Okej. Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats på alla hjärtans dag, men en massa viktiga saker kom emellan (som att dricka drinkar på Southside vid Zinkensdamm och kolla på Gossip girl i soffan).

Så – apropå att det var 14 februari här för en herrans massa dagar sedan: Här kommer några rader (en kortnovell) om just kärlek.

Eftersom det finns två ständiga frågor kring kärlek tänkte jag besvara dem utifrån mina egna erfarenheter. Med tanke på att jag tillryggalagt ett gäng relationer och just nu lever i en alldeles underbar sådan så inbillar jag mig att jag har någonting vettigt att säga om saken.

Sluta svamla om din egen lycka, tänker du: Frågorna? Vilka är frågorna? Okej. De två stora frågetecknen när det kommer till kärlek är:

1. Hur hittar man kärleken?

2. Hur lyckas man behålla kärleken när man väl funnit den?

(Sen kanske det finns de som sitter och undrar vad kärlek över huvud taget är för diffust fenomen och där kan man bara säga att det lär du märka när du är där).

Så här gjorde jag för att hamna i en himlastormande härlig relation:

1. För drygt ett år sedan hade jag en rejäl svacka. Nu pratar vi svacka som i att stå inne på var och varannan toalett och gråta. Vill man vara sån så går det att dra en massa olika slutsatser till varför jag hamnade där. Men främst handlade det om att jag hade så orimligt låga tankar om mig själv och min framtid.

Kort och gott såg jag svart på allt.

Jag hade inget som helst samröre med någon kille på över ett halvt år. Alltså: inget hångel, ingen flirt. Ingenting!

Vilket var både bra och dåligt. Bra för att jag nog helt enkelt inte behövde det. Dåligt för att jag snart började intala mig själv att orsaken till att jag inte hade någon kontakt med killar var för att jag var värdelös, ful, tråkig, inte värd ett piss. Ja, ni fattar.

Saken är den att när man har intalat sig själv tillräckligt länge att ingen vill ha en, då utstrålar man till sin omvärld att alla jävlar ska lämna en ifred.

En kväll fick jag märkligt nog ändå en invit, en fråga om att dricka öl/vin/prata om livet. Min första instinkt var nej, jag pallar inte. Men så tänkte jag: ”äh, jag kör”. Det kunde ju liksom inte bli värre än vad det redan var.

Den här lilla skiftningen i mitt liv förändrade mycket – att jag bara pallade släpa mig upp från soffan, dra på mig någonting som inte var en byslig hoodie och gå ut och träffa en kille.

Bara några månader senare träffade jag Christian för första gången. Om jag kallade det kärlek vid första ögonkastet vore det en grov överdrift. Men det fanns någonting där. I början viftade jag bort det, för jag skulle ju ha en terminal fem-man. En belevad man, gärna 35+ som hunnit resa jorden runt, sett alla flygplatser och druckit typ alla viner i världen. Trygg och stabil och jadajada.

Ändå drogs jag till en glad men aning sjavig värmlänning som inte klippt håret på två år. Varför? För allting med honom bara stämde, han fick mig att må otroligt bra.

2. Hur lyckas man behålla kärleken när man väl funnit den?

Det här har ju varit mitt absolut största problem. Jag har, förutom den här perioden jag beskriver ovan, haft rätt lätt att bara ”hamna” i relationer.

Och så är man förälskad ett halvår och sedan går det utför. För mig har det mest handlat om att jag drabbats av tristess. Då har jag skyllt det på personen jag varit med, men sanningen är att det mesta legat hos mig själv. Jag har fokuserat på det dåliga:

”Jaha, ska han ligga där på soffan nu och glo på andravärldskrigetdokumentärer? Fy fan vad tråkigt. Var det här allt!?! Är det så här kärlek ska vara?!”.

I mitt huvud har jag haft svårt att acceptera att det omöjligtvis kan vara happenings och glada miner och partyhattar dygnets alla lediga timmar. Vilket är ORIMLIGT att det ska vara.

Nu försöker jag i stället dela upp dagarna i små delmål, och det här handlar inte bara om relationen utan mitt välmående i stort.

Det behöver inte vara stora saker. Vi ska laga middag och dricka folköl och lyssna på musik samtidigt, det är trevligt. Vi sitter på bussen och leker 20 frågor. Man berättar någon kul grej man läst och frågar vad den andra tycker om det. Man gör det till ett skoj event att åka och handla.

Det låter så himla simpelt men faktum är att jag inte har fattat hur lätt det kan vara. I mitt huvud har jag gjort det så jävla avancerat – när det egentligen är – och ska vara – så himla enkelt.