Malin Collin.

Jag är en hejare på att förtränga saker. Jobbiga saker. Inte prata om det, inte tänka på det och efter ett tag inbillar jag mig att problemet är ur världen. Med mer triviala saker fungerar det rätt bra tack. Jag kan dra en vrålfylla, vilja dö av ångest och kräkas pucko dagen efter – men redan nästa fredag tycker jag ändå att gin & tonic är en bra idé.

Andra gånger hinner verkligheten ifatt.

Som nu: Malin har sagt upp sig från Aftonbladet och ska börja jobba på Expressen efter årskiftet.

Det förträngde jag omsorgsfullt fram till i tisdags då hon skulle tackas av.

Insikten.

Att plötsligt fatta att den här drivna, talangfulla, proffsiga, roliga, vackra, smarta, underbara människan inte ska sitta mitt emot mig längre. Vi ska inte jobba ihop, jag ska inte se när hon ramlar in och rör ihop en ceasarsallad till frukost, jag får inte höra den tillgjorda skånska telefonrösten hon lägger sig till med ibland, vi ska inte sitta på Allsång på Skansen och sjunga Johnny Logan eller för den delen snubbla fram på tomma gator i Göteborg efter avslutat nattjobb.

Det gör så jävla ont.

Att skiljas är att dö en smula, som Big brother-Peter sa när han och Agneta Sjödin bröt upp.

Vi har varandra ändå, så klart. Men det kommer att bli annorlunda.

Och här blir jag som ett litet barn som stampar ilsket i golvet.

Jag tycker inte om annorlunda.

Jag tycker om att jobba med Malin.

Det var någon minijulfest här i matsalen på Aftonbladet i går kväll.

”Luciabonanza” kalldes den visst. Klarar knappt av att ta ordet i min mun men men.

Fredrik Virtanen spelade skivor och det bjöds på en buffé av ”julröror” som folk svor över i morse. (”Vad är det för fel på prinskorvar?”).

Jag gick dit en sväng i går. 30 sekunder klarade jag av. Få saker får min kropp att skrika av illvilja som företagshappenings. Stå där med pissljummet vitt vin i urinkopp och kallprata. Det kryper i hela kroppen när jag tänker på saken.

– Jaha! Nähä! Hur går det för dig nu med allt då? Jaha! Mhm! Visst! Ojdå! Skoj!

MENINGSLÖST DRAVEL är vad det är och jag överanalyserar alltihop vilket innebär att jag får panik över att det inte är någon substans i någonting och jag känner mig värdelös för jag säger ju inget VETTIGT. Jag kan bara fokusera på att säga något intressant och så häver jag ur mig något alldeles för personligt som gör folk blir obekväma.

Exempel:

– Min numera drogfria ex-kille hörde av sig häromdagen och bad om ursäkt för allt han utsatt mig för genom sitt missbruk.

– Brukar inte ni ofta tänka att lösningen på alla problem är att köra in i en bergvägg?

Ja.

I kväll ska jag på Mediakompetens julfest.

Ett tag skulle allting vara vitt. Jag inredde med inspiration av tandläkarmottagning.

I mitt förra sovrum var allt vitt. Jag fick panik om det inte var vitt. Påslakan, sängen, stolar, lampor, gardinerna. Jag spraymålade fan gardinstängerna som något annat psycho. Tog jag in en tekopp, då måste den vara vit.

Sedan låg jag bara där inbäddad i allt det vita och solen sken in starkt utav bara helvete på helgmorgnarna då jag oftast var bakfull och ångrade både det enda och det andra med svart kajal utsmetad längs kinderna.

Men hur jävligt det än stod till var det i alla fall vitt och det var väl enda orsaken till att jag inte behövde lugnande.

Stefan Sauk kopplas ihop med konstnärinnan Anna Benson och det är väl vad det är.

Arne Weises tarmoperations vara eller icke vara intresserar mig tio gånger mer, om vi säger så.

Men det här citatet till Expressen. HAHA! ”Sprattlat i natten”. Det blir så tydligt hur gammal Stefan Sauk är när han säger så. En 20-30-40-åring skulle aldrig prata om att man varit ute och ”sprattlat i natten”.

Andra festar eller slår runt eller minglar eller super eller umgås eller dansar.

Stefan Sauk, 56, sprattlar.

Och om man inte köpte Aftonbladet i dag så kan man roa sig med min krönika här:

Förutom att jag kräktes pucko i köket i morse och trodde döden stod för dörrn var det en fin kväll i går.

”Är du gravid???” var det någon som frågade på twitter man bara ”nej jag har druckit vodkashots”. Var på Hells kitchen på någon vodkalansering. Förutom 3000 hobbyrockare stod FCZ-Tore vid baren och raggade på någon rundlagd tjej i lädertopp.

Mycket ska man se.

Sedan: hemmafest. Sedan: hem och hälla upp ett stort glas whiskey, ställa det på nattduksbordet och somna. Helt normalt.

Cornelia Röstlund och jag.

Den här bilden. Orkar inte ens börja bena i vem som är vem men det är i alla fall Christoffer som tagit den.

Skrev till Malin i går:

På lördag kommer jag bli väldigt full och göra saker som gör mig ledsen.

Bra man har självinsikt i alla fall.

Har haft sällskap av rumänsk kakelläggare hemma i dag. Hade ju någon förhoppning om att man skulle få själsro på lördagar åtminstone men det är tydligen hålligång från sju på morgonen som gäller. Aja.

Dricker folköl och målar naglarna och lyssnar på Marvin Gaye och ska ut och festa. Haha ”festa”. Allvarligt, jag stå och tjura i något hörn på nåt ställe.

Inställningen man har ”livet” alltså…

Singel är jag också, nu för tiden. 

Tvära kast, hej och hå. Knappt så man själv hinner med i svängarna.

Hoppas ni får en lika FAB helg som jag.

En annan sak: Funderar på att flytta. Får andnöd av city. Fatta att jag bor på en ”bra adress” vid Götgatsbacken vilket i praktiken innebär: pisslukt, fyllon som raglar ut från sunkiga pubar, skrangliga hipsters i uppförsbacke och maniska sändebud från Greenpeace. På sommaren har jag inte ens ett grönområde inom vettigt avstånd så jag får lunka ner till Mariatorget och lägga mig platt medan sjuttontusen bilar dundrar förbi på Hornsgatan.

I Årsta kunde man ju andas i alla fall.

Är så splittrad människa nu, den här hösten tappade jag mig själv någonstans mellan två soffor på söder. När jag kom tillbaka till min lägenhet i söndags och såg en gammal klänning började jag lipa.

För bara ett tag sedan var jag ju bara nån tjej med blommig klänning, vitt vin och dålig musiksmak.

Vad FAN hände sen?

Mitt liv är så en dålig sitcom. Stod och paniksminkade mig i kaoset som är mitt kök/badrum/städskåp i morse. Ett göromål som tar HÖGST fyra minuter. Tror ni inte att det klampar in någon byggarbetare och bara ”ursäkta damen skulle du kunna flytta dig lite jag behöver komma fram här”. Fick ställa mig i sängen och kladda på maskara utan spegel 🙁

Vi vill bara släpa alla gamla pojkvänner till Ricki Lakes studio och reda upp allt en gång för alla.

Exempel på ämnen:

Vem av er har snott alla mina gamla skivor?

Hur i HELVETE kunde du bli ihop med DEN DÄR efter mig? *Pling, plong* ny flickvän gör entré

Varför var du ett jävla svin?

Finns det någon chans att vi kan försöka igen?

Osv osv.