Arkiv för tagg Den hungriga resenären

- Sida 1 av 6

10 skäl till att älska östra London

av Anna Norström
Naturvin ftw hos Leilas shop vid Arnold Circus.
Naturvin ftw hos Leilas shop vid Arnold Circus.

1. Det är något med östra London. En eklektisk mix av Södermalm meets landsbygden meets jetset. Bor man här i Shoreditch med omnejd så är man med största sannolikhet en gentrifierad konstsamlande pr-man med en månadslön att spendera på att leva i en ekologisk bubbla med fäbless för att återvinna, konsumera lyxknark och läsa The Observers alla söndagsbilagor.

Så var det inte när jag började hänga i området för 16 år sedan. Det var snarare som Södermalm var innan det blev nya Östermalm. Det var indie innan indie blev inne.

Nu skjuter Londons dyraste shoppinggata Redchurch Street genom stadsdelen. Parfymbutik och konstgalleri istället för pundare, fanzine-butik och fishandchip-shop. Men det nya Shoreditch är förföriskt fint också, som en liten småstad i sig. Speciellt lycklig i själen är vid inköp av en pava naturvin till helglunchen från Leila’s shop, 15-17 Calvert Avenue.

GOSH så lyxigt med vinlunch och bring your own, tänker ni. Och precis så är det om man ringer på vid porten borta hos Margot Henderson’s lunchrestaurang. Här äter man bondska rätter, nyskördad sallad och typiskt brittiska puddings så man storknar. En toast med mushade böner och mynta har etsat sig fast från sist. Men det finns ett stort TYVÄRR. Niklas Ekstedt har spenderat ett avsnitt av Niklas Mat som praktikant i köket och därför går det nästan inte att undvika andra svenskar här. Och vi vet ju hur vi svenskar reagerar på andra svenskar utomlands? Nej, tack. Rochelle Canteen, Arnold Circus. 

Mer naturvin hos Sager + Wilde.
Mer naturvin hos Sager + Wilde.

2. På tal om naturvin. Gillar man det så är östra London den mest naturvinstäta delen av stan. Åtminstone om du frågar sommelieren på Sager + Wilde som räknar upp flera barer med naturvinsprofil i närområdet. Till Sager + Wilde kommer man för att äta små punkiga serveringar av till exempel makrillpaté med rostade vindruvor och dricka olika goda glas bland en salig mix av människor (britterna verkar ha en mindre komplex relation till naturvin).

För övrigt: obs! här jobbar en svensk. Sager + Wilde, 193 Hackney Road.

3. Ännu mer klirr i glasen. Gillar man proffsigt drinkhantverk så är östra London hem åt några av stans bästa cocktails. Så som Happiness Forgets på Hoxton Square, där du bordserveras drinkar i dunkel pyttig källarlokal. Numer har man även tagit över restaurangen ovanpå och öppnat Petit Pois med franska klassiker som Moules frites och råbiff på menyn. Happiness ForgetsHoxton Square 8-9. 

4. Ett hotell jag återvänder till i London är Hoxton Hotel. För att det är prisvärt (runt 100 pund natten), ligger bra till, har en lobby som förvandlas till poppis bar under kvällar och helger samt sköna sängar. Dessutom finns hipstriga kedjan Ace Hotel med liknande koncept bara ett stenkast härifrån, något dyrare rumspris och med stökiga klubbar i källaren (ingång utifrån gatan). För mer lyx testa Terence Conrans designhotell The Boundary med färre än 20 individuellt inredda rum. The Hoxton, 81 Great Eastern Street.

5. … och om man gjort en för sen kväll på Ace Hotel utan att bo där så finns energin i en pricy glasflaska direkt till höger med repan i ryggen. Här i hörnan kan man köpa nypressade juicer och smoothies hos East London Juice Co. 148-149 Shoreditch High Street.

Juiced up!
Juiced up!

6. Även om Spitalfields Market numer inte bjuder på några unga designerstudenter (typ Stella McCartney) som brukade stå och kränga sina provplagg back in the days så är det värt ett hello. En hel del vackra smycken och flera välsorterade second hand-butiker som Blondie på 114 Commercial Street och många snygga jeansjackor, spetsiga cowboyboots samt övrigt Dr Quinn-mode längs med Brick Lane.

7. En bra pub, för såväl pints ute på innegården – och söndagsstek är The Owl & Pussycat. Bra location på 34 Redchurch Street.

