Arkiv för tagg matnörderi

- Sida 1 av 2

Insidertips: Så känner du igen en bra restaurang

av Anna Norström
Ett Kalmar-tips! Kallskänken på Postgatan.
Ett Kalmar-tips! Kallskänken på Esplanaden 33.

Det har väl hänt oss alla. Man är i en okänd stad, är hungrig och haffar ett hak som ser okej ut. Och sen sitter man där med en tallrik fylld av halvfabrikat, burkbea en favorit i svenska småstäder, och äter snällt för att inte verka otrevlig.

Just nu befinner jag i Kalmar helt utan krogkoll, till exempel. Efter att ha gråtit ut i sociala medier så har jag fått tips, nästan, nog för en veckas matintag. Och! Jag har hittat en bra frukt & grönt i form av Nilsson & Lindbloms, alltid bra. Men om man inte kan göra gedigen research eller konsultera sociala medier då? Och om man befinner sig utanför radar av vad som Guide Michelin, 50 Best ellr White Guide har ok-stämplat?

Ta till denna matnördsmarkör:

  1. Kolla in klientelet. Vilka är de andra gästerna? Verkar de ha koll? Tja, då kanske det är värt att kolla in menyn. Är du i ett exotiskt land och krogen är full av västerländska expats? Då lär inte matupplevelsen bli särskilt autentisk.
  2. Gör en riskanalys över sammanhang kontra platsen. Var befinner du dig? I San Sebastian eller Biarritz – då är det mindre chans att äta dåligt. Här finns det mindre utrymme att välja fel. På en mindre utvecklad turistort dit bara charter går? Välj med omsorg.
  3. Studera menyn! Alldeles för stora och breda menyer betyder att man vill please too many. Det är bättre att hitta Ölands bästa kroppkake-place, istället för ett som serverar pizza, kebab – och kroppkakor (därför gör upp med sällskapet så ni har någorlunda samma matinriktning).
  4. Kolla in ställets logga, menyns typsnitt, eventuella skyltar, piff, dekor i lokalen. Verkar stället ha en röd tråd och är det väl omhändertaget? Då finns det kärlek bakom. Annars: säg hejdå.
  5. Det låter jättekonstigt att man ska kolla toaletten, ja, jag fattar det. Men tro att Michelin-inspektörerna lägger ett öga vid just detta. En restaurang är ju en helhet – och en sunkig badrumsupplevelse är aldrig en hit.
  6. Kolla möblemanget. Är utemöblerna rangliga lättmetallsvarianter som varenda annan uteservering har – tänk igen.
  7. Bemötandet. Får du ett hej och ett leende inom 5 sekunder så är du med 50% säkerhet på ett bra ställe, ett sådant där man SER gästen.
  8. Tjuvspana in tallrikarna. Ser det gott ut? Mycket möjligt att det är det också.

Bow down – äntligen har bao intagit Stockholm!

av Anna Norström
FullSizeRender-2 IMG_0470

Tänk vad Stockholms krogutbud bara växer. I sommar finns nu inte mindre än två renodlade ställen som serverar ångade buns. Denna ljuvliga asiatiska bite, som fylls med goda grejer. Favoriten just nu återfinns på Barobao som öppnar upp på Hornsgatan 66 onsdag nästa vecka: free range-kyckling med het majo och rostat ris plus sesam. Så himla god. Beroendeframkallande!

IMG_0694

Även på EAT:s terrass i Moodgallerian serveras buns i sommar. Heta tipset är att inte missa tillbehören här; frittad rostad maj med syrlig dipp och brysselkålflakes.

Så, gör det enda rätta och ät baos i sommar! Nu väntar jag bara på att den fantastiska hybriden mellan koreanskt och mexikanskt ska komma hit. Vore perfekt foodtruckmat, så som jag åt den i Portland, Oregon. Bulgogi burrito är en riktig babe i matformat.

 

Ljuvlig Michelinmat och sunkiga toaletter

av Anna Norström
image

LONDON. Det var säkert två år sedan sist – och för mig är det alltid som att komma hem. Min inre britt får fritt spelrum och jag blir – till språket – mer English är londonborna själva. Det är tio år sedan jag flyttade hem, men det känns som igår. Fem dagar i föredetta ruffa och numer toktrendiga kvarter i East End och jag ångrar mitt move bittert.

image

Varför? Till exempel: Shoreditchs galet vackra street art. Beroendeframkallande.

image

Spontaniteten. Tillgängligheten. Det är så lätt att bara trilla en på ett för dagen nyöppnat galleri. Här, ett sådant där vemsomhelst som känner sig som en konstnär, får hänga. En konsthimmel öppen för alla.

