Ibland borde man tagga ner lite. Det står en godispåse på mitt skrivbord när jag kommer från lunchen. I dessa dagar kan den ju råka innehålla allt från gödselbomber till en förvirrad 30-åring som gått på ”jobb” eller så poppar det upp en liten Rickard Sjöberg-docka upp och det hela visar sig vara en pr-grej för ”Postkodmiljonären”. FAN VET! Man kan ju inte lita på någon nu för tiden så jag påbörjar utfrågningen direkt.

– Vem har satt påsen på mitt bord och varför?

Mina kollegor skruvar på sig.

Kollega 1: – Det var en man med ZANDRA målat med röd tusch över hela ansiktet. Han kom in och viskade ”sieg heil” och gick. Jag tror han försökte uttala det på åländska.

Jag: – …

Kollega 2: – Det var någon tjomme som skrek att han älskar dig och …

Jag: – Lägg av (stirrar stint på kollega 3).

Kollega 3 (rycker på axlarna): – Jag vet ärligt talat inte var den kommer ifrån.

Som någon paranoid dåre, nyrymd från avdelning 18 vänder jag mig om. Där sitter fler kollegor och tittar på mig. Jag läser av blicken på var och en.

Jag ber Christoffer Röstlund ta av sig sina hörlurar, pekar på påsen och frågar om han på något vis är inblandad.

– Ja just det, jag gav dig godiset jag fick på pressfrukosten för ”Smurfarna”. Varsågod!

Alltså… borde väl checka in på något vilohem i några år eller så.

Blir kanske lite dålig stämning i feeden om man går in och skriver:

– Grattis! Hoppas bara barnet inte får Victorias underbett!!!

– Vilket sammanträffande! Precis på årsdagen då jag gjorde abort i fjol!!

– Nu håller vi tummarna för en latinamerikan!!

Victoria och Daniel ska få barn.

Svårt att ducka den nyheten.

På Aftonbladets sajt kan man lyckönska paret och här hittar man det ultimata beviset på att mänskligheten inte är helt åt helvete ändå. Mitt republikanska ursprung kombinerat med min stundvis bittra, rätt cyniska läggning finns det inte en chans i HELVETET att jag skulle gå in och helt oironiskt gratta de här figurerna som leker sagobok om dagarna. Men det gör folk! Å herregud vad de grattar och lyckönskar och om de bara förmådde skulle de väl skicka stickade strumpor av dålig kvalité som de ”råkar” ha färdiga sedan det där schabraket till bröllop häromsistens.

Och som Christoffer uppmärksamt påpekade: Daniel ser verkligen nyförlöst ut på den här bilden.

Som sagt var jag och klippte mig i går.

Hår är mitt absolut värsta. Det blir aldrig bra och blir det bra så behöver man bara tvätta det en gång för att sabba alltihop och så är allt åt helvete. Igen.

Nu är mitt hår rätt kort och det är skönt, mindre elände, men det bästa är ändå att jag har hittat en frisör som påminner om Alabama i True Romance. En av mina favoritkaraktärer!!

Tjejen i går, frisören, hette Alexandra, hade Alabama-frisyr och rosa hår.

Hon drog igenom mitt hår och suckade flera gånger.

– Är du inte bekymrad över det här? frågade hon.

– Vadå då?

– Du verkar så oberörd bara.

– Vad menar du?

– Jamen det ser ju som om du gått till första bästa drop in på Götagatan och betalt 100 spänn. Så här kan du ju inte ha det.

Jag älskar att hon FATTADE det!

Någon gång i ett kommentarsfält i en blogg där jag vände in och ut på livet för några år sedan var det någon vettig människa som skrev att man ska vara glad över att man är en upp-och-ner-människa.

Att ömsom lipa ömsom stirra rakt in i en vägg i några veckor KAN vara värt om man sedan får uppleva topparna – RUSET när man mår så otroligt bra.

Som nu! Jag skulle kunna pussa alla tjuriga gubbar på tunnelbanan, ta deras bistra ansikten mellan mina händer och titta dem i ögonen och säga DU är också värdfull. Jag skrattar åt att jag spiller kaffe över armen för vad spelar det för roll när alla är så vackra! Mina kollegor! De är fan de finaste människorna som finns. Jag vill bjuda hem allihop, se alla samlade i mitt vardagsrum och låta dem bli småfulla och härliga och sedan berätta noggrant för var och en hur mycket jag håller av dem.

Jag har så mycket energi. Jag skulle kunna måla om någonting! Gå en intensivkurs i klättring eller bara hoppa på en studsmatta i några dygn eller så.

Livet!

I dag ska jag gå och klippa mig. Därför sökte jag efter gamla bilder på mig själv på datorn, för att se vilka fällor jag inte ska gå i igen. Hockeyfrilla till exempel, det måste jag försöka avstyra om det kommer på tal.

Anyways, hittade en bild som jag av oklar anledning tagit någon deppig söndagkväll.

Det var en bild på mitt soffbord där jag hade dukat upp följande:

en skål popcorn

en påse chips

ett fat med singoallakex

obestämd mängd lösgodis

gröna vindruvor (!)

chokladglass av dålig kvalité där jag bara tryckt ner en sked i förpackningen

morotsmuffins med frosting från Seven Eleven

Annas torra pepparkakor

coca cola

Jag minns inte exakt när den här är tagen, men det borde vara drygt ett halvt år sedan.