8. Bra helgfrukost finns vägg i vägg med tidigare nämnda Leila’s shop, nämligen Leila’s café. Menyn är kort: äggrätter eller toast med tillbehör. Äggulorna är så gula att man tror påsken ringer på och äppeljuicen utan tillsatser. Resten av klientelet är wanna be-författare på släkt-apange och föräldrar ute med sina vuxna barn. En av servitriserna är extra ljuv, som hämtad ur Harry Potter, 15-17 Calvert Avenue.

Perfekt ägg-frulle!
Perfekt ägg-frulle!

9. Två självklara middagsval i Shoreditch är The Clove Club och Lyle’s. Den förstnämnda prisades förra veckan under World’s 50 Best Restaurants som The List’s Highest New Entry och nummer 26 i världen. Extremt prisvärda nybrittiska rätter signerade köksmästare Isaac McHale.

10. Varje söndag jag är i London brukar jag gå till blomstermarknaden på Columbia Road och fantisera om hur jag bor i närheten och köper hem snittblommor och krukor för vrakpriser. Men så brukar jag nöja med ett vinglas på utmärkta restaurangen Brawn istället (söndagslunch tills 16), 49 Columbia Road.

 

Världens ”bästa” restaurang på en flygplats?

av Anna Norström
13322099_10154251083108921_3978631998184940360_n

Om jag har kritiserat Arlanda för sitt matutbud (HÄR och HÄR bland annat). Därför blir jag ändå glad när Terminal 2 på Heathrow har hottats till med en sådan bra finish att det är lätt att tro att man är i någon slags lyxgalleria som blivit scen åt Schyffert-Lindström-showen ”Ljust och fräscht”. Gucci har flyttat in och 3-stjärniga brittiske kocken Heston Blumenthaal har signerat en restaurang som serverar hans berömda nitroglycerin-glass.

Men grannen lockar mig mer än Heston som mest verkar servera pizza. ”Världens bästa flygplatsrestaurang”,är strajpat lite överallt och in skjutsas jag restaurang The Gorgeous Kitchen som skulle kunna ha designats av Jonas Bolins franska kusin: lite art deco-känsla med runda bollar till ljuslyktor, välvda pinnstolsryggar och dova färger i kombination med mässing.

Menyn är en salig mix: asiatiskt möter engelska klassiker så som en uppdaterad fish n’ chips och pasta med köttfärssås. Jag tar en rödspätta med nypotätäter, tomatsallad och creme fraiche med koriander. Tillbehöret broccoli med mandel och åker med servisens inrådan som ”något annorlunda”.

I bakgrunden spelas covermusik av skråliga The Corrs/ Celine Dion-wannabes. Man skulle kanske investerat i ett högtalarsystem men jag gissar att alla pengar gick åt till inredningen.

Och: Ibland är en broccoli bara en broccoli. Lite överkokt i kanterna och för mjuk i mitten som om någon dragit på spisen för hårt och ångrat sig för sent. (Strax hör jag för övrigt servisen sälja in fish n’ chipsen som ”något annorlunda”). Och så lite mandel.

Fiskrätten är en blek historia. Tallrikens innehåll är just precis vad som utlovats. Och lika smaklös som flygplansmat. Fisken torr och får ingen draghjälp av fraichen som smakar mycket lite av koriander. Några tomater med bismak av kylskåp och lite ruccola.

Världens bästa flygplatsrestaurang, enligt en lista av CNN, Condé Nast Traveller och Travel Channel, håller i det jag beställer samma nivå som en halvbra sunkpub invid en järnvägsstation i valfri mindre svensk stad. Gorgeous? Nej – snarare medioker.

Då äter jag hellre en köttbit på Mash på Kastrup vilken dag som helst. Så, man får hoppas att Pontus Frithiofs nya Pontus in the Air på Arlanda är en större kulinarisk upplevelse. Kanske kan den kvala in på den här listan nästa gång? 

10 bästa Flygplatsrestaurangerna 2015

  1. The Gorgeous Kitchen – Heathrow Airport, London
  2. Legal Sea Foods – Logan International Airport, Boston
  3. Sushi Kyotatsu – Narita International Airport, Tokyo
  4. Brasserie FLO – Charles de Gaulle Airport, Paris
  5. Globe@YVR – Vancouver International Airport, Vancouver
  6. One Flew South – Hartsfield-Jackson International Airport, Atlanta
  7. Altitude – Geneva Airport, Switzerland
  8. Tortas Frontera – Chicago O’Hare International Airport, Chicago
  9. Corky’s Ribs & BBQ – Memphis International Airport, Memphis
  10. Porta Gaig – El Prat Airport, Barcelona

HELA listan HÄR.

