jobba i moskéer, kanske vara någon vaktmästare om de nu har sånt i moskéer. Det är ändå på jobbet vi människor med jobb tillbringar en stor del av den vakna tiden och då är det ju gött för en att man får göra något man tycker är soft.

Kanske ska man bara jobba med små delmål i livet, inte alltid dra på med det mest drastiska. Kanske ska man bara sikta på att laga mat hemma i lugn och ro alla kvällar i en vecka, ringa tre kompisar och få dem att skratta eller läsa en bok. Eller sticka! Jag har tänkt på det på sistone, att det vore fint att sticka en halsduk eller ett tvåmannatält.

Förlåt, det är ju uppenbarligen en vilsen människa som skriver det här.

Men jag är nyduschad i alla fall.