Pratade om det här med pojkvänners tjejkompisar häromdagen. Jag tycker så här:

1. Det är bara att acceptera att den här tjejkompisen i slutändan kommer att få det bästa av din kille. När ni varit tillsammans ett gäng år, tjafsar var och varannan dag och inte legat med varandra på två månader så är det fortfarande HON som får åtnjuta den här fantastiska killen som han ju faktiskt är. Det är så klart helt åt helvete, men något man får hacka i sig.

2. När jag har varit tjejkompisen till en kille som skaffat en tjej har jag alltid backat några steg. Orka vara tjejkompisen som bara ”Du har blivit så trist/varför är du inte som du var förut?/du har blivit så annorlunda sedan du träffade henne”. KLART SOM FAN saker och ting förändrats, den här killen har gått från att vara singel till att träffa en tjej han är KÄR i, någon som han kanske kommer att dela flera år, kanske hela sitt LIV med. Det om något är väl en omvälvande förändring. Klart som fan han inte kommer att sitta ihopsjunken över en avslagen öl och klaga över livet fyra dagar i veckan längre.

I lördags gick jag en promenad längs Årstaviken. Solen skiner och jag lyssnar på Luuk & Lokko-podcast (första avsnittet var stappligt, men det börjar ta sig!). Jag går upp från Eriksdalsbadet, över Ringvägen när jag ser något jag inte riktigt kan släppa. Jag blir tvungen att backa tillbaka över övergångsstället för att se om jag verkligen såg rätt.

Det gjorde jag.

Där på en balkong i solskenet står en jättelånghårig man och borstar håret – OMSORGSFULLT – på sin lika jättelånghåriga fru. Jag stod och glodde i säkert en minut. Det var som att det som utspelade sig på den där balkongen inte hände på riktigt. Det kändes mer som att någon projicerade en scen ur Ronja rövardotter där någon skitig jävel i vävsäck plockar löss ur hårbotten på någon annan. Väldigt märkligt alltihop. 

Berättade det här för Malin som inte riktigt förstod det kufiska utan snarare blev genuint upprörd:

– Så där kan de ju inte hålla på! Fatta om man suttit på balkongen nedanför och druckit vin och det singlat ner något långt äckligt hårstrå i glaset! USCH!

En kompis berättade att det första hon kollar efter när hon kommer in i ett rum är om det finns någon kille där som hon skulle kunna tänka sig att ligga med.

Jag funkar inte så, bryr mig mest om någon har mycket cash och fet bil, SKOJA!

Minns en ängslig tid då jag kunde komma in i ett rum och scannade av om det fanns någon som var smalare än jag. Fanns det inte det inbillade jag mig att klev upp på en imaginär prispall lite upphöjd ovanför alla andra.

Samma period som jag speglade och fotade mig själv HELA HELA HELA tiden för min kroppsuppfattning var helt åt helvete. Jag fattade inte hur jag såg ut. När jag ser de här bilderna ser jag bara en tom människa.

Än i dag har jag svårt med min kropp på bild för jag vill aldrig aldrig hamna i det där igen.

Det här är tre av alla 1000 bilder från den där tiden och jag SKÄMS tammefan när jag ser dem.

Ägna tid åt någon jävla kroppsfixering? Nej det är inget fel på din kropp. Gå ut och LEV människa.

Det är lördagkväll. Jag släpade nyss hem en matkasse från coop. Herregud, jag har varit uppe sedan arla morgonstund och kämpat för att jag ska få någon lugn timme framför teven i kväll. Jag har hämtat saker till min lägenhet som en myra släpar prylar till stacken. Tvättmedel, kvällstidningar, semla, mat, godis, folköl. Ja herregud. Man är ju ingen renlevnadsmänniska direkt.

Jag ska sitta här och titta på Melodifestivalen. När jag går hem från affären så tänker jag att jag kanske inte borde sitta ensam, att jag nog ska ringa någon. Varför tänker jag ens tanken? Jag har inte ringt någon på tre månader och bett om att umgås, varför skulle jag göra det just i kväll? Jag vet inte ens om jag orkar prata om någon underbar själ bemödar sig komma hit. Jag har kommit ur det här med att ”bara hänga” och nu vet jag inte hur man gör längre.

Jag är en ensamseglare.

Men som Ulf Lundell sjunger: det är inte ensamhet, det är frihet.

Pratade också om detta med Malin:

Osexigt på tal om äldre män – att träffa någon 40-åring och så kan han inte hantera pengar.

Får lön, kastar iväg alltihop på svindyra teknikprylar som är värdelösa efter några månader. Har en nedsutten skinnsoffa i en deppig hyresrätt med norrläge. Blir packad och generös och bjuder laget runt till en massa okända människor på någon sunkpub i Zinkensdamm. Måste låna pengar ”till mjölk och sånt” (folköl och triss) två veckor innan löning. Snor toapapper från jobbet.

Om han nu inte råkar vara ”mellan jobb”.

”Ok” om det är en 23-åring, men 42-åring? Nä nä nä.

En vän, vi kan kalla henne Malin, försöker prompt avstyra min vision om en 40 plus man. (”30 räcker väl?”).

Nu är hon snart på väg att ge upp! Från helgen:

”Jaja, ta nån gammal människa, men ha i åtanke att både tänder och hud har hängt med i 40 år.”

En gång åkte jag med en fotograf på väg till Antikrundaninspelning i Sigtuna.

Han har sin Iphone kopplad till högtalarna i bilen så hans pappas röst dånade i hela bilen. Det är på gränsen till perverst att låta en okänd människa (i det här fallet jag) sitta och lyssna på ens privata samtal på det där viset, men det är bara min personliga åsikt.

I efterhand är jag ändå glad att jag fick lyssna för ett meningsutbyte där var väldigt roligt.

Pappan: – Jaså ni ska till Sigtuna. Var är ni nu?

Fotograf: – Vid Järva krog.

Pappan (lyriskt): – Åh…! Järva krog!

Det sista säger han alltså som om man pratade om ett svårtillkomligt men underbart naturreservat eller en sommarstugeveranda som badar i solsken.

Till saken hör att Järva krog kan vara en av Sveriges deppigaste platser. Så här ser det ut:

”Åh…! Järva krog!”

Min chef Ylva kastade en chokladpeng till mig från vår douchebag jar i går.

(En douchebag jar är en grej från serien New Girl som är rätt hjärndöd men bra tidsfördriv om ni inte har något vettigare för er).

Jag sträckte ut handen, fångade pengen och la ner den på bordet.

Niklas tittade förvånat på mig: – Varför har du aldrig sagt att du är en ninja?

Thorsten jobbar på den naturligt fräscha looken. Man spiller något skit på tröjan och sånt där.

När man mejlar med någon kille som frågar ”vad har du gjort på lovet?”. Då, då vet man att det är dags att lägga ner.

HERREGUD allt jag strävar efter är en terminal 5-man som är 40 plus och kan allt om världen och någonting om vin.

Inte någon som lägger upp sportlovsbilder från Kungsberget 🙁