Yum! Matmarknader att längta till

av Anna Norström
IMG_3676

Min bästa grej när jag kommer till en ny stad är att hitta till stans matmarknad. Ni vet, suluhallar där man kan hänga över disk och provsmaka sig mätt på ost, chark och vin. För två veckor sedan var jag i Palma, Mallorca, för att hälsa på nya bloggaren Pär Olsson (läs honom HÄR).

Gjorde misstaget att besöka Mercat de l’Olivar några av mina sista timmar på ön – vilket resulterade i en buktande resväska fylld av knallgröna lokala oliver, marinerade oliver, ostar från Menorca (tydligen så finns det inte tillräckligt med kor på Mallroca för att försörja ostproduktion) och några pavor lokalt vin.

Kom hungrig för här går det att snacksa sig runt hela marknaden: stoppa för några nyfrittade calamares på Bar del Peix, ett gäng ostron på nästa bar och en bräda ibericoskinka på ett tredje.

FullSizeRender

Stora lördagsnöjet för många locals är att dagsfesta på marknaden. När jag trillade in på Mercat de Santa Catalina så var det fullt drag vid tre, så pass att det fanns ordningsakter som höll koll på partyfolket som åt och drack like there was no tomorrow.

IMG_3665

Marknaderna säger ganska mycket om folks matvanor. Några dagar senare tog Bocuse d’Or Europa, i folkmun kallat Kock-EM, mig till Budapest. På deras stora marknad Nagycsarnok fanns rader av stånd som sålde korv, de flesta smaksatta med paprika. Några andra krängde små burkar kaviar, gåslever, en inhemsk saffransvariant och kakor. Inte en fiskhandlare så långt ögat kunde nå …

En av mina absoluta favoriter i marknadskategorin är Les Halles i Biarritz. Tillräckligt litet ställe som pockar på picknick-drömmar utanför denna värld. Här flanerar franska gubbar i hatt jämte tjusiga damer i hatt och glada vindrickande gäng testar rödpang till lunch.

Med detta i bakfickan, att resor med kulinariska syften alltid är de bästa, så bokar jag numer Airbnb oftare än hotellrum. Bara för att få laga upp alla härliga råvaror.

 

 

Är det här Nordens mest kända taco?

av Anna Norström

 

Tacofeber på spanska i Köpenhamn. (Foto: hijadesanchez.dk och fakismil från WSJ och Mad.)
Tacofeber på spanska i Köpenhamn. (Foto: hijadesanchez.dk och fakismil från WSJ och Mad.)

Det var en ruggig novemberdag förra året och i Köpenhamn regnade det vertikalt vid saluhallarna i dublett, Torvehallerne, på Israels plads. Hade man inte dubbla regnjackor, ett stormkök i armhålan och fiskarstövlar ville man inte hänga utanför – det var en sak som var säker.

Ändå ringlade kön till en av utomhusbodarna. Här stod Rosie Sanchez, vida omskriven ex pastry chef på Noma och numer ägare till Nordens mest omtalade tacostånd, med jackan uppdragen till nästippen. Och langade ut tacos i parti och minut.

När hon öppnade här förra sommaren blev det en succé utav dess like. Visst spridde förre chefen, en av världens mest kända kockar, René Redzepi lite stjärnglans när han kavlade upp ärmarna och hoppade in för att hjälpa köket som stod under högtryck, men det här är Rosios ställe. Allt är hemlagat, tortillasarna bakas på majsmjöl från Mexikos bästa streetfood-stad Oaxaca – och nu äntligen växer imperiet.

På adress Slagtboderne 8 i foodiestinna Ködbyen har hon nämligen precis nyligen öppnat upp ett ställe nummer två – inomhus! Givet stopp för tacotajm when in Copenhagen.

–>MER INFO.

 

Middag i Paris? Glöm inte doggybagen!

av Anna Norström
Köttberg jag gärna tagit med hem från Pamela Popo i Marais.
Köttberg jag gärna tagit med hem från Pamela Popo i Marais.

Åh, Frankrike! Ditt älskade matnördiga, du. Som försöker visa vägen från restaurangköket till ett hållbart tänk. Men har ni tänkt rätt?

