Och som om det inte vore nog med allt i dag så blir jag hånad på twitter av Malin som menar att det inte heter chokladplattor. KAKOR DÅ! KAKOR!

Och på Hemköp står det japaner och köper tonvis med chokladplattor. Skjut mig.

Var till Åhléns nyss. Vad jag hatar Åhléns ändå. Det påminner så mycket om taxfree på Finlandsbåt och piffiga damer som shoppar ögonbrynsmarkerare för 17 000 spänn. Kvinnor med för mycket pengar som läst någon patetisk ”kvinnotidning” och fått för sig att ELISABETH ARDEN är den bästa ögonkrämstillverkaren som finns. Sedan köper de någon dekolletageserum från Clarins (trots att de inte fattar ett jota av vad som stor på burken) och inbillar sig att det ska göra UNDERVERK. Det FINNS ingen JÄVLA kräm som gör underverk – gå till närmsta PLASTIKDOKTOR OCH HELRENOVERA dig om det nu är så jävla viktigt, lägg för fan inte en förmögenhet på värdelösa krämer.

Tack på förhand.

Det blev ett jävla liv när Sex and the City-planscherna var retuscherade in absurdum.

Varför påpekar ingen att Ladies night-männen ser ut som leksaksgubbar i plast?

Okej att Brolle är ung, men som han ser ut här finns det inte ett enda tecken på att han lever över huvud taget.

Nyhetschefen Ylva Niklasson tittar lite irriterat över axeln:

Ylva: Vad gör du?

Jag: Jag vill fota skrivbordet på din dator.

Ylva: Varför?

Jag: För att det är kaos där.

Ylva: Det här är ju inte kaos! Jag har ju tre platser lediga.

Jag: Jag har tre mappar på mitt skrivbord.

Ylva: Okej, men jag skulle kunna göra en enda mapp och döpa den till skrivbord och dra allt dit.

Min lillebror Jannik är 17 år och Ålands Anton Abele (men inte med den negativa klangen liksom, det syftar mest på att han är väldigt lillgammal).

Han lunchar med lagtingsledmöter (motsvarigheten till riksdagsditon) och har nyligen gått från ordförande till sekreterare i Ålands liberala ungdomsgrupp för att ”sekreterarjobbet måste göras bättre och han ändå är med och bestämmer allt”.

När han kom på besök förra veckan hade han med sig den här boken som han läste på båten och bussen till och från Åland.

Alltså…? Försöker tänka på vad jag gjorde när jag var 17. Hade väl ett jävla sjå med att försöka komma in på krogen för det mesta?

Jag får ett läsarbrev och det känns väldigt hedrande att någon tagit sig tid att plita ner ett vykort. Lite märkligt motiv kanske.

Men kloaktidning. HAHAHAH! KLOAKTIDNING!

Om jag får välja min favoritrelation blir det inte den ambulerande cirkusen Brad Pitt och Angelina Jolie eller för den delen ”hej vi har skyddade identiteter för vi är så jävla kända”-Eric Saade och Molly Sandén.

Då blir det Minna och Peter. Jag träffade Minna första gången när vi läste på Poppius tillsammans hösten 09. Inte en enda gång har jag hört henne tveka på kärleken. Hon är säker på ett sätt som får mig att tro att det faktiskt kan vara möjligt att träffa någon och det bara råkar bli rätt. Bara en sån sak som att de var på bröllopsresa en månad i USA, kommer hem och jag frågar om de inte drev varann till vansinne under den tiden (fokuserar på det negativa, typiskt mig) och hon bara rycker på axlarna och svarar nej.

Sån kärlek.

Jag vet inte, det inger hopp om att den inte bara finns på film.

Bilderna är stulna med lov från Minnas blogg: tuvaminnalinn.se

Träffade Christoffer Röstlund i går. Han hade midjeväska. Han förklarar att det är punk att gilla pratiska saker. Typ förvaringssystem från IKEA, fodral av olika slag och fältstolar.

Christoffer: Fast det är kanske inte så många som håller med om den definitionen…

Människor som bara ”jag är håller alltid tiden, klarar av att byta reservdäck och gillar kvinnor med klara mål i livet” – det beror på att jag är vattuman. Bär nån bergskristall med sig i väskan och måste matcha sin partner med stjärnorna. Alltså??????????????????????????????????????????????

En gång betalade min mamma skitmycket pengar till någon spådam i Umeå. Hon skickade sin namnteckning! Det var allt! Och spåkäringen bara ”du måste hålla din dotter under uppsikt annars kommer det att hända något med henne. Hon mår inte alls bra just nu”. Mamma ringde till mig och var helt upprörd, på gränsen till förstörd, jag satt i en kompis båt och levde livets glada dagar, hade typ inget större bekymmer än att min telefon hade lite batteri.

Fy fan.