Alex Schulman skrev för ett tag sedan – ett så långt tag att jag inte orkar leta upp inlägget – om ensamma män i barer och att det finns något fint över det samtidigt som det är något tragiskt över en ensam kvinna i en bar.

Det här är struntprat.

Jag kan inte tänka mig något vackrare än ensam kvinna i bar! Jag har alltid drömt om dagen då jag ska fly till en stad där jag inte känner en själ och inte kan språket. Jag ska bo i en vindsvåning där jag knappt har några möbler. Den som bodde där innan har bara lämnat kvar vita bomullsgardiner som hänger i fönstren. Som bord får jag använda en upp-och-ner-vänd trälåda och dammiga stearinljus som lampor. Jag sover i nån skranglig tältsäng. Går ner till kvarterskrogen, sitter på en hög stol vid baren och sveper svindyr rom för mina sista pengar. Funderar över mitt liv, varför det blev som det blev och hur allting kunde gå så fel. Får syn på mig själv i spegelväggen bakom spritflaskorna och möts av ett ansikte som är 15 år äldre än vad jag intalat mig själv att det är, jag ser gråa hårstrån och en hy som har tappat sin spänst. Sedan vinglar jag hem berusad i natten, sätter mig på golvet med ett tänt stearinljus och skriver osammanhängande på den där romanen som aldrig kommer att bli någonting.

Det här tycker jag är så jävla fint.

Herregud, är inne i en ”tröttperiod” (som Blondinbella skulle ha sagt). Jag tar tunga steg mot gymmet efter jobbet (tänker: ”jag investerar i min kropp”) och sedan finns det inget, absolut INGET som kan få mig att inte trampa målinriktat mot soffan. Den här veckan har jag gått och lagt mig strax före 22 varje kväll. I dag hade jag långtgående planer på att sova redan vid 20-snåret. Det enda som stoppade mig var att tv:n jag beställt skulle levereras mellan 19-21. Satt som på nålar, ”finklädd”, väntade spänt och hoppade vettskrämt till när det plingade på dörren.

Använde dessutom ordet sittning om social samvaro tidigare i veckan (som Malin så snällt påpekade).

Alltså. Jag är 89 år gammal.

Det krävs pondus för att bära upp ett sånt här halsband. Det är inte så att Martin Stenmarck skulle kunna klämma några skrynkliga ”Ladies night”-hundringar runt nån kedja och gå på ”Hur många lingon finns det i världen?”-premiär och man ba ”COOLT”.

Både Aftonbladet och Expressen har den här nyheten om Saades mardrömsstart i Eurovision. Tydligen ska han ha fastnat i den där omtalade buren. Rutan som skulle krossas förblev stum och Sveriges hopp i schlager-EM fick stå där inne med bortkommen min. HAHA! Alltså förlåt men det här är så roligt. Där har han stått som en mänsklig akvariefisk. Kanske fick han lite småpanik och började banka omkring sig eller gjorde något tappert försök att HOPPA över – men där gick han bet för han har ju haft storhetsvansinne med buren och rutorna är så höga att det inte finns en chans i helvetet att Saades korta pojkkropp skulle kunna häva sig över dem. Kanhända fick schlagerpappan Christer Björkman meta ner en korg med lakritstuggummi, nån färgglad energidryck och en wrap för att trösta sångaren. Kanske var det någon tysk man som gick förbi och tittade på Saades skräckslagna min i buren, skakade på huvudet och mumlade ”svenskar asså…”

Jag noterar Nyheter 24:s grej om att Kate Middeltons syster fått stor uppmärksamhet för sin rumpa på nätet.

Själva nyheten kan jag släppa rätt fort men jag kan fan inte släppa den här grejen:

EN LÄPPLÄSARE!? Varför har jag aldrig tänkt på det? Varför har inte alla tidningsredaktioner en läppläsare? Fatta vad många artiklar jag kunde ha skrivit av typen:

”Superstjärnan Whitney Houston njuter av Stockholm:

– Fan vad jag är sugen på en räksallad nu. Får bli en utan dressing, måste tänka på beachsäsongen, säger hon enligt en läppläsare.”

Eller:

”Skådespelerskan Julia Roberts promenerade över Sergels torg tillsammans med en vän.

– Kolla alla överviktiga Burger King-duvor. HAHA! De orkar ju knappt flytta sina transfettfyllda ben – påminner lite om Oprah faktiskt, säger hon enligt en läppläsare”.

Vad tar en läppläsare i timmen? Hur lär man sig sånt? Läppläsarskola? Någon som råkar vara insatt?

I går var jag med i Radio Ett som sidekick till Cissi Wallin. Programmet kan ni lyssna på i efterhand här.