Men sedan har jag ju självklart ägnat mig åt ännu högre estetisk verksamhet.

MATKONST. 

image

Ovan vackra lägg från enstjärniga peruanen Lima i Fitzrovia – en av mina absoluta bästa middagar denna gången. Bläckfisk med olivkräm. Biffcarpaccio med pulvriserad majs, späd koriander och kräm på gul chili. Inte konstigt alls att det köket är världsledande just nu – med kocken Gaston Acurio som global matpresident.

Det är en fantastisk stad att äta ute i, London. Stan har blivit en kulinarisk hotspot, ljusår från fishn’chips-kiosker och söndagsstek med halvfabrikats-gravy och pösig Yorkshire-pudding. Utbudet av krogar är en jordenrunt-resa i sig: Från Brick Lanes utmärkta Bangla-streetfood, indiska curries och sri lankesiska-risrätter. Till gastropubar, lyxpizzor, tapashak … you name it.

Jag märker att flera av ställena anammar den avskalade trenden. Enkla menyer, ingen inredningsdesigner som gått på speed, mer detaljarbete och färre tvångströjor från leverantörsjättar i bakgrunden. Jag har suttit på rangliga trästolar som någon funnit i en köpenhamnsk container och beställt rätter från menyer inte längre än tio olika val från snacks till dessert. Fokus på råvaran. Köket tar tillvara på allt. Det är sånt som Fergus Henderson, krögargurun bakom nose-to-tail-trenden var tidig med. (Självklart blev det en middag på hans Bread & Wine och även en lunch hos hans fru Margots ställe Rochelle Canteen som Niklas Ekstedt hälsar på i det här avsnittet av Niklas mat).

Ett helt bord fyllt av smårätter på Bread & Wine.

Jag älskar att man till Rochelle Canteen får ta med eget vin (de har inget alkoholtillstånd) för en korkavgift på fem pund. Och det finns på urmysiga butiken Leila’s, med ett kafé vägg-i-vägg, som behändigt nog ligger bara 1 minut bort över Arnold Circus.

En liten skylt är enda ledtråden. Sedan får man ringa på dörren för att komma in på krogen Rochelle.
En liten skylt är enda ledtråden. Sedan får man ringa på dörren för att komma in på krogen Rochelle.

En annan sak som märks tydligt är servicepersonalen. Med lägre arbetsgivaravgifter går det att anställa fler. Det är på både gott och ont. Jag hamnar på ett litet kafé på Red Church Street där 7 servitriser backar upp oss knappt dubbelt så många gäster. Allt det där arbetet i kulisserna, typ putsa bestick och städa kaffemaskinen, har annan personal redan tagit hand om. Kafétjejerna står handfallna och vrider på sig, lystrar till minsta rörelse. Men i alla andra fall är det en bra grej.

Barmässigt finns numer ett bredare utbud. Hantverkscocktails med snygg-is kontra Kopparbergs cider (ja, den har säkert bättre spridning här numer än hemma) på kvarterspuben. Men än finns också gamla skolans-pubar som inte serverar ”hot drinks” trots att det är iskallt ute och de flesta hade huggit av ett lillfinger för en Irish Coffee – eller bara en vanlig kaffe för all del.

Något som de brittiska krögarna dock sällan verkar prioritera är dock toaletterna. Bås byggda av tunna väggar, sunkigt, dåligt städat och med rossliga handtorksmaskiner (!) på lågvarv. Jag har varit på Michelinkrogar där en McDonaldstoalett i Sverige är tio gånger lyxigare.

Men på det stora hela taget så är East End fantastiskt. Shoreditch, you had me at hello.

Krogtestat i Köpenhamn – missa inte detta!

av Anna Norström
Lillebror - ett småsyskon att räkna med.
Lillebror – ett småsyskon att räkna med.

