Jaha, i dag är en sådan dag jag utan problem skulle kunna ägna åt att äta. Duka upp 800 sorters kakor – småkakor – bara tugga, knappt utan att känna smak.

Droppa in på någon begravning bara för att få hembakta syltkakor? Gråta lite mellan schackrutorna för att smälta in.

Också: vispa grädde, sätta mig i soffan och äta direkt ur skålen med stor slev. Vila en liten stund, vakna och äta mer. Jag hade en period i livet då jag gjorde det. Kan vara en av de lyckligaste, om man bortser från några veckor i högstadiet då jag åt prinsesstårta till frukost.

Chokladtårta skulle jag också kunna äta nu!

Och så cola light på det.

För man ska ju inte dricka kalorier, har Malin sagt.

Jag noterar att Nick Lachey har gift sig med Vanessa Minnillo. Och vem var Nick Lachey? Är väl den naturliga frågan.

Det var killen som var tillsammans med Jessica Simpson i den alldeles fantastiska serien Newlyweds på Mtv.

Hela deras relation gick i princip ut på att Jessica satt på en divan och klappade en fluffig hund och bad snällt om saker samtidigt som hon ansträngde sig för att se gullig ut. Typ ”Nick kan du hämta kaffe”, ”Nick kan du borsta mitt hår”, se gullig ut, se gullig ut ”Nick, jag vill ha popcorn också”.

Och han bara: sprang runt och hade sig som en liten tjänare. Till din tjänst!

Fatta det livet.

Två saker: Jag har tagit en paus i mitt stora intresse att vara snubbelfull och jag träffar någon.

Saker som är bra med att inte vara packad:

– Jag sover inte med kläderna på.

– Jag vaknar inte och måste ringa till någon jag hängt med kvällen innan och med klen röst fråga om det faktiskt var så illa som i den korta trailern som spelas upp i mitt huvud. En trailer som består av 1. ”Någon” som ramlar omkull utanför ett uteställe. 2. ”Någon” som försöker ställa sig upp, men inte riktigt hittar balansen. 3. ”Någon” får hjälp upp av en kille, vilket ”någon” tar som ett raggningsförsök och klänger sig kvar runt halsen. Allt medan hans flickvän står en meter bort och bara ”eh, vi går nu” 4. ”Någon” står kvar och har inte uppfattat situationen över huvud taget och ylar ”men vart ska DU??”.

– Jag har upptäckt en ny veckodag, söndagen, då man tydligen kan gå utanför dörren och GÖRA saker.

Saker som är bra med att träffa nån:

– Det mesta just nu. Den här korta perioden där jag faktiskt kan låtsas att jag är normal, den är fin.

Mitt jobb är allt som oftast alldeles alldeles underbart.

Tyvärr är man ful hela tiden. Eftersom jag i princip bara träffar kända människor är de alltid är så uppiffade. Marie Serneholt är ju snygg bara som hon är en vanlig gråmulen måndagkväll och då kan ni ju tänka er hur fixad och het hon är inför en direktsändning. Själv står man där och har nyss överlevt en stressig morgon, håret är ett kaos av gammalt dust it, nagellacket är avskavt sedan helgen, sminket är under ALL kritik och tröjan har micromatsfläckar sen lunchen.

Lägg till bulgur mellan tänderna och att man ska ta fram sitt block ur väskan och det fastnar tobaksflarn under naglarna.

Gud, tur att det är insidan som räknas va.

Och att man ibland får träffa Thorsten Flinck som omväxling.

Fotografer är ena lismande typer. Konsten är att bara att hålla dem kort.

Som i dag vid kaffeautomaten.

Fotograf med jättesmajl: Men HEEEEEJ! Gud vi har ju inte setts sen … när vad det nu …?  Äh jag minns inte, men va KUL att ses! Hur har du haft det? Hur går jobbet? Har du gjort något kul på sistone? Vad brun du är! Hur du varit ledig mycket i sommar eller?

Jag: Solarium.

Samtal med Malin i går kväll:

Jag: Tänk om man i stället för att gå på en sån där fotbehandling där fiskar äter upp förhårdnader skulle köra lite ect i stället.

Malin: Det vore sjukt.