Jag läser på Munchies om förslaget som säger att restauranger med plats för fler än 150 gäster måste börja erbjuda sina gäster möjligheten att ta med sina leftovers hem i en doggybag – eller ”gourmet bag” som den marknadsfördes som förra året.

Faktum är att när jag för två år sedan i Aftonbladet på Allt om Stockholm skrev en krönika i ämnet doggy bag så blev jag nermejlad. Det visade sig vara en riktig hetpotatios. Vad folk störde sig mest på? Namnet!

(Kalla det matkartong, gourmet-kasse, ta-med-påse eller vad sjutton du vill.)

Jag blir alltid glad när jag erbjuds ta med mat hem från restaurangen. Jag får sällan plats med en hel riktig sådan köttfesttallrik, så varför inte ta med köttbiten hem? Och vet ni, i Shanghai frågar de inte ens innan de boxar upp och packar in maten som blivit över. Ganska många gånger har jag på väg in i en bar eller en klubb på The Bund insett att – just det! – det är inte bara en handväska som dinglar från handleden utan även en kasse Mapo Doufu.

(Och härom sistens fixade Linje Tio så att vår överblivna skinka fick landa i en box efter en middag av smårätter. Dock bäddade naturvinet däremellan och taxihemfärden en slöja över minnet … så jag tror den blev kvar under bardisken i vinbaren? Sorry. Mycket dåligt behaviour av doggybag-gästen).

Så. Kids! Glöm inte kylväskan när ni åker till Paris.

Topplista: Det bästa i krogsvängen just nu

av Anna Norström
Sen på Sen Street Kitchen – att rekommendera.
Sen på Sen Street Kitchen – att rekommendera.

Februari. Vilken identitetslös månad, ändå. Vintern går på högvarv. Det är mörkt, kyligt och kroppen hungrar efter kolhydrater. Nästa år stryker jag februari från min kalender.

En sfär som man dock kan lita på är mat- och dryckesvärlden, tack och lov. Så här såg det bästa ur min februari ut.

Bästa krognyheten: Nu slipper vi vakta mejlen efter nyhetsbrev och panikboka EN helgkväll i månaden för vardagsrumsrestaurang. För Adam & Albin öppnar restaurang.

Bästa gästspelet, Sverige: De förtjusande systrarna från Le Servan i Paris kom till Babette för en kväll och inte nog med att det var supergoda små serveringar som knockade en i sin dynamiska smakbild så skänktes kassan till välgörenhet. Missa inte deras ställe next time in Paris!

Välgörenhet + parisisk mat = Babette.
Välgörenhet + parisisk mat = Babette.

Bästa gästspelet, internationellt: Nå. Utan att ha varit där – men ändå känns Nomas australienska restaurang som en riktig hit (bara Instagram-kontot är foodporn nog). Alla dessa knasiga råvaror, frukter och grönsaker jag inte kan namnet på, tja, de får mig att vilja åka till Australien ögona böj. Läs mer HÄR.

Uppstickare i Malmö: Ett heaven för naturvinsälskare, och en liten bit krogfeeling á la Köpenhamn är Bord 13. Trevlig service, otroligt prisvärt – och kul matmässigt. Vi förälskade oss i en extra ostronservering med äpplegranité och en ljummen variant med syltade korianderbär och dill  liksom gös med purjo, svamp och hasselnöt. (Dock: var gåshalsen med skånsk senap en … utmaning. Men man måste alltid prova allt, det är regel.)

Snabblunch i city: Inklämt mellan många halvbra snabblunchställen på Kungsbron ligger nya Sen Street Kitchen som lyckas flörta ordentligt med sina gäster genom expressleverans av rätter från sydostasiatisk kök: nudlar, dumplings, sallader och bulgogi för en spottstyver. Dock: Kom tidigt eller sent om du vill äta på plats. Och grattis Umeå, där de öppnar sin andra location.

Malmös bästa lunch?Hej, Saltimporten.
Malmös bästa lunch?Hej, Saltimporten.

Vällagad lunch: Jag gjorde ett premiärbesök på Saltimporten, och åt kålpudding till perfektion. Klientelet: en härlig mix av Malmös finest med locals som jobbar i området och kosmopolitiska malmöiter på naturvinslunch.

Kålpudding ftw.
Kålpudding ftw.