Jag var i Köpenhamn i mitten av december. Igen! Jamen, det är ju svårt att hinna med för att det öppnar så mycket nya coola ställen. Att Köpenhamn har flera renodlade naturvinsbarer men noll kändisviner i butikerna säger allt. Här tar man gastronomin på allvar. Eller så är det precis det man inte gör, mer avslappnad och prisvärd dining sammantaget går inte att hitta i andra skandinaviska storstäder.

Restaurang Bror ägs av svensken Victor Wågman och britten Sam Nutter. De jobbade båda på Noma förut där Victor var kökschef  innan de för drygt ett år sedan slog upp portarna till krogen Bror. Där har man jobbat mycket med udda detaljer på menyn, så som torskkinder, och råvaror i säsong.

Nu har stället fått ett syskon som öppnat ett halvt kvarter bort. Lillebror är ett kafé och bageri där man kan slinka in på ett glas vin och ett wienerbröd. Här är ljudnivån hög och rutorna så immiga att det rinner fukt när konstfacksklädda köpenhamnare tar långlunch. Toppentrevlig service och inte särskilt dyrt. Vi åt soppa, drack vin, tog ett bakverk och en kaffe för en dryg dansk hundring.

Råbiff enligt lillasysterkrogen No2
Råbiff enligt lillasysterkrogen No2.

Vi testade fler nya ställen av kulinarisk syskonkkärlek. Finkrogen AOC med en stjärna i Guide Michelin har fått sällskap av No2, en bättre lillasysterkrog med höga ambitioner i köket. Här delade vi på ett gäng mellanrätter, varav råbiffen ovan var en, och längtade lite till sommaren då stället ska ha en fin uteservering och grym utsikt. En slätvar med svamp och musselsås var outstanding. Salladen med havskräfta och rökt potatis överraskade. Picklat päron med timjanglass och vit choklad till dessert hade härliga smaker (mitt middagssällskap höll hårt i sin cheesecake så jag antar att den rockade den med).

Servicen var något tafatt även om allt var förlåtet när den bildsköne bartendern istället för ett glas calvados på desserten erbjöd en provning av danska päron- och äppeldestillat. Jag ville fria lagom till att jags skulle fylla i dricksen. I övrigt var maten oerhört prisvärd, totalnotan landade på knappa 1400 danska för mat och dryck.

För er som ska åka till Köpenhamn 2015 och vill äta gott – här är några andra bra (nyöppnade) ställen:

U-formel: Krögarna bakom Michelinprisade Formel B:s nya ställe. Danska, bondska smaker i eleganta upplägg. Alla rätter kostar 110 kronor. (Personligen föredrar jag Formel B, även om det är ett lugnare ställe med mer andaktsfull service).

Baest: Italienskt-danskt ställe som jag tokhyllade i detta inlägg. 

Amass: Innan stället ens hade öppnat 2013 var hajpen total. Ta en kock från The Fat Duck (3-stjärnig krog på engelska landsbygden som drivs av Heston Blumenthaal) och släng in en naturskön avskild plats i Köpenhamn samt stora tankar om odling. Den här finkrogen har knockat de flesta av de jag känner som varit där.

Stockholms 10 bästa krogar just nu

av Anna Norström
Jag är välvilligt inställd krogbesökare. För det mesta.
Jag är välvilligt inställd krogbesökare. För det mesta.
Shibumi. Drinkpiff deluxe.
Shibumi. Drinkpiff deluxe.
Adam & Albin gör stans bästa råbiff
Adam & Albin gör stans bästa råbiff.
Pork Bun från Nook.
Pork Bun från Nook.
Snacks på Flying Elk.
Snacks på Flying Elk.

Hemma i Stockholm igen. Då reser jag från stans bästa tallrikar istället.

Folk frågar mig dagligen om krogtips: ”Var ska vi äta ikväll? Vad är hetast just nu?”. Och så försöker jag matcha efter plånbok, sällskap, dag, kökspreferenser och så vidare. Men här är min helt subjektiva lista – utan inbördes rankning – var jag helst äter just nu. Smaklig spis!

– SHIBUMI. Jag är helt frälst i Sayan Isakssons izakaya, speciellt i deras egna tofu som en japansk tjej gör custom made till huset. Efter att jag nyligen lyckades slinka in och knipa sista dropplatsen i baren bestämde jag mig: Jag ska börja göra egen tofu! (Återkommer i ärendet). Åt också de goda gyozaknytena med wagye-kött och en härligt isad aubergine. Drinkhantverket är magiskt därtill.

