BARCELONA, baby. Jag hade inte varit i Barcelona på tio år när jag landade förra måndagen för en blixtvisit. Det blev en överraskning – wow, vad stan har fått sig en revival. Så. Packa väskan, det här är 10 skäl till att göra den baskiska stan asap:

1. El Born. Stadsdelen som blivit hipp utan att för den delen vara för kommersiell. Tänk Shoreditch i London utan att vara för dyrt. Tänk West Village utan New York-kändisar. Tänk Kreutzberg i Berlin utan knark. Bara bra små tapashak, vermutbarer, uteserveringar, konstgallerier och snygga butiker.

2. Vermut. Starkvinet som var tillskrivet farbröder och äldre damer har fått sig en revival. Det är numer trendigt att dricka små isade dricksglas av den varmt bittersöta drycken. Beställ som aperitif and be cool.

3. Prisnivån. Tja, hur kan man ens hålla sig hemma när det går att äta en schysst 3-rätters lunch med vin och kaffe under €15?

4. Tillgängligheten. När Arlanda kostar en förmögenhet i både taxi och tid så ligger Barcelonas flygplats El Prat på 1,2 mil utanför stan.

5. Maten. Glöm tapas med frittad färdigpotatis och aioli på burk. Den spanska gastronomin sjuder fortfarande här. Som Adria-brödernas alla ställen med Tickets i spetsen (fast det vill du däremot boka 2 månaders i förväg) vars inredning är galet glad med ett tak fyllt av jordgubbar. Och deras hyllade peruanska Pakta med omatalat Nikkei-kök, liksom hajpade Disfrutar med extrem teknisk matlagning. Med mera mera. 

6. Shoppingen. Jag älskar att strosa i matplanet på El Corte Inglés bland hyllor av sherry, vin, delidiskar fyllda av ost och skinkor. Och visst är det fortfarande billigare att handla kläder, inredning och viss teknik. För de som gillar det.

7. Nattlivet. Få städer i Europa, förutom möjligtvis Berlin och Belgrad, är vakna mitt i en tokdans vid midnatt på en vardagkväll. Visst, kan man skylla lite på den ekonomiska krisen, men det måste ligga något i stadens puls. Jag trillade in på en klubb en måndag, och även om det spelades skränig 90-talsrock så var det packat med folk. Säkert 500 pers dansade loss. Sådant kan man ju inte annat än älska (även om GT:n serverades med två isbitar i plastglas)!

8. Havet. Även om den klassiska Barcelona-stranden är något sunkig och fullpackat så kan man ändå doppa sina tår , andas in havsbrisen och blicka bort mot gamla Olympia-området och allt nytt som byggs.

9. Flygtiden. Tre och en halv timme! De nada! Det tar lika lång tid att ta färjan till Gotland. Man når inte ens Göteborg med tåg på den tiden. Och så vidare.

10. Vädret. Det är alltid varmare än hemma. Speciellt så här års när vår försommar inte vill komaa till sin rätt. Då vill man softa i Barcelona i en park med uppknäppt skjorta, strosa på blomstermarknaden i Raval eller ta en caña på en uteservering – och få en oplanerad weekendbränna.

Jag är i Madrid över helgen. Stadsdelen Malasaña närmare bestämt. Här ligger gamla bodegons där folk äter tapas över disk och står med ölglas på gatan, sida vid sida bredvid trendhak fulla av cyklande hipsters. Idag lördag vaknar stadsdelen sent efter nattens fest. Nu börjar vermut-barerna fyllas med glada gubbar, unga par och familjer. Ett glas vermut och soda kostar knappa €2. På torget Plaza dos Mayos är det loppis medan butikerna håller stängt under sedvanlig siesta mellan 14-17.

Jag tar en caña y tapa, öl och tapas, som sig bör. Madrid är en stad som lever på dryck och små munsbitar.

Jag älskar Balearernas kärlek till råvaror: mycket grönt, fisk, skaljdur och så den gräddiga hemmagjorda mozzarella burratan. Här är 10 restaurangfavoriter på ön.

Pastis. Öns bästa krog. Pyttelitet ställe, fransk mat med finess. Ägs av dansösen Gisele och hennes man. Carrer d’Avicenna 2.

Bambuddha Bar. Asiatisk mat av svajig kvalité. Hit går du snarare för drinkarna och för att dansa på bordet under högsäsong. Carretera de San Juan, km8. 5

Sa Trinxa, på stranden Ses Salines. Anspråkslös strandrestaurang med tillhörande house-dj. Missa inte marulkscevichen!

La Paloma. I byn San Lorenc ligger ljuvliga stället som drivs av en italiensk familj. Du äter i trädgården. Tokfullt kafé dagtid, men middag är att föredra. C/ Can Pou 4.

Can Guimo. Är Paloma fullt åk tre kilometer söderut och hamna på vegovänliga fiket med egen trädgård.

