Ok, fellow gastro travellers! Håll i er. Dags att börja att stalka finkrogarnas bordssläpp, hänga på väntlistor och hooka upp med era mesta matnördskompisar.

Igår delade Guide Michelin ut sina åtråvärda stjärnor under ett evenemang som hölls på lyxhotellet D’Angleterre i Köpenhamn (för övrigt danska huvudstadens bästa brunch med ostron, kanapéer och skumpa). Det blev ett susande stjärnregn, kanske främst över Danmark. Norden fick två 3-stjärniga restauranger: Geranium i Köpenhamn och Maemo i Oslo. (Den senare har en dansk köksmästare och en svensk delägare by the way). Men. Vi är ändå alla gladast över att ödmjuka Magnus Nilsson på Fäviken tilldelades 2 stjärnor.

Sverige fick totalt fem nya 1-stjärniga krogar: Daniel Berlin i Tranås, Sushi Sho i Stockholm, Hotel Borgholm på Öland, PM & Vänner i Växjö och Upper House i Göteborg. Det medan Danmark seglade in på fyra nya. Extra glad för duktiga Paul Cunningham vars Henne Kirkeby Kro äntligen prisades. (Tips! Värt att söka fram det avsnittet av Niklas Mat när han hälsar på). Annan kuriosa: När jag kollade igår hade Sushi Sho fortfarande bara telefonbokning till sina 15 platser (retro! men ändå coolt!).

Sammantaget kan man säga att Guide Michelin diggade den svenska landsbygden och upptog flera nya stjärnor utanför storstäderna. Jag har hört många jubla högt åt att Karin Fransson, som ju är en riktig legend, prisades med en stjärna. Dessutom hade Sverige inga strykningar i år, vilket ju må vara var köksmästares värsta mardröm. Våra grannländer tappade två 1-stjärnor och några BiB Gourmand. Kanske står Sverige på en mer stabil matgrund?

Så. Vart jag ska äta i år? Det återstå hur många vakor jag gör vid bokningssläppen runt midnatt i månadsskiften under våren.

HELA LISTAN: Nordens bästa restauranger

3 stjärnor:

Geranium, Köpenhamn

Maemo, Oslo

2 stjärnor: 

AOC, Köpenhamn

Noma, Köpenhamn

Frantzén, Stockholm

Mathias Dahlgren-Matsalen, Stockholm

Oaxen Krog, Stockholm

Fäviken Magasinet, Järpen (NY!)

1 stjärna:

Köpenhamn: Clou, Den Røde Cottage, Era Ora, formel B, Grønbech och Churchill, Kadeau, Kiin Kiin, Kokkeriet, Kong Hans Kælder (NY!), Marchal, Relae, Søllerød Kro och Studio at The Standard.

Övriga Danmark: Frederikshøj, Gastromé och Substans (alla Århus), Kadeau (Bornholm), Henne Kirkeby Kro (Henne) och Frederiksminde (Praestö).

Helsingfors: Ask, Chef & Sommelier, Demo och Olo.

Oslo: Fauna, Kontrast (NY!) och Statholdergaarden.

Stavanger: RE-NAA

Stockholm: Ekstedt, Esperanto, Gastrologik, Mathias Dahlgren-Matbaren, Operakällaren, Sushi Sho (NY!) och Volt.

Göteborg: Bhoga, Koka, Sjömagasinet, SK Mat & Människor, Thörnströms Kök, 28+ och Upper House (NY!).

Malmö: Ambiance à Vindåkra, Bloom in the Park och Vollmers.

Övriga Sverige (alla NYA!): Hotell Borgholm (Öland), Daniel Berlin (Tranås) och PM & Vänner (Växjö).

En weekend till überromantiska Brügge, staden som är en medeltidsvecka i sig med trånga små gränder, kullersten, kanaler, svanpark och läskiga gotiska kyrktorn. Där man frotterar sig med chokladknarkare, öltorskar, pommes frites-älskare, mussel-experter och våffelidkare.

Kan det vara något för en matnörd? Tja, så här var min helg i denna belgiska stad:

Helgens huvudevent var Kook eet, en matfestival i stil med Taste of eller Smaka på Stockholm. Ett 20-tal krogar, och flera med Michelinstjärnor, fanns på plats. Välordnat och prisvänligt – de flesta rätter kostade runt €4 och var i storlek av en mellanrätt. Ovan den bästa från 3-stjärniga De Karmeliet där festivalens beskyddare Geert van der Hecke basar. Gillar när alla – oavsett plånbok – kan få testa stjärnmat!

Det är omöjligt att inte äta choklad i Brygge. Det finns chokladbutiker i var och vartannat gathörn. Just denna ask är ätbar hela den, alltså även locket. Jag frågade chokladmakaren på Sukerbuyc, stans äldsta chokladeria, om han aldrig tröttnade på choklad och han sa nej för han äter ju det varje dag. Många chokladknarkare i denna stad. Misstänker att det försörjer en hel arsenal av tandläkare.

Pommes-frites kan man få till allt. Överallt.

Och på nattkvisten går man till pommes-shoppen på stora torget och köar upp för en rejäl portion till. Tillbehör är en slags färdig-mayo i samma konsistens som vaniljsås och som smakar flytande gummi (ketchup är att rekommendera). Men för några ynka euro räddade denna min hunger efter en misslyckad 3-rätters (hos Patrick de Vos) som innehöll bland annat makrill och ål. Ryser vid tanken.

Ölen flödar ur kranarna i Brygge. Världsmedia rapporterar om hur 3 kilometers pipelines med öl ska korsas genom staden. Belgarna själva skrattar åt mig när jag frågar. Mja, att det ska börja byggas redan nästa år stämmer inte riktigt. Projektet är knappt genomförbart enligt the locals. Men ändå. Bra idé i en stad där det är svårt att komma fram med lastbil i trånga, ständigt enkelriktade gränder. 

Våffla noveau.

Kocken Peter Lonneville på Téte Pressée rockar till den gamla sockerstinna belgiska våfflan och skapar den i briocheform med salta pålägg. Lonneville jobbar nose-to-tail seriöst och försöker att ha noll waste på sitt ställe. Imponerande!

Och så. Alla dessa läskiga svanar. (Självklart är chokladsvanen Brygges egna landmärke i chokladvärlden). Här har de gjort en take-over av en park och de är överallt i kanalen där turistbåtarna forsar fram.

Jag frågade en guide om de hade attackerat någon turist gång men hon visste inte. Däremot hade en av hästarna som jobbar runt turister med sina vagnar i stan en gång skenat ner i kanalen.

TA DIG HIT & TA DIG RUNT: Tåg från Bryssel, cirka 1, 20h. I Brygge knallar man till fots – dock ej högklackat eftersom det är kullersten överallt. Se upp för aggressiva cyklister som plingar hysteriskt: ”Värre än i Köpenhamn” enligt en dansk vän.