Det var en väldigt konstig söndag.

I lördags jobbade jag och planen var därför att bara vara hemma och ta det lugnt i går.

Det är så konstigt det här begreppet att ta det lugnt.

Vad innebär det?

I min värld innebar det igår att jag åt frukost, gick en promenad runt Skogskyrkogården och gick och handlade vindruvor.

Sedan gick jag hem för att ta det lugnt resten av dagen.

Det gick ju så där, kan man säga. Först fick jag panik över att jag inte var ute och gjorde någonting med mina vänner: jag tänkte ”jag kanske inte har några vänner”. Påminde mig själv om att jag ju faktiskt inte skulle göra någonting.

Sedan blev jag uttråkad. Kollade alla sociala medier 17 gånger om. Bläddrade runt på netflix i säkert en halv timme. Tänkte att jag har ett tråkigt liv och borde gå ut och göra någonting. Påminde mig själv om att jag ju faktiskt inte skulle göra någonting.

Jisses vad jag höll på.

Att man inte ska klara av att BARA TA DET LUGNT. Hur svårt kan det vara?

Jag antar att det tar några dagar för kroppen att varva ner. Första två dagarna måste man helt enkelt TVINGA kroppen att vila och slappna av, medan hjärnan fortsättningsvis trilskas och tror att saker ska vara på gång.

Men det är inte på gång. Det kommer inte att hända något.

Ta det bara lugnt.

(Lugnt, sa jag).