Den ena mer oumbärlig än den andra.
avJoho då! Måndag igen.
På väg till jobbet gick jag förbi ett av alla jättelika kontorshus här i city.
Det är ju så roligt att tänka att det springer omkring en massa människor i alla de här husen. Den ena tror att den är mer oumbärlig än den andra.
Stress och sex kaffekoppar om dagen. Magkatarrkänningar och livspussel.
Egentligen är det ju få jobb som är så viktiga som folk inbillar sig att de är. Man skulle lätt kunna plocka bort deras roll inom företaget och ingenting skulle rasera! Allt skulle bara pågå precis som vanligt.
När allt kommer till kritan är ju jobb bara en hittepåsyssla vi har fabricerat ihop för att samhället inte ska bli kaos.
Det är roligt att tänka på när man ser alla sönderstressade människor.