– NOOK. För att maten är fräsch och välbalanserad och det inte kostar två tusen spänn för en helkväll. Man bejöver inte välja och krångla så himla mycket heller – välj mellan två menyer om 300 eller 400 kronor vardera. Boom. Klart! På tallriken: Norden möter en touch av Korea. Bonus: pork buns som jag tänker alldeles för ofta på, men äter för sällan.

– CORNER CLUB med mat från THE FLYING ELK. För att det helt enkelt är en av stans bästa cocktailbarer. För att Johan och Oskar här också älskar campari. För att man kan äta gott från TFL i baren. Och för att det finns andra barer så som Tweed på krypavstånd att fortsätta till.

– EKSTEDT. Jag har ätit här en gång för några veckor sedan, men jag önskar att jag var stammis. Förmodligen stans mest prisvärda fine dining med meny under 1000 kronor! Blev löjligt förtjust i en pizza med foie gras och tryffel och en superdessert på socca (sydfransk kikärtspannkaka) med hallon. Och då gillar jag inte ens efterrätt.

– ADAM & ALBIN. Poppupp-restaurang som håller öppet en helg i månaden ungefär. Rockar stans absolut bästa råbiff på sin bestående meny och varvar med nya rätter varje gång. Därför blir man (tyvärr) aldrig trött på att äta i denna matstudio. Nu har Adam och Albin dessutom öppnat upp för nudellunch, vilket enligt de som varit är är en klar hit.

– Deville. Har av slumpen hamnat här runt tre gånger i år och varje gång blivit knockad av hur bra mat, vin och service den här kvarterskrogen levererar år efter år. Åt ruggigt god côte du boeuf med vitlökssmör sist. Mer sånt!

– Rolfs Kök. På samma tema. En kvarterskrog som alltid levererar. Har börjat lyxluncha här alldeles för ofta. Köket serverar soppa på maten vilket är himla trevligt. Och gott. Och som gör att man vill stanna alldeles för länge.

– Nytorget 6. För att man alltid möts med ett leende. För att maten inte är komplicerad alls men alltid vällagad. Och det är jämt fullt med folk. Helst sitter jag i baren och äter. Steak tartar med grillsmak är favorit just nu.

– Matbaren. Det var alldeles för länge sen jag var här sist. Får bli julklapp till mig själv i år. Här föräter jag mig alltid så jag ber att få ta med kaffegodiset hem och är lycklig som ett barn på julafton när jag hittar Dahlgrens egna snickers och madeileinekakor dan därpå.

– Gastrologik/ Speceriet. Det var på tok alldeles för länge jag åt på Gastrologik – också prisvärd fine dining. Varenda gång har jag varit nöjd med deras enkla, estetiska mat där råvaran verkligen får vara i fokus. Mer ofta har det blivit bakfickan Speceriet som inte kostar skjortan men som alltid serverar grym vällagad mat. Dela gärna med sällskapet, ego-ätare lever kortare har jag hört …

Här sker min nästa middag: Lilla Ego. Definitivt. Snart har de haft öppet ett år och jag har inte varit där. Det är nästan så att jag inte vågar skriva ut detta. Kanske måste förbi Oaxen Slip också, det var säkert ett år sedan sist. Och en lunch på Spritmuseum, drack ett mycket gott kallpressat te där i våras.

 

En matnörds jakt på föda i Brygge

av Anna Norström

 

En weekend till überromantiska Brügge, staden som är en medeltidsvecka i sig med trånga små gränder, kullersten, kanaler, svanpark och läskiga gotiska kyrktorn. Där man frotterar sig med chokladknarkare, öltorskar, pommes frites-älskare, mussel-experter och våffelidkare.

Kan det vara något för en matnörd? Tja, så här var min helg i denna belgiska stad:

Statyer i lustig pose.
Statyer i lustig pose.
God festivalmat.
God festivalmat.

Helgens huvudevent var Kook eet, en matfestival i stil med Taste of eller Smaka på Stockholm. Ett 20-tal krogar, och flera med Michelinstjärnor, fanns på plats. Välordnat och prisvänligt – de flesta rätter kostade runt €4 och var i storlek av en mellanrätt. Ovan den bästa från 3-stjärniga De Karmeliet där festivalens beskyddare Geert van der Hecke basar. Gillar när alla – oavsett plånbok – kan få testa stjärnmat!

