Jag skrev nyss en artikel om att Paris Hilton numera får ”bara” 1,6 miljoner kronor för att dyka upp på en klubb och festa. Under hennes glansdagar kunde hon få uppemot fem miljoner spänn!

Jo man tackar. Jag tänker på det här och så tänker jag på när man är på väg till stadshotellet på Åland och hälften av gänget avviker efter halva festkvällen för att det är ”för dyrt” att gå vidare. Inträdet är 10 euro (100 kronor).

Sedan tänker jag på när jag var 21 och fick frikort till just det stadshotellet. Jag behövde inte betala inträde på ett helt år!

Det är också en av YTTERST få förmåner jag fått och tagit emot som journalist. Jag utnyttjade frikortet typ tre gånger på ett år?

Folk tror att man får en massa saker hit och dit.

”Du är ju journalist, du får väl gå gratis på det och det och äta där och där och kan tjata till dig saker for free”.

Det funkar inte så.

När man jobbar på magasin funkar det så. Då blir man överöst med prylar. Grillar och biljetter och kläder och smink och en massa skit.

Och det är väl säkert kul för dem. Men fan vad tom jag skulle känna mig inombords när jag rullar fram mutgrillen på vårkanten.