Expressen gjorde en stor grej på att Woody Allen dök upp i Stockholm med en Ica Kvantum Bålsta-kasse. Och det var väl lite kul. Men efterspelet har gått överstyr. Jag läser om det i Resumé.
Den här ICA-handlaren uttalar sig och plötsligt är det inte alls lika roligt längre. Det VÄRKER i mitt hjärta när jag läser det här:
Frank dök aldrig upp för att chatta. Här satt en hel redaktion och höll andan, men han sket i det. SÅ KLART han gjorde.
Det bästa: om man skulle ringa och fråga varför han inte dök upp och han ba ”kuken ska ha sitt”.
Nu skriver Alex Schulman om ”sin vän” Fredrik. Kollegan Markus Larsson twittrar om ”sin vän Klas Ekman”.
1. Angående Alex Schulman: Är det inte Fredrik Wikingsson han pratar om? Varför skriver han inte Fredrik Wikingsson då?
2. VAD I HELVETE är det med män som måste skriva ”min vän XXX”? Och det handlar det alltid om någon cool medieperson som man vill lyfta fram att man hänger med. Den med coolast vän vinner!
Jag ska fan bli vän med Babben Larsson för att kunna skriva ”min vän Babben”. Och sedan ska jag hooka upp med Viveca Lärn och kanske Morgan Alling och efter honom så ska jag sikta in mig på LARS NORÉN. HAHA, tänk när jag twittrar och Facebookuppdaterar och bloggar och allt fan om MIN VÄN LARS. FATTA!
Jag ska vinna den här tävlingen.
Sedan efter ”Let’s dance”-efterfesten gick vi till Berns och träffade Andreas Weise.
Så himla fin människa.
Han: Ska vi ligga? …. nej fan jag hinner inte det. Ska på ett företagsgig i Luleå i morgon. Nästa helg?
Alltså. Vad svarar man?
Jag jobbade under ”Let’s dance”-finalen i fredags.
Inte så mycket att säga om det, förutom att efterfester ofta är rätt ovärdiga att bevaka. Jag som reporter springer och rycker i festglada människor och så får jag skrika för att lyckas få ett citat, som jag ändå knappt hör, folk kan likväl svara ”nu ska jag festa hela natten” eller ”åhfyfan jag fick nyss ett cancerbesked” – jag hör ändå inte förrän jag ropat VA? 20 gånger.
Så här såg det ut medan jag jobbade på efterfesten på Operaterassen.
Så här såg det ut när jag väl hade skrivit färdigt alla texter och tänkte ”amen nu kanske en öl vore trevligt”… asså så deppigt. Helt öde. Som ett övergivet festivalområde eller ett slagfält där det fortfarande ryker lite från någon rishög.
Alltså, man måste bara älska Frank Andersson.
Klockan 14.00 i dag ska han chatta med Nöjesbladets läsare, just nu är det en halvtimme kvar men det är fortfarande oklart om han kommer att dyka upp. ”Jag sitter lite i skiten” är hans förklaring.
Det är BARA Frank Andersson som kommer undan med en sådan ursäkt. Lotta Engberg eller Ragnar Dahlberg eller Jessica Andersson eller ”Idol”-Olle eller Malou von Sivers eller Lotta Bromé skulle aldrig komma med ”jag sitter lite i skiten”. Och allvarligt, vad är ”jag sitter lite i skiten” för ursäkt? Han har blivit inbjuden av SKANDINAVIENS största tidning och flera hundratals, kanske tusentals läsare sitter på helspänn för att chatta med honom och han ”äh”. Åker till Solvalla och sätter sprätt på ett gäng tusenlappar i stället. Typ.
Lycka just i dag är att det finns butiker och jag har pengar och kan gå och handla 70 olika godissorter plus alla smaker av chips som finns på marknaden om jag känner för det. Fan vad tacksam jag är över livet ändå.
Sitter och bläddrar bilder på facebook och äcklas över den tiden då jag var 20 och bodde kvar på Åland. I princip alla hade flyttat därifrån och pluggat men jag bodde kvar och jobbade och det var verkligen brist på män.
Så det hände titt som tätt att man blev intresserad av någon idiot som kallar sin flickvän för ”kärringen” och tycker att något av det absolut roligaste som finns är att klä av sig naken när han är full. Mår så konstigt av det här. Varför kunde man inte vänta på en vettig och hel och ren människa att umgås med?
Hamnar in på något album på facebook och ser någon som jag i ett svagt ögonblick ändå ansåg ”vara lite söt”. Han har skejtskor, sponsjacka och en FET guldring i örat och albumet heter ”hellre full än ful”. Om jag inte minns fel dissade han mig för en 14-åring.
Jag ser bilder på mig själv från då och försöker läsa min egen blick och undrar VAD FAN JAG HÖLL PÅ MED!!!???
Helt plötsligt som jag går och står har jag hamnat i samma sammanhang som OLA RAPACE också. Herregud.
I morse när jag vaknade var jag bara en annan bortkommen ålänning med torrt hår och SE NU!
Nu är jag bara en bortkommen ålänning med torrt hår vars krönika Gry Forssell har twittrat om – TVÅ gånger!