Sitter ni och är alldeles adrenalinstinna och bara väntar på att Champions League äntligen ska dra i gång? Det gör jag, och jag tackar L’Équipes chefredaktör Gabriel Hanot, som i sann fransk fotbollspionjärsk anda blev fadern till Europacupen som spelades för första gången säsongen 1955/56. Det var givetvis andra tider då. Det såg inte ut som det gör i dag. Det fanns inga oljeschejker, inga bilmiljardärer och inte ens professionella spelare i varje klubb. Real Madrid under ledning av Santiago Bernabéu var givetvis stora, även det legendariska Manchester United-laget med spelare som David Pegg, Tommy Taylor och Duncan Edwards var en stormakt.

Den första Europacup-matchen på tysk mark spelades i Ruhrområdet den 14 september 1955. Inför 6 000 åskådare förlorade Rot-Weiß Essen med 0-4 mot skottska Hibernian Edingburgh. Ingen skräll. Inga konstigheter. Men den internationella fotbollsturneringen började etablera sig, så väl i Tyskland som övriga Europa. Det fanns en föregångare, men tyska lag deltog inte i den turneringen då det tyska fotbollsförbundet förde en strikt anti-professionalism policy. Mitropa-Cup började spelas redan 1927. Då deltog klubbar från Wien, Prag och Budapest, då dessa klubbars länder var först ut med att legalisera professionaliseringen av fotbollen. Sedermera deltog även lag från Schweiz, Italien, Rumänien och Jugoslavien. Det andra världskriget satte dock stopp för denna utveckling.

Borussia Dortmund var nästa tyska lag att ge sig ut i Europa efter att ha blivit tyska mästare säsongen 1955/56. Även Dortmund är ett lag från Ruhrområdet, och den här gången gick det bättre. Efter många om och men. Kvalmotståndet var inte av samma kaliber som det skottska lag som Essen hade ställts mot. Den första september 1956 tog Borussia Dortmund emot Spora Luxembourg på Rote Erde, inför 20 000 åskådare. Redan på den här tiden var vardagliga kvällsmatcher ett faktum i Europacupen, men de tyska mästarna saknade strålkastare på arenan, därför spelades matchen under eftermiddagens sista solljus. Dortmund hamnade i underläge två gånger om men vann till sist med 4-3. Returmötet slutade 2-1, men under denna tid fanns det inga bortamålsregler eller liknande. Därför spelades en tredje match och då vann tyskarna enkelt med 7-0.

I den följande åttondelsfinalen kunde motståndet inte ha varit mycket bättre. Manchester United. Klubben som bestod av i princip hela Englands landslag, som tidigare hade vunnit med 1-3 över Tysklands dito i Berlin. Första matchen spelades på Maine Road, lokalrivalen Citys hemmaplan, inför 78 000 begeistrade åskådare. Och det var den här oktoberkvällen som gjorde Borussia Dortmund till en populär klubb, även utanför Tysklands gränser.
De tyska spelarna hade heltidsjobb där hemma, och denna ovana och magiska kuliss skapade omgående problem. Särskilt för målvakten Heinrich Kwiatowski. Han, liksom resten av laget, hade aldrig spelat under strålkastarljus. Engelsmännen pumpade in inlägg efter inlägg och Kwiatowski hade svårt att se bollarna. Violett gjorde två mål och David Pegg ett. 3-0 i halvtid. Den nu legendariske Adi Preißler, som på denna tid var Dortmunds lagkapten, kunde dock inte acceptera den totala utspelningen av laget.

”Adi Preißler stormade in i omklädningsrummet, sprang ner dem som stod i hans väg och släppte loss ett ordentligt åskoväder. Detta vredesutbrott fick oss verkligen att vakna”, minns den lika helgonförklarade Alfred ”Aki” Schmidt som även minns att tränaren inte ens fick komma till tal, och att Preißler anspelade på ära.

I andra halvlek körde Dortmund över Manchester United. Fullständigt. Kapitulski och Preißler gjorde mål, och endast domarens pipa räddade hemmalaget från ett sällsynt fiasko. När Dortmund-spelarna lämnade planen ställde sig publiken upp för att applådera gästerna, och hemmalagets spelare ställde sig på rad för att även dem applådera gästerna från Dortmund. Returen hemma på Rote Erde slutade 0-0, efter ett flertal missade chanser. 45 000 biljetter hade sålts till matchen, och stadion var fullkomligt överfull. Det var fler som ville ha biljetter, men man vågade inte överbelasta arenan mer än vad som redan gjorts. Och den här gången spelade man under ljuset från strålkastare. Även det är historia. Borussia Dortmund åkte ut ur turneringen men minnet kommer ständigt att leva kvar. Matchen hade gjort ett sådant avtryck att det under de efterföljande åren fortsatte att strömma in erbjudande om träningsmatcher från England. Dortmunds popularitet hade skjutet i höjden på ön.

Lite drygt 55 år har gått sedan Dortmunds europeiska historiebok påbörjades. Senast Borussia Dortmund spelade i Champions League var säsongen 2002/03. Det var nio år sedan. Nu är lusten stor. En hel stad och en hel förening har väntat på denna dag. I dag kommer Champions Leaue-hymnen att spelas på Westfalenstadion igen. Motståndet heter visserligen inte Manchester United, men Arsenal, och som ni vet är även det ett engelskt lag. Det här blir tyskarnas 14:e möte med ett engelskt lag i en europeisk turnering.

Borussia Dortmund: de tyska mästarna inleder Champions League-äventyret mot Arsenal. Biljetterna till matchen tog omgående slut, detta trots att London-klubben inte utnyttjade alla de biljetter som tilldelats. Dessa köptes upp av Dortmund-supportrar. Stora och mäktiga Südtribüne har dessvärre gjorts om till sittplatser, i enighet med Uefas bestämmelser. 65 614 biljetter är sålda. Den före detta Dortmund-spelaren Tomas Rociscky är skadad och går därmed miste om att få ”återvända hem”. Dortmunds spelare har sammanlagt spelat 32 matcher i Champions League – att jämföra med Arsenals 479. Tyskarnas tränare Jürgen Klopp uttrycker det hela mycket enkelt: erfarenhet mot eufori. Båda lag har inlett säsongen svagt, men om de kan nå upp till normal nivå kan vi se fram emot en jäkla fotbollsmatch. Med fart, kreativitet och mål. Anfallsstjärnan Lucas Barrios är fortsatt skadad.

Bayer Leverkusen: den tyska ligatvåan från förra säsongen inleder mot Chelsea. Engelskt motstånd för båda lagen alltså. Och lite av Premier League mot Bundesliga. Bayer Leverkusen har inlett bra mycket stabilare och självsäkrare än Dortmund, och även Chelsea har inlett bättre än Arsenal. För Michael Ballack blir det speciellt att återvända till London och Stamford Bridge, och om förslaget går igenom hos Uefa kommer även Ballack att officiellt tackas av i kväll efter sina år i Chelsea. Lagom till mötet med den förra klubben har Ballack prickat in formen, och har goda chanser till att få starta kvällens match. Det är han som har rutinen och erfarenheten. Å andra sidan är det också han som så ofta har förlorat. Med Tysklands landslag, med Bayer Leverkusen i Champions League och med Chelsea tre gånger om i Champions League.
– För flera spelare är Champions League något nytt. Då är det givetvis mycket upp till mig att leda killarna, säger han på presskonferensen.

I kväll smäller det. Två tyska lag mot två engelska, och vi har mycket hjärtlig fotboll att se fram emot. Hur tror ni att det går?

/Wingren