Vilket är världens bästa matland just nu? (Om man nu måste hålla på att ranka sådant, vilket ju egentligen är astråkigt). Peru har hållit fanan högt, och det som som händer på Astrid y Gastón är superspännande. Jag menar att head chef Diego Munoz valt att slänga in slängen och gå vidare i arbetslivet – samtidigt som Gastón Acurio flaggat för att han ska komma tillbaka till köket.

Peru i all ära, men efter tre veckor i Mexiko funderar jag på om inte det här landets kulinariska kaxighet är precis vad världen behöver. En ny mathjältenation där minsta tacos al Pastor kan hålla en vaken om natten.

Jag har testat allt från finedining hos Enrique Oliviera på Pujol (nummer 16 på World’s 50 best Restaurants), till strandståndet med ceviche tostadas för 12 kronor i surfbyn Sayulita till ypperliga tlayudas i streetfood-mekkat Oaxaca. Och herreminje, vad gott allt är!

Mexikos mat bjuder på den fantastiska dejtingen mellan syra, sälta, hetta – och det går alltid bra att avsluta med en sockerstinn churros. Oftast är det streetfood, eller de mer enkla serveringarna som levererar. Tillräckligt många gånger har jag blivit serverad överdimensionerade portioner på ”riktig restaurang”, anpassade efter amerikanska turister – och med mesig smakbild.

Så. Vill man uppleva riktig bra hållkäftenmat, och är game på att åka på en magsjuka på någon dag för besväret, åk till Mexiko! Här finns det få meter till en Margarita, aldrig en sekund utan en tanke på taco eller en tamale-försäljare vars recept inte nedärvts i decennier.

Stay posted för djupare analys av detta kök som golvar minsta matbloggare med tortillafetish.