Asså, jag fattar faktiskt ingenting av det här. För någon dag sedan gjorde Sanna en stor sak av att hon packade sina väskor i ångestyran efter att ha legat med mindfuckersnubben. Det enda hon ville var att komma ut ur huset och det fort. Och det fattade man ju. Det finns en extremt douchig och obehaglig aura kring den här mannen.

Men nu. Den här förlovningen, vad hände? Är hon full? Påtänd? Allmänt förvirrad? Eller är det faktiskt så att den här Rodney bemästrar mindfucking på riktigt? Man börjar ju undra.

Jag noterar att Ebba Hultkvist eventuellt är aktuell som skärgårdsdoktorn-Wilma igen.

Och det är väl toppen!

Nu kan vuxna män tråna efter henne utan dåligt samvete för att de tänder på en tolvåring.

Nyheter 24 har kommit över ett brev som ska ha kommit från Big Brother-Rickards mamma. I brevet, som är riktat mot programmets exekutive producent Pelle Porseryd, vill hon ha Rickards sjukhusräkningar betalda, och den saken kan man ju förstå MEN brevet avslutas på det här viset:

”Till sist en sak till: Du visste att Ebba och Rickard tänkte förlova sig inom kort. Och vet du vad jag tycker? För att skicka ungdomarna lite ljus i deras delvis förstörda liv borde du bekosta deras förlovningsringar och kanske bjuda på fest? Låter det för mycket? Det tycker inte jag.”

Hon tycker alltså att Pelle Porseryd ska bjussa på fest! En FÖRLOVNINGSfest ska han bekosta. Och med tanke på att TV 4-gruppen gjorde en rörelsevinst på 804 miljoner så har de ju självklart råd att sätta sprätt på pengarna och låta Ebba och Rickard få en fin liten fest, kanske de till och med kan sända partyt direkt i TV 11? Men samtidigt är ju det här ren dårskap. Vad ska Pelle Porseryd bjuda dem på efter det? Kanske en tvåveckors till Phuket för de stackars förstörda ungdomarna? Eller en 60-tumsteve? Eller en ny veranda med nedsänkt pool som plåster på såren? Eller kanske Pelle Porseryd helt enkelt ska betala deras förtidspension och en studio på spanska solkusten så de kan dra sig tillbaka och förtränga hans eländiga underhållningsprogram i lugn och 25-gradig ro?

Som TRÖST för att Rickard och Ebba för bara några dagar sedan helt frivilligt gick in i Big Brother-huset.

Nej.

Det vore inte klokt.

Jag står inne på Bikbok och ska köpa någonting, NÅGONTING. Jag är verkligen inte ute efter just de där spräckliga Zanzibarinspirerade blöjbyxorna från senaste Sofis mode eller något färgglatt skynke som sitter snyggt på Elin Kling och enbart Elin Kling. Jag vill bara ha något att skyla min kropp med. Jag skiter i stil. Jag har ingen stil längre. En gång i tiden hade jag det, men det var då. Min stil nu är typ ”postorderkatalog” om ni förstår vad jag menar, random basplagg som man varierar i all oändlighet för att det är ”praktiskt”. Det mesta är svart. Eller grått.

Hur som helst. Jag får syn på en skyltdocka, den där skyltdockan har rätt snygga kläder. Knappt utan att reflektera så har jag hafsat ihop exakt samma plagg i något blixtinfall att se lite cool ut. Men i rädslan att butikstjejen ska märka det här så måste jag kasta med en sjal också. Bara för att visa att jag nog MINSANN har en egen smak. Jag kan inte ge henne den glädjen och bara säga ”OJ vad fin ni stylat skyltdockan, se här har jag plockat ihop exakt samma outfit!”.

Jag är en missunsam och rätt tragisk människa.

Den där sjalen var dessutom helsvart.

Hur roligt vore det inte om Aftonbladets modeexpert Nina Johansson skulle sätta plus på ”Sveriges mästerkock”-juryns stil efter varje program? Helt orelevant, men jag älskar sånt. Speciellt eftersom den här gubbtrion i juryn tar sig själva på så oerhört stort allvar.