Men Cissi Wallin alltså, herregud vilken fascinerande människa. Hon skulle aldrig få för sig att göra mindre än fem saker på samma gång: hon kan ringa upp någon tjomme samtidigt som hon har koll på twitter och pysslar med någon tenikpryl SAMTIDIGT som hon har en diskussion med någon och funderar på vad hon ska säga när RADIOPROGRAMMET som hon sänder LIVE FEM DAGAR i veckan börjar om 30 sekunder.

Diverse lata idioter brukar sitta vid sina äckliga sophögar till skrivbord och skrocka nöjt om att det är ett ”organiserat kaos”. Det är det inte. Det är summan av en försoffad kontorsarbetares ovilja att kasta papper och tidningar som inte används och gå fem meter till diskmaskinen med sina nersölade kaffekoppar.

Cissi Wallin däremot – hon ÄR organiserat kaos. På ett bra sätt, så klart.

Som många andra mornar ställer jag klockan en timme tidigare för att jag tänker att jag ska gå en morgonpromenad. För något år sedan promenerade jag före jobbet VARJE morgon och nu kan det ju vara så att jag har förvrängt verkligheten en aning, men som jag MINNS det så var det himla rogivande och stärkande (för att använda ett pensionärsord).

I morse då: vaknar 06.45. Tittar ut. Det snöar! Tackar Gud, Obama eller Siba-Fabian vem fan det nu är som styr och ställer.

Somnar om.

En vän råkade få i sig ett stort glas vin i går och ringde snubben hon har en snårig relation med. Snårig=de ligger men han hör av sig sporadiskt, typ när det passar honom.

Hon har smångest i dag över samtalen som aldrig besvarades och jag vette fan… jag har varit VÄRLDSBÄST på att ringa mitt i natten. Har inte ens något ”ärende” (behöver inte vara så att jag fiskar efter att träffas), vill bara höra någons röst efter krogen och sen kan jag gå hem och lägga mig. Okej, ljuger lite nu men.

Jag har hunnit med många samtal. Herrejesus vad jag har ringt. En gång var jag missnöjd och uttråkad i en relation och varje gång jag blev småfull gick jag ut för att ”röka” och ringde en annan kille jag inbillade mig att jag var småkär i. 

Och vafan, ibland svarar inte den man ringer och JA det är något tragiskt i det där missade samtalet/samtalen kring 03.23 men ÄH – telefonlinjerna är fria! Det är ju knappast så att man på äldre dagar kommer att ÅNGRA alla gånger man ringt runt nattetid, att man ligger på dödsbädden och förbannar alla pinsamma fylleringningar. Alltså nej.

Jag är absolut för att ringa – har man ringt har man i alla fall gjort NÅGOT, svarar det inte kan man rycka på axlarna, dricka en läsk, gå vidare i livet och tänka att det var värt ett försök.

Man ska ju inte bita den hand som föder en men alltså va fan – det här är väl inget hångel?

Man kan inte hångla med näsorna mot varandra. Punkt.

Ok, glömde bort att jag hade en blogg. Har ägnat helgen åt att bära ut Kristofferprylar och bära in egna prylar. Nu är hela hemmet MITT! Har typ storhetsvansinne, berusad av känslan av ägande.

I separationen har jag lyckats komma över en del bra grejer:

– En väggklocka med månadsräkning på finska.

– En radio som jag gav Kristoffer i födelsedagspresent för att jag ville ha den själv. Mkt ”gedigen” och sprakar sällan.

– En plastig men färgglad jordglob från åländsk loppis.

– Ett väggfäste till tv (har dock ingen tv).

Och ja, det var väl det. Nu bekymrar jag mig mest över väggarna. Det är så jävla tomt. Äger typ en tavla med nåt ”visdomsord” som jag fick av mamma när jag fyllde 20, har den ovanför sängen. Men vardagrummet! Kala väggar!

Sökte lite konst på Blocket i går (haha). Folk har så jävla konstig smak. Typ bilder på nakna människor som idkar samlag, alltså??? PORR på väggarna? Fattar inget av det. Och all jävla IKEA-konst som folk vill bli av med. Asså kräks på den.

Här kommer min topp-tre IKEA-konsthatlista:

Naturmotiv, typ en svartvit bild på stenar eller nån jävla strand med en brygga. Kan vara fotad i Bangladesh eller Sveg. Man vet inte riktigt.

Städer. Man ba ”åh vad världsvan du är som har en tavla för 500 spänn på nån jävla Londonbuss”. Eh.

Blommor. Alltså okej, du har nån tavla med orkidémotiv? Coolt.