Sockersjuka i en liten ask.
Sockersjuka i en liten ask.

Det är omöjligt att inte äta choklad i Brygge. Det finns chokladbutiker i var och vartannat gathörn. Just denna ask är ätbar hela den, alltså även locket. Jag frågade chokladmakaren på Sukerbuyc, stans äldsta chokladeria, om han aldrig tröttnade på choklad och han sa nej för han äter ju det varje dag. Många chokladknarkare i denna stad. Misstänker att det försörjer en hel arsenal av tandläkare.

Sockersjuka i en liten ask.
De är överallt.

Pommes-frites kan man få till allt. Överallt.

Mat för nattsuddare.
Mat för nattsuddare.

Och på nattkvisten går man till pommes-shoppen på stora torget och köar upp för en rejäl portion till. Tillbehör är en slags färdig-mayo i samma konsistens som vaniljsås och som smakar flytande gummi (ketchup är att rekommendera). Men för några ynka euro räddade denna min hunger efter en misslyckad 3-rätters (hos Patrick de Vos) som innehöll bland annat makrill och ål. Ryser vid tanken.

Det lokala ölvalet.
Det lokala ölvalet.

Ölen flödar ur kranarna i Brygge. Världsmedia rapporterar om hur 3 kilometers pipelines med öl ska korsas genom staden. Belgarna själva skrattar åt mig när jag frågar. Mja, att det ska börja byggas redan nästa år stämmer inte riktigt. Projektet är knappt genomförbart enligt the locals. Men ändå. Bra idé i en stad där det är svårt att komma fram med lastbil i trånga, ständigt enkelriktade gränder. Våffla noveau.

Våffla noveau.

Kocken Peter Lonneville på Téte Pressée rockar till den gamla sockerstinna belgiska våfflan och skapar den i briocheform med salta pålägg. Lonneville jobbar nose-to-tail seriöst och försöker att ha noll waste på sitt ställe. Imponerande!

Läskig svanpark.
Läskig svanpark.

Och så. Alla dessa läskiga svanar. (Självklart är chokladsvanen Brygges egna landmärke i chokladvärlden). Här har de gjort en take-over av en park och de är överallt i kanalen där turistbåtarna forsar fram.

Jag frågade en guide om de hade attackerat någon turist gång men hon visste inte. Däremot hade en av hästarna som jobbar runt turister med sina vagnar i stan en gång skenat ner i kanalen.

TA DIG HIT & TA DIG RUNT: Tåg från Bryssel, cirka 1, 20h. I Brygge knallar man till fots – dock ej högklackat eftersom det är kullersten överallt. Se upp för aggressiva cyklister som plingar hysteriskt: ”Värre än i Köpenhamn” enligt en dansk vän.

 

Köpenhamn – bästa tipsen för matnördar

av Anna Norström

imageimageimage
image

 

Nya korvkrogen som matchar varmkorv med champagne.

Krogen som kränger Fernet-shots för en tia.

Och svenska kockens ställe med både frittade testiklar och torskhuvud på menyn.

Ja, allt detta – totalt 25 stekheta matnördstips – går att hitta i senaste numret av Aftonbladet Resa. Mitt och fotograf Pär Olssons kulinariska reportage till stan finns nu i handeln. Spring och köp!

 

 

TESTAT: Köpenhamns nya ”fattigmannens” streetfood-himmel

av Anna Norström
imageimageimageimage

 

Precis nyöppnat är Papiroen, ett streetfood-magasin med parkerade foodtrucks och matstånd. Stället hade premiär nu i påskhelgen och ligger bredvid det nya Operahuset och arkitektskolan. En bro från Nyhavn är på väg att byggas vilket gör stället lite mer lättåtkomligt.

Än har Copenhagen Street Food lite att leva upp till, fler aktörer är på väg in men när jag var på plats i lördags fanns stenugnsgrillad pizza, kyckling-stånd, grillhus, barer och ett stånd med olika laxspecialiteter. Pizzan såldes hel och gick loss på 50-65 DK, vilket måste väl anses som oerhört prisvärt.  Den jag testade var frasigt tunn med mustig tomatsås, oliver och sardeller. En kallrökt lax från annat ställe var något dyr (75 DK) men oerhört smakrik och kom med ramslök, sallad och citron.

