I kväll träder jättarna från München in i Champions League. Med det självklara målet att nå finalen på hemmaplan i Allianz Arena. Då gäller det förstås att först ta sig vidare från den stenhårda grupp Bayern München har hamnat i. Manchester City, Napoli, Villarreal och Bayern München. Mmm, smaka på det. Fotbollsgodis.

Den första nöten som ska knäckas heter Villarreal. Den tyska liga-ettan åker till Spanien med vetskapen om att det verkligen behövs tre poäng. Det här är en grupp där man löjligt nog inte har råd att förlora känns det som. Men det blir så mycket mer än bara en match i Champions League. Kvällens match är Bayerns första riktiga test. Och det gäller att man har kopplat bort det löjliga självförtroende som ligastarten har ingjutet. Eller, koppla bort det ska dem ju inte, men underskattningen känns som ett stort fiende i kväll.

I ligan har det gått lekande lätt för Bayern, bortsett från den konstiga 0-1-förlusten mot Borussia Mönchengladbach första omgången. Sedan dess har laget börjat ösa in mål och Manuel Neuer har stått mer eller mindre sysslolös i målet. Och Franck Ribéry har hittat formen igen. Mario Gomez gör mål på allt. Men kvällens motstånd är av en annan kaliber än SC Freiburg. Framåt hotar en fantastisk kille vid namn Giuseppe Rossi. Nu sätts försvaret på prov. För jag kan fortfarande inte för mitt liv tro på att Münchens backlinje skulle vara så bra som ligaspelet vill ha det till. Vi får se. Det kommer nog att bli en jäkligt rolig match åtminstone med två pigga lag med härliga offensiva spelare. Arjen Robben saknas i München, men det känns inte som hela världen när Müller, Ribéry och Gomez är i slag. Snarare tvärtom, nu tvingas Jupp Heynckes att matcha en spelare som faktiskt jobbar för laget. Det kan vara bra. Lika bra som när Milan fick klara sig utan Ibrahimovic och spelade 2-2 borta mot Barcelona. Som jag njöt. Att slippa se ”Barca” ta de tre poängen. Underbart.

Det spelades matcher i går också. Borussia Dortmund tog emot Arsenal inför ett fullsatt Westfalenstadion. Och fy f*n vilket tryck det var på läktarna. Och ett ljuvligt tifo innan matchstart. Det var en mäktig afton. Hela den tyska presskåren var eniga efter matchen – Dortmund gjorde det mycket bra och stämningen var fantastisk. Ungefär så vill jag också sammanfatta matchen. I ärlighetens namn spelade Dortmund ut Arsenal, sett över 90 minuter. Problemet är att tyskarna inte var effektiva – men Arsenal var det. Då vinner man inga fotbollsmatcher på den här nivån. Det hela påminde mycket om förra säsongens äventyr i Europa League. Kanske kan det bli bättre när skadade Lucas Barrios är med i startelvan igen.

Jürgen Klopp valde att satsa på Sebastian Kehl och Sven Bender centralt på mittfältet. Den tidigare bänkade kaptenen Kehl gjorde en bra match. Bortsett från att han gav bort bollen till Arsenal och van Persie satte enkelt 0-1. Det var till och med nära att Dortmund skulle få lämna arenan tomhänta, men i 88:e minuten tryckte Ivan Perisic till med en volley som borrade sig in i mål. Läckert och viktigt. Otagbart. Förresten fick kroaten ha sitt turnummer 44 på ryggen i går, i ligan måste han spela med 14. I ligan träffar han stolpen. I Champions League träffar han nätmaskorna.

Bayer Leverkusen åkte till London för att ta sig an Chelsea. En match där Chelsea givetvis var den stora favoriten. Men tyskarnas supportrar väckte Stamford Bridge till liv genom att stötta sitt lag och sjunga högst. Och Leverkusen gjorde det bra. De störde Chelsea, försvarade sig bra och hann till och med med att få ett mål bortdömt. Robin Dutt satsade på att köra med Michael Ballack från start, inte något dumt val alls. Även om Ballack kanske borde ha gjort ett mål mot sin gamla klubb när han kom fri. Det var faktiskt först när Ballack vandrade av plan som Chelsea tog över allt mer och gjorde sina två mål. Insatsen var inte det minsta pinsam, Leverkusen har inget att skämmas för. Även om 2-0 låter väldigt surt.

Unge målvakten Bernd Leno, ett riktigt stjärnskott, bevisade en gång för alla att han är ett underbarn. Det är helt galet vilken fart hans karriär har tagit under några veckor. Det kvittade om Torres, Meireles eller Sturridge testade honom. Han stod pall för det mesta. De två mål han släppte in kan han verkligen inte lastas för. Det är helt vansinnigt hur många bra målvakter Tyskland har.

Det var Bundesliga mot Premier League. Engelsmännen gick segrande ur striden, men de orutinerade tyska lagen bjöd på riktigt härliga insatser. Det här kan bli något fint.

I kväll hoppas jag att Bayern gör sitt jobb och tar med sig tre poäng från Spanien.

/Wingren