Efter kvällens program skulle utlåtandet lyda ungefär:

Att Leif Mannerström hade simglasögon runt halsen +

Att Per Morberg körde på ”tant brun”-stilen +++

Markus Aujalays slattriga skjortsnibbar och hans ungdomliga sneakers +

Morbergs kotlett (frisyr) ++++

Det här är Kristoffer med laserbrillorna på sig. Och nej, han ser inte klok ut.

Jag tror att han har tagit sig vatten över huvudet, på fredag ska han spela skivor. Fråga mig inte hur han ska lyckas urskilja låtarna. Det lär bli en kväll som går till historien som en schizoblandning av blind dj, typ Laura Pausini, hits for kids och E-types eurofavoriter.

För någon dag sedan chattade jag med min vän Gustav på Facebook. Jag skrev något om att jag måste hålla mig hemmavid för att ha kontroll över Kristoffer och hans blindhet. Då fick jag svar något i stil med ”ja, det är väl lika bra att du håller koll på att han inte river ner lostdvdboxar och Indiska-vaser”. Tilläggas bör att Gustav aldrig varit hemma hos mig – men jag älskar ANALYSEN av vårt hem, den säger så otroligt mycket om hur han TROR att jag är.

En super-Svensson alltså.

Apropå hundar… jag har aldrig fattat mig på dårar som har fyra fem sex hundar av samma ras och färg, typ fem irlänländska settrar. I betraktarens ögon så ser alla exakt likadana ut det är bara ägaren som kan särskilja ”deras unika personligheter”. Vad är grejen?

En annan sak om hundar: när jag har tråkigt brukar jag roa mig med att surfa på taffligt utformade hunduppfödarhemsidor. Ibland är de så gräsliga att det sticker och värker om vartannat när det hoppar cliparts framför ögonen.

Man undrar vad det är för INTERNETT-kurs de gick 1996 och VARFÖR de inte uppdaterat sina kunskaper sedan dess.

Sena nätter och oregelbundna mattider har satt sina spår. Nu låter jag som speakerrösten i ett Anna Skipper-program, men i det här fallet går det inte att påstå någonting annat. Jag har nyligen börjat jobba 9-17 men under ett år har jag slitit som en idiot som nattreporter här på Nöjesbladet. Nu hoppas jag att jag inte avskräcker någon hoppfull journaliststuderande från det här yrket men det här är den bistra sanningen om mitt fysiska förfall.

Det här är två bilder från sommaren 2009:

En bild från några veckor sedan:

Det är hemskt att se min hastiga förvandling till en livstrött fembarnsmamma, men vad fan, jag är ju fortfarande snäll!

Peter Jihde-eran är äntligen över. Jag har varit lite rädd att han plötsligt ska ångra sig och bara ”ämen jag kör 12 år till som programledare för Idol” och då skulle man fortfarande höra honom ropa ”IDÅL 2023 börjar NUUU” och se det där förbannade fingerhelvetet mot kameran.

Men nu är faran över. Den nya programledaren avslöjats och det är Pär Lernström! Tack TV 4! Pär Lernström är inte bara avslappnad, rolig, säker, kvick, han är dessutom – och nu blir jag ytlig och tvungen att damma av ett gammalt 90-talsord på samma gång – en hunk! Att han sitter och såsar som pausunderhållning mellan ”Let’s dance” tillsammans med några tragihysteriska komiker i ”Parlamentet” är ju en skam och slöseri med programledarresurs. 

Och eftersom Filip och Fredrik alltid känner sig tvungna att lyfta fram framgångsrika kvinnors män så tänker jag apropå Pär hylla hans coola flickvän Linda Örhn, tf chefredaktör på Veckorevyn. Har aldrig träffat människan men hon framstår som en femplustjej, precis som sin kille då.

Det dimper ner ett pressmeddelande från SVT i inkorgen. Så här det det ut:

Det kliar i fingrarna, jag skulle så gärna VILJA svara:

”Hej,

jag kommer på pressträffen den 7 mars för att höra hur det ska låta 2011! Jag har förståelse för att ni har det hektiskt så här i sportlovstider, men jag har bara en kort fråga:

Kommer det att finnas flyglar på plats??

Mvh.

Zandra Lundberg, Aftonbladet”