Utanför Papiroens byggnad, precis bredvid en året runt-skridsobana finns långbord och små träsoffor att lapa sol, dricka vin och testäta i. Till sommaren lär stället var ett av stans hetaste, väl värt en utflykt – precis så som saluhallarna Torvehallerne; och enligt dagstidningen Berlingske så är detta nya ”fattigmannens Torvehallerne”.

HITTA HIT: Papirøen, Trangravsvej 14. Öppet (just nu): dagligen 12.00-18.00, lördagar tills 20.00. Stället ligger 5 minuters gångväg från Christiana och bredvid nya Operahuset. 

 

 

Skandinaviens kulinariska huvudstad – Köpenhamn

av Anna Norström
imageimageimageimage

 

Det finns en story jag älskar. Om hur Visit Sweden började marknadsföra Stockholm som ”the capital of Scandinavia” – helt fräckt. Danmark kontrade med sloganen ”the culinary capital of Scandinavia”. Och med all rätt, Danmark har faktiskt fler Michelinstjärnor än Sverige. De knep 17 stjärnor i år, vi bara 15 – och dessutom fördelades våra på två städer.

Nåväl. Köpenhamn är ett foodie-mekka att räkna med. I morgon åker jag dit och kanske blir det ett återbesök på några givna favoriter:

1. Stans bästa cocktails? Avgör själv, men missa inte Lidkoeb, från samma gäng som driver lite mer klassiska Ruby. Cool bar med en egen whiskeyvåning. Millimeterprecisa cocktails och bra tapas.

2. Torvehallerne – en matnörds våta dröm. Två längor saluhallar med allt man vill ha hemma i sitt kök: ost, eko-grönt och vin. Liksom en ocean av bra krogar på plats – Ma Poule, med en meny av kyckling på franska och tapaskrogen Tapa del Toro perfekt för en cavalunch.

3. För fine dining är enstjärniga Formel B en favorit. Förvånansvärt prisvärt, alla rätter kostar 130 kronor, och innovativt på tallriken. Gästen beställer in mellanrätter – vilket öppnar upp för att dela på tallrikarna (frittade langostines på bilden, så ljuvliga, från senaste besöket i november).

Foodie trip: Ramslökssafari på Gotland

av Anna Norström
imageimageimage

Från Sydamerika till Kalkstenshawaii. Jag maxade mitt Buenos Aires-rus med att åka till Gotland.

Att åka hit är för mig att komma hem. Nu har det i och för sig varit mitt hem, men ändå. Jag tror inte att det går att få större utlandskänsla på mindre än en timma från Stockholm (förutsatt att du flyger från Bromma).

Gotland är som bäst tidig höst när säsongen planar ut och vädret är som bäst och nu när våren kommer. För en matnörd är det ren och skär lycka när ramslöken frodas. Jag och mina kompisar begav oss ut längsmed Kärleksstigen norr om Visby i höjd med lasarettet. I var och varannan dunge hängde ramslökplockare medan hurtiga löpare kryssade förbi.

Ramslöken ser ut som ett tulpanblad, smakar som en örtigare vitlök och är ett guld som smaksättning. I söndags skapade vi en ramslökmeny. Jag gjorde en soppa med ramslök, schalotten, champinjon, ruccola, en släng vit Bourgogne, grädde och toppad med västerbottenost och bacon.

Matlag 2 kreerade en fläskstek som preppade med ramslök och fyllningen av gotländsk salsiccia-korv som sedan bands ihop. Därtill serverades en potatisgratäng som bakats med ramslökspesto däri. Lagom till desserten var vi marinerade i ramslök och stekte därför croissanter med jordgubbskompott och glass – utan någon som helst lök.

Och det här var alltså bara en halv dag av 4 på öjn. Utförligare rapport kommer!

HITTA RAMSLÖKEN PÅ ÖJN:

Två säkra kort är 1.) Längs med Kärleksstigen vid S:t Görans ruin (utanför Norderport). 2.) Åk väg 140 tills du kommer i höjd med Leva Kungslador (cirka 3 km utanför Söderport). Spetsa nosen och hitta en bra ramslöksdunge. Bonus! En av öns bästa fikor intas med fördel på Leva.

Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB