När jag satte mig framför datorn i dag satte jag nästan kaffet i halsen. Schalkes tränare, Ralf Rangnick, kastar in handduken. Han är utbränd. Energin är slut. Han orkar inte mer. Det är otroligt start gjort av Rangnick att våga erkänna sina problem, och förhoppningsvis har han dragit i handbromsen i precis rätt tid. Det får vi hoppas.

För något halvår sedan skrev jag en artikel om fotboll och depression – samt de problem som spelaren upplevde. Nu är det alltså dags igen, denna gång en tränare. Som förhoppningsvis har gått ut med det här i tid; kanske tack vare de tidigare fallen. Det finns en större öppenhet. Det är inte laddat med skam på det sätt det var tidigare, kanske. Jag hoppas det. Jag hoppas fan att vi lär oss av vår tragiska historia.

53-åringen tog över Schalke 04 i mars, och förde laget till Champions League-semifinal där Manchester United till sist blev för svåra. Han vann DFB-Pokal mot MSV Duisburg. Och framför allt har han gjort ett stort jobb i föreningen: han har städat upp efter Felix Magath. Åtminstone påbörjat renoveringen. Men nu orkar han alltså inte mer, och även om det smärtar sportsligt så är det skit samma. Vi kan bara hoppas att vilan gör Rangnick gott och att han kommer tillbaka starkare än någonsin, eller att han får njuta av en problemfri tid som pensionär. Vissa saker är viktigare än fotboll.

”Det gör mig väldigt ont, men vi måste sätta Rangnicks hälsa före klubbens intressen”, säger ordförande Clemens Tönnies till Sport1.de

En chockerande nyhet givetvis. Och för andra gången denna säsong; i början av september gick Hannovers reservmålvakt Markus Miller ut med sina psykologiska problem. Och får nu professionell hjälp. Förhoppningsvis innan det är för sent. Men ska det behöva vara så? Ska fotbollen behöva vara så resultat- och prestationsinriktad att man glömmer bort människorna? Är det pengarnas fel? Jag tror då inte att vi hade haft lika mycket problem om fotbollen inte hade vikt hädan för professionalismen.

Tolka mig rätt när jag säger så. Jag älskar fotbollen – nästan allt med den. Och om vi fortfarande