Kvarterskroghäng deluxe: Linje Tio-gruppens nya Paradiso på Timmermansgatan. Hej, vad trevligt att Södermalm förärats detta hak, en gång finkrogen Sjögräs, en annan (kortlivad) gång Arga Snickarens burgarställe. Nu: enkel vällagad mat med finess. Ett välkomnande kvartershäng – även om man bor i en annan del av Stockholm.

Sämsta flygupplevelsen: Gotlandsflyg finns inte mer. Renklämman på polarbröd, en räddning i många lägen på 25-minutersflighten är ett minne blott. Käftsmäll två: Nya flygbolaget, BRA, vilket alltså är en sammanslagning mellan Malmö Aviation och Sverigeflyg under Braathens flagg har dessutom skippat standbybiljetter för vuxna. Sicken åldersrasism!

 

Är detta världens bästa matland?

av Anna Norström

image

Vilket är världens bästa matland just nu? (Om man nu måste hålla på att ranka sådant, vilket ju egentligen är astråkigt). Peru har hållit fanan högt, och det som som händer på Astrid y Gastón är superspännande. Jag menar att head chef Diego Munoz valt att slänga in slängen och gå vidare i arbetslivet – samtidigt som Gastón Acurio flaggat för att han ska komma tillbaka till köket.

Peru i all ära, men efter tre veckor i Mexiko funderar jag på om inte det här landets kulinariska kaxighet är precis vad världen behöver. En ny mathjältenation där minsta tacos al Pastor kan hålla en vaken om natten.

Jag har testat allt från finedining hos Enrique Oliviera på Pujol (nummer 16 på World’s 50 best Restaurants), till strandståndet med ceviche tostadas för 12 kronor i surfbyn Sayulita till ypperliga tlayudas i streetfood-mekkat Oaxaca. Och herreminje, vad gott allt är!

Mexikos mat bjuder på den fantastiska dejtingen mellan syra, sälta, hetta – och det går alltid bra att avsluta med en sockerstinn churros. Oftast är det streetfood, eller de mer enkla serveringarna som levererar. Tillräckligt många gånger har jag blivit serverad överdimensionerade portioner på ”riktig restaurang”, anpassade efter amerikanska turister – och med mesig smakbild.

Så. Vill man uppleva riktig bra hållkäftenmat, och är game på att åka på en magsjuka på någon dag för besväret, åk till Mexiko! Här finns det få meter till en Margarita, aldrig en sekund utan en tanke på taco eller en tamale-försäljare vars recept inte nedärvts i decennier.

Stay posted för djupare analys av detta kök som golvar minsta matbloggare med tortillafetish.

Världens 25 bästa krogar – enligt Tripadvisor

av Anna Norström
Bäst i Norden, enligt Tripadvisor. Foto: Skärmdump från Geraniums hemsida (Foto: Claes Bech Poulsen).
Bäst i Norden, enligt Tripadvisor. Foto: Skärmdump från Geraniums hemsida (Foto: Claes Bech Poulsen).

Tripadvisor har listat sina 25 mest poppis restauranger i världen, enligt deras användare. Det hela bygger på sajtens gästbetyg. Sverige går helt bet och återfinns inte på listan, medan Danmark klockar in på nummer 6 (Geranium) och 20 (Noma).

Som topp-etta återfinns den spanska Martin Berasategui i Lasarte, som förärats två stjärnor i Guide Michelin. Den spanska restaurangen El Cellar de Can Roca, i Girona, som tidigare i år listades som etta på en annan viktig lista, 50 Best Restaurants, landar hr som nummer 11.

Det som går att utläsa är att Europa har ett överslag av ställen med 13 stycken. Men frågan är om Tripadvisors användare är en rimlig markör för just finkrogssegmentet? Samtidigt märker jag att fler restauranger – till skillnad från hotell som många länge omfamnat Tripadvisor – faktiskt börjar bry sig om sin rating. Fler och fler skyltar med sina poäng på olika sätt.

Michelin och 50 Best håller än så länge fanan högst internationellt och lär väl fortsätta med det. Men den lilla klick som tillhör världens mest lästa matbloggare blir allt mäktigare. Även andra nätforum och sociala medier har blivit hem åt självutnämnda matrecensenter. Vem kan man egentligen lita på?

