Tänk om man läser det här – och så har man varit hans älskare 🙁

När jag var 13 var jag ihop med en fyra år äldre kille med båtintresse, prasseljacka och obefintliga hångelkunskaper. Att hångla med honom var som att hamna mitt i en biltvätt. Hur märkligt det än låter så var jag i alla fall VÄLDIGT kär i honom (vi hade väl varit ihop nån vecka?). Så en kväll när jag låg i flickrummet och höll på att somna plingade telefonen som låg bredvid sängen till. Jag lyfte upp den på kudden och kisade trött. Det var han som gjorde slut med orden: det här funkar inte, mina kompisar kallar mig pedofil.

Fy fan vad jag grät. Och fy fan vad traumatiserad jag blev. Jag vågar ALDRIG läsa ett sms jag får när jag just håller på att somna. Det är väl lite onödigt kan man tycka.

Och att använda sig av den där pedofilförklaringen när man gör slut, också lite onödig. Så här i efterhand.

En bekant var på Summerburst i helgen och beskriver det så här:

”Det fanns inget vatten så man hålla till godo med 60-kronors öl. Efter några timmar gick folk omkring som hålögda packade zombies. Människorna var uppdelade som i ett feodalsamhälle. Folk var infösta i olika fållor på hyllorna beroende på hur VIP-iga de var. Högst upp satt Zlatan och såg ner på sitt folk.”

Jag läser chatten med ”Big brother”-vinnaren Simon och konstaterar att jag kanske ändå är aningen fantasilös när det kommer till intervjufrågor.

I jämförelse.

Min kompis Johanna HATAR att sola. Hon tycker att det är idiotiskt att ligga i solen och har absolut ingen förståelse för att jag helst skulle pressa som en tysk turist 12 timmar om dagen om det nu inte vore för den lilla detaljen att jag faktiskt har ett jobb. I lördags fick jag med henne till en Söderpark ändå.

Det slutade så här.

Det orättvisa i den här historien är att Johanna bara behöver sitta i närheten av ett fönster på sommaren så får hon fräknar och ser ut som en barfotaunge ur random Astrid Lindgren-saga. Detta medan jag måste sänka ner mig i ett badkar av hawaiian tropic i gryningen för att sedan koka huden i minst 10 timmar. Och då är jag ändå mest röd.

Man måste ändå älska min kollega Niklas Strömbergs frukostvanor. Ena dagen kommer han till jobbet med en yoghurtglass från Seven eleven – i dag: kanelbulle.

Och hans förklaring är så gullig: – Jag sov så jävla dåligt i natt, vaknade sent och hann inte äta något hemma.

… för det finns ju BARA kanelbullar på Seven eleven.

Allt om Stockholm-stjärnan Anders Löf har intervjuat en av mina 80-talsfavoriter Cindy Lauper. Haha, på Twitter skriver han att intervjun i korthet löd: ”Hi miss Lauper, is it true that girls just want to have fun?” ”Yes”. Click.

Underbart.

Mindre underbart är att jag jobbade under ”Big brother”-finalen i går och inte EN JÄVEL berättat för mig att den två timmar långa sändningen var utomhus. Hade på mig en klänning i sjalmaterial, om ni fattar vad jag menar. Fick låna nån Brokebackskjorta och en fotografs ”friluftsjacka”. Så ovärdigt.

Kvällens höjdpunkt: Martin och Sara. Den där relationen alltså. Först har han trånat efter henne i 100 dagar (”här inne betyder du VÄRLDEN för mig”). Martin har vetat vad han vill medan Sara har varit svår. Därför var det ett så jävla fint moment i går när hon kom till finalen och sa att hon var kär i honom.

Och då.

Då kommer han ut ur huset och säger ATT HAN INTE VET VAD HAN VILL.

Hade ju velat haft vackert slut med hångel på dansgolv på den slaskiga efterfesten. I stället gick Martin omkring där moloken och Peter Siepen-sminkad (?) och spontanstötte på random Kungarna av Tylösand-brud. Sara såg jag knappt.

Orkar inte med dåliga slut.

Jag pratar med en kompis som håller på att kräkas av ångest: – Jag har festat i fyra dagar nu. Hårt som fan. I går släpade jag hem en bunt med klubbkids vid 04 på efterfest och lockade med att de skulle få leka med alla mina dyra teknikprylar. Själv kände jag mig som en gammal lekfarbror som blev packad och snuskig på slutet.

Jag (oförstående): Och var finns det något problem här?

Gillar jag Britney Spears när hon ser ut så här:

Efter att Hanna Hellquist gjorde ”Jakten på lyckan” i SVT var hon med i Pluras kök och Plura frågade om hon hittat någon metod för hur man ska bli lyckligare. Hon svarade att, ja, genom kroppslig kontakt blir man på bättre humör.

Kanske det är därför jag är en bitter människa.

Jag HATAR folk som ska kramas. Alltså, när någon människa jag knappt känner närmar sig i nyktert tillstånd och man känner att en KRAM är på gång då spänner jag hela kroppen och håller andan. Kroppen reagerar som om det vore en katastof i antågande.

Under ”Let’s dance” är folk extra kramiga och då får man passa sig. Jag minns när Tina Thörner kramade min fotograf, jag stod nästa på tur och jag backade undan och sa att jag var förkyld.

Det var jag så klart inte.