Jag: Sjukt ja, men garanterat uppiggande. Facebookuppdatera om det som om det vore helt normalt också. ”Elhockbehandling 4 av 10 i dag!”

Malin: ”SÅ fab!”.

Annars då?

Jo tack, förutom att jag har trycket från helvetet över bröstet just nu. Fick veta för något år sedan av en väldigt märklig läkare att jag hade någon form av hjärtfel. Eller att jag hade ”ett hjärta som inte riktigt var som andras” som jönsen uttryckte det. Dör väl snart?

Jag får konstant ducka frågor om varför jag inte har någon semester. Roar mig med att hitta på lite olika anledningar varje gång. Den jag använder mest är att jag faktiskt inte har någon semester att ta ut. Det är också sant. Men egentligen handlar det mest om att jag måste sysselsätta mig, annars ältar jag och älta är inte bra. Men man orkar ju inte vara det psykot som häver den grejen över någon man träffar 45 sekunder i hissen, direkt.

Ryckte åt mig tidningen Wellness när jag kom till jobbet. Sanna Lundell var på omslaget och rubriken löd ”Så formar hon sin tajta kropp”. Så läste man artikeln. ”Jag äter vad jag vill, jag har inget gymkort, jag går till stallet”. Jaha.

Jag grämer mig över Niklas Strömstedts bröllopsutstyrsel.

Jag vill inte att han ska ha den där officiersaken på sig. Hade jag stött på Niklas Strömstedt innan vigseln medan han gick omkring och vankade nervöst av och an på någon grusgång – i den där vita saken – då hade jag väst ”ta av dig den där”. Han hade förmodligen tittat förvånat ner på sin vita jacka och jag hade nickat och sagt ”just den där ja”.

Har så svårt med tanken på att man ska ”klä ut sig” för sitt eget bröllop. Tittade på ”Fyra bröllop” i TV 4 i våras, det var ett enda långt spektakel av folk som klädde ut sig till 1800-talsdamer och raggare. Instinktivt vill jag bara springa in på de där festerna och oberäkneligt som ett barn skrika ”SLUTA!!!” så det ekar och har sig.

I övrigt tycker jag Jenny och Niklas är ett förträffligt par.

De känns väldigt stabila.

Stabila som i ryggsäckar med många fack, skaljackor och stenålderskost. Om ni fattar vad jag menar.

Hej hej,

läste min begåvade kollega Jon Forslings intervju med Sanna Bråding. Mycket kan sägas om Sanna Bråding. Till exempel att hon har en väldigt afrikansk stil. Jag vet inte om jag gillar det eller inte. Det känns det mest som att hon går utklädd hela tiden. Som Roger Pontare.

Skitsamma.

Hon säger väldigt bra saker i den här intervjun. Bland annat det här:

– Jag har alltid varit en svart-eller-vitt-människa, och allt är i grunden samma sak. Oavsett om det yttrar sig i sex eller spel eller shopping eller sprit.

Hur menar du då? Vad är saken? 

– Vi föds med bubblor inom oss som vi ska fylla, saker som skadade oss i barndomen. Tonårstiden är den tiden då vi har chansen att fylla dem med vår egen självkänsla. Men om man tvingas att bli vuxen för tidigt får du aldrig chansen att vara tonåring, och då fyller du inte de här bubblorna. Då hittar du på andra sätt att skapa en fejkad självkänsla.

De där bubblorna. Gud vad jag kämpat med att fylla dem genom åren. Med kärlek, med sprit, med mat, utan mat, med en kurs i tai chi och en annan i yoga. Det har varit en ständig strävan efter NÅGONTING som ska göra allting bra, något som ger ro.

Men jag har slutat nu.

Det är bara att acceptera att de alltid kommer att finnas där. Alltid göra ont. Men de får vara där bara. Som nån svanktribal eller gammal navelpiercing.

Allvarligt talat, hur fan kan Seal och Heidi Klum ALLTID vara på semester? Och hur kan de vara så där lyckliga? De har ju varit ihop i femtio år nu? Det finns en osund hinna över det här, över strandpingisen, skratten i liftarna i Alperna, de tillfredsställda barnen och det där ständiga hånglandet i tid och otid. Det KAN omöjligt vara så bra som det ser ut.

Har de en liten liten familj till i källaren måntro?