Här är hela listan:

1 – Martin Berasategui, Lasarte, Spain
2 – Europea, Montreal, Canada
3 – Maison Lameloise, Chagny, France
4 – Adam’s, Birmingham, England
5 – Restaurant Sat Bains, Nottingham, England
6 – Geranium, Copenhagen, Denmark
7 – Pic, Valence, France
8 – Narisawa, Minato, Japan
9 – Le Manoir Aux Quat’ Saisons, Great Milton, England
10 – Epicure, Paris, France
11 – El Cellar de Can Roca, Girona, Spain
12 – TRB, Beijing, China
13 – Table 9, Dubai, United Arab Emirates
14 – HanTing Restaurant, The Hague, Netherlands
15 – Bouley, New York City, New York
16 – Alinea, Chicago, Illinois
17 – Restaurant Locavore, Ubud, Indonesia
18 – El Club Allard, Madrid, Spain
19 – The French Cafe, Aukland, New Zealand
20 – Noma, Copenhagen, Denmark
21 – Funky Gourmet, Athens, Greece
22 – The Test Kitchen, Woodstock, South Africa
23 – La Bourgogne, Buenos Aires, Argentina
24 – Vue de Monde, Melbourne, Australia
25 – Borago, Santiago, Chile

 

 

Znarrrk! Ännu en ”rolig” mans-duo i rese-tv

av Anna Norström
Foto: Skärmavbild från TV4.se
Foto: Skärmavbild från TV4.se

Råkade snurra på TV4:s nya mat– och reseprogram med Hans Fahlén och Peter Norman och nu senast åker de till Hongkong. Det hela är som att slungas tillbaka till 1970-talets resejournalistik.

* Rabbla tråkfakta om massa saker som ingen tar notis om. Den här rulltrappan är bla bla bla bla lång och ett måste.

* Bygga en distans till lokalborna: ”Men oj, varför har de munskydd?”.

* Tala om folk – inte med dem: ”Hon var lite snygg, Pradatjejen”.

* Speakerröst med klyshdusch: ”Många kvarter här är upplysta dygnet runt, en ljusshow i sig”.

Den välberesta svenska tittaren blir till en dumbom.

Fahlén och Norman är precis som alla dess mans-duos som fått dyrbar tv-tid. De är Filip & Fredrik, fast utan tajming, de är Anders & Måns, fast mer rumsrena, de är Luuk och Lindström, fast utan analys, de är de där killarna från Gekås-såpan fast bättre.

Znarrrk.

Heja Meltzer & Berg för att de är kvinnor och bryter normer. För att de kan vara sig själva utan att staka fram något krystat manus i sitt rese/underhållningsprogram.

Men. Det är lustigt att det görs så få bra program inom resegenren. Jag antar att pengar för resejournalistik är slut, annonsintäkterna tryter och nu görs enkom nöjessatsningar på tv utomlands. Istället är det är upp till indiekanaler, webzines och aktörer som Vice att rapportera hur det verkligen ser ut i världen. Eller SR:s korrespondenter.

Galna, omtumlande nätter i Havanna

av Anna Norström
Havanna skyline.
Havanna skyline.

I januari var jag i Havanna. Ett vakuum av parallella världar: turisterna som dundrade in och klev runt bland huskroppar i ruiner och ropade ”how authentic!” och de som faktiskt bor och lever där.

Det var precis på vippen att jänkarna hade börjat få resa hit och det märktes att det liksom låg nya tider i luften. Eller?

Få Kuba-bor har råd att ens skaffa pass och än mindre sedermera få ett beviljat visum nånstans. Mina nya kubanska vänner mejlar och vill ha bilder från Europa. Jag har aldrig träffat några som är så extremt vassa på geografi, som snackar om Big Ben och Eiffeltornet som om de låg runt hörnet – trots att de aldrig själva ens lämnat sitt hemland.

Jag hatälskade Havanna. Bara för att hon var så himla omtumlande. Skitig, sjavig men samtidigt förförisk, impulsiv och välkomnande.

Jag åt gummiartad hummer, drack romochcola med två centimeter läsk max i glasen (eftersom det är ju den som kostar), hoppade jämfota bland maneterna på kilometerlånga stränder, åkte skraltiga taxibilar, besökte otalet ”hemmarestauranger” paladares, dansade reggaeton på ett kubansk disko bland 3000 pers och försökte undvika de värsta turistfällorna.

Så som baren där Hemingway var stammis, butikerna tapetserade med idol-memoribilia över Che Guevara och att hyra superdyra gamla amerikanare.

Här är en guide jag skrev och Pär Olsson plåtade om man skulle råka ha 24h att döda i stan.

Sida 1 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Erik Melin och Anna-Cajsa Torkelsson
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB