Jag läser om näthatet som mina kollegor får utstå och det är så fruktansvärt vidrigt att ja… Jag tänker på andra yrkesgrupper. Inom restaurangbranschen till exempel. Jag vågar knappt tänka på hur de får utstå kommentarer om utseende och ibland kanske gästerna inte bara nöjer sig med bara kommentarer utan tar sig friheten att ge någon klapp här eller tafsa lite där. Äe. Fy fan.

Jag har knappt aldrig fått några direkta hot och hat. Jag har fått läsa att jag är fet, att jag har äcklig dialekt, men oftast får jag mejl av typen ”lilla flicka, snart växer du nog upp du också” (standardavsändare äldre män).

Till min stora glädje och ynnest så får jag främst positiva mejl och glada tillrop på mejlen, twitter, facebook och här på bloggen. Jag vet inte vad det beror på. Kanske tangerar jag sällan ämnen som upprör näthatarmaffian allra mest. Fan vet.

Vill egentligen bara säga det: att jag är så otroligt tacksam över att ni är så snälla.

Människor och utsikt alltså.

Haha tänk hur vi håller på, reser till andra länder och åker upp i hissar och trampar upp i trappor bara för att få se något från hög höjd. Uppåt ska vi och så ska det ”ohh”:as och ”ahh”:as.

Jag tycker mest om utsikt när det inte är så mycket där att se. Bara vatten, till exempel. Eftersom jag är uppvuxen på en ö och är van vid att ständigt vara omgiven av hav kan det ibland känns lite torrt ute i Enskede. Det är naturnära och det finns massor med fina vackra villor, det är ju en jävla idyll. Så säger folk att ”man det finns ju jättemycket vatten i Stockholm”. Ja, jo det är sant. Men det är liksom inte ostört vatten. Det är små färjturer hit och dit, stoj och larm och nöjesfält och bebyggelse hela vägen ner till kajkanten, för överallt finns det ju en kajkant. Det är ett spektakel kring vattnet i Stockholms innerstad.

På tal om vatten skulle det vara himla gott att ha ett badkar.

Hej och hå, jag är inne på min åttonde arbetsdag. Hoppar in och jobbar lite kvällsskift igen vilket jag inte gjort på … länge.

Jag ägnade mina första ett och ett halvt år åt kvällsjobb på Aftonbladet och fördelarna är många:

– Man får sitta och prata i telefon ostört.

– Folk som jobbar på kvällen är av någon anledning mycket trevligare mot varandra än de som jobbar på dagen, sett till redaktionen i stort.

– Det är fritt fram att dricka kaffe sent på kvällen för man ska ju ändå sitta uppe och uggla.

– De roligaste nöjesrelaterade grejerna händer oftast på kvällen/natten och inte 07.30 då jag vanligtvis börjar jobba.

Sedan finns det ju förstås ett gäng nackdelar:

– Under några invänjningsdagar känner man sig helt jävla lost i huvet kring 00-snåret.

– Allt kaffe kan gör att man inte får ro när man väl kommer hem vilket gör att man ligger vaken och stirrar i tak alldeles för länge.

– Det kan hända, om man inte har alldeles för bra karaktär, att man faller i sockerfällan för att försöka hålla hjärnaktiviteten igång. Det här kan sluta med att man plötsligt en dag, efter ungefär ett och ett halvt års jobbande kommer in på redaktionen på eftermiddagen med ett fint kvällskit bestående av kakor, lösgodis, läsk och koffeintabletter. Ja, jag talar av egen erfarenhet.