Jag undrar bara vad – VAD i helvete – kan ha varit så illa att det krävde den här kombinationen?

Jag satt på flygplatsen i Riga i går och drack kaffe.

Har slutat dricka kaffe med mjölk nu. Det kanske inte låter så speciellt men jag har varit en människa som dricker kaffe med mjölk. Det har varit en del av mitt signum. Efter att folk har rabblat upp det vanliga om mig: att jag har konstig dialekt, jobbar på Aftonbladet och svär alldeles för mycket, då, om folk inte riktigt fattat mig då, om de inte kunnat sätta fingret på typen så att säga, då har man dragit till med ”och så dricker hon kaffe med hälften mjölk”.

Och nu har jag slutat. Dricker svart. Känner mig mer som en journalist då, om ni fattar vad jag menar (takfläkt, smutsvitt rum, skrangligt skrivbord och en mugg starkt svart kaffe).

Så i går satt jag då på flygplats och drack kaffe som smakade alldeles vedervärdigt. Jag tog en klunk, rynkade på näsan. Hade lust att ställa mig upp och gorma om vad ”det serveras för jävla rävgift på det här stället”, välta något bord och bli så där sinnnessjuk som tjejen i Bridesmaids blir på bröllopet. Ett utbrott som är alldeles för överdrivet och förutsägbart men folk har roligt åt det ändå bara för det står i filmbeskrivningen att det är en KOMEDI och om inte på det här viset, hur ska de då fylla sina sorgliga stormarknadssjälar med skratt?

Nu välte jag inget bord. Jag har inte så ”eldigt” temperament.

Samtidigt var det någonting bekant över kaffet. Det smakade äckligt men tryggt.

Så tittade jag på kaffeautomaten och fann orsaken.

Samma kaffeautomat som på jobbet!

Automaten som vunnit det inofficiella priset i världens asigaste kaffe!

Självklart.

Tillbaka på jobbet igen. Har inte lyckats hitta mig själv i Vilnius men limmat ihop några spillror i alla fall.

Några halvtaskiga iphonebilder kan ju aldrig sammanfatta härligheten men ja. Nu får ni hålla tillgodo med vad som finns. Men är ju ingen Elsa Billgren som krälar omkring i gränder med någon systemkamera herregud.

Jag sprang i katedraler som någon annan 47-årig kulturtant. Det fanns hur många som helst och det blev som en drog till slut. Kallsvettig och med något oroligt i blicken ville jag bara se FLER och STÖRRE och gärna skulle vara så mycket GULD som möjligt.

Det sista min chef Ylva sa innan jag åkte var: Och häng inte med män med ölmage och för korta t-shirts.

Men det hade jag glömt i samma stund som jag kom in på kaféet mitt emot hotellet och träffade ägaren Darius. Jag tror i alla fall att han hette så, han mumlade rätt mycket. Mest svor han. Över att man inte får röka inomhus längre. Över att det var ”varmt som i en jävla bastu”. Att ”ryssarna är så högljudda”. Osv.

Jag hade inte hjärta att håna honom för Tom & Jerry-tröjan. Men det såg ju fan inte klokt ut.

I söndags hjälpte han mig att fixa bord på en resturang som enligt honom var ”det bästa Litauen kan erbjuda”.

Så här åt jag.

Efteråt överdrev jag lite och sa att det var JÄTTEBRA trots att det bara var halvdant.

Sedan fotade jag ett brudpar. Egentligen borde jag ha låtit bli, för det finns fan ingen orsak till att föreviga den här mannens outfit. HUR FAN TÄNKTE HAN? Rymddräkt? Glansiga vita skor?? Äh. Jag orkar knappt bli upprörd, men skulle man vara den där bruden hade man ju kanske tänkt om en och annan gång.

Har även hunnit:

Börja dricka rödvin

Gråta på museum

Sova med öppen hotelldörr två nätter i rad (i misstag). Tackar gudarna att inte någon full ryss ramlade in på småtimmarna.

Äta frukost med tyskar som ÄLSKADE bröd med margarin. Mitt värsta.

Jaha nähä då var det fredag då. Det enda jag begär är en cocacola och en cigg men det har jag ju så klart inte hemma 🙁

I morgon åker jag till Vilnius. Har lyckats reta upp mig på folk i kväll. Det är tydligen så himla konstigt att jag ska åka dit. Att jag ska åka dit ensam är HELT sinnesjukt. Det är ju en livsfarlig BALTSTAD. ”Åk till Nice i stället”. Man bara nej? Åk dit själv så kan jag titta på dina bilder på dig vid ett plastbord med öl på.

Har hur som helst bokat hotellrum för rökare där jag ska slå runt i morgon natt. Hoppa i sängen och röka och halsa nån gammal vodka.

Jippi!

Är med på någon form av topplista som redigerarna trixat ihop i går natt också. Fattar inte riktigt. Är det ett hån det här?

Ska jag ta åt mig?

Ska jag skramla ihop alla mina besparingar, åka till Polen och LÄGGA MIG UNDER KNIVEN direkt va va va? Är det det de vill?