Gran Hotel Ibiza. Öns mesta lyxhotell och den bästa frukostbuffén som håller öppet till sen på eftermiddagen. Säkert 6 olika färskpressade juicer! Passeig de Joan Carles I, 17.

Sands. En av stranden Playa den Bossa bättre ställen med bra sallader och trevlig service. Missa inte egna klädbutiken som fångar alla lyxhippies shoppinghjärtan.

Sansara. Vällagad lite enklare mat med texmex-vibb över disk eller bordservering med lokala rätter. Ofta lajvkonserter. Carretera Santa Eulalia-San Carlos km 9,3.

La Bodega. Enkel tapaskrog med härlig stämning och överkomliga priser. Öppet till runt 03 . Carrer Bisbe Torres Mayans, 2

Juan y Andrea. Lill-ön Formenteras bästa restaurang. Meny med fokus på fisk och skaldjur. Ligger på Playa Illetas.

Ibiza fejdar i minnet nu. Hösten knackar på dörren i Stockholm, men det är en utdragen knackning. Där nere börjar säsongen också lida mot sitt slut. Det är egentligen nu det är som härligast att åka ner: fortfarande varmt och beachväder men mycket lugnare tempo.

Under helgen har de flesta slutfesterna på nattklubbarna gått av stapeln. Det är nämligen bara för klubbarna som en hel del turister – ja, de är i en egen sfär och dygnsrytm – kommer hit. De glassiga nattklubbsresenärerna bor i Ibiza stad och åker taxi till de stora klubbarna: Amnesia, Pacha, Space och alla deras namne. Här spelar svenska Avicii (den dj som drar absolut flest folk) och Ingrosso/ Axwell. Under vår vecka uppträdde Kylie Minouge bara några dagar efter att Madonna ska ha landat på ön.

För klubbturisterna är detta superseriöst. Jag fick höra om ett indiskt klubb-kid som grät floder under förra årets slutkväll på Ushuïa – han skulle ju inte få se David Guetta igen på ett år. Och det gäller att pricka rätt. Alla dagar i veckan på alla klubbar är öronmärkta en dj. Pacha? Tja, en av världens mest kända ställen kan vara dött som i graven om ett stort namn spelar på en annan klubb. Dessutom kostar inträdena runt €50 och barerna håller skyhöga priser så det gäller att plugga på för att inte gå bet.

Men det är också till att vara kvällspigg eller inne på det där med illegala substanser. Knappt någon anländer någonstans innan klockan 02 på natten. Klubbarna stänger sällan tidigare är 08. Med lokalbefolkningen innebär det parallella liv. Folk går till sina kontorsjobb när kidsen stapplar hem i platåskor och glowsticks i hand.

Charterparty-kulturen spirar i San Antonio, en stad på Ibiza som tagits över av unga, mestadels britter, men en aldrig sinande törst för alkohol. Paradise Hotel är klassat som en SVT:s julkalender i jämförelse. Är du en dag över 21 kommer du inte att fatta något. Alls.

Ändå verkar de jag träffar på Ibiza tycka att klubbkulturen är en bra grej. Den göder pengar till ön. Många lägger dock nostalgiskt till ”fast det var bättre förr” och pratar om svunna strandpartyn innan nattklubbskomplexen med tak och air condition kom till.

Själv väljer jag stranden med solnedgång och en bonfire, any day.

Ibiza. Där strandlivet är lika befriande som hippiekulturen. Här solar alla topless, röker braj och badar till gungande deep house. Förra veckan hängde jag på min favorit-playa Ses Salinas och den remsa som utgör platsen nedanför strandkrogen Sa Trinxa. Stället har funnits i över 35 år och drivs av en dj som ibland själv gör ett pass i båset. Maten är ljuvlig – mycket grönt och fisk även om en och annan burgare (toppad med stekt ägg – suspekt!) säljs.

Ses Salinas är helt klart den mest avslappnade stranden, tja, till och med så att stela nordbor droppar bikiniöverdelen  och ger sig hän. Här hänger klubbkidsen och sover bort sin bakfylla lagom tills att det blir dags för en vit sangria på sena eftermiddagen. Nattklubbarnas promotors tävlar i knasigast kostym när de säljer in dagens klubbar. Försäljare kränger hårband med fjädrar, indiska tyger och kall läsk.

På strandremsan Platya d’en Bossa är det inte lika tätt mellan handdukarna och fler barnfamiljer – även om jag ansattes att bli påsåld en partykryssning med spritbuffé ut till Formentera för €40. En holländsk snubbe försökte ihärdigt att övertala till inköp av dessa båtbiljetter och droppade att om vi verkligen inte vill åka på den så kunde han fixa ”andra” saker också.

Vi hann även med att åka till hippiestranden Benirras som på söndagarna översvämmas av bongotrummande låtsatsindianer, hippies och annat löst badfolk. Det är knivigt att ta sig hit, bil är ett måste. Eftersom att stranden ligger inramat som i en egen vig omgärdad av klippformationer så är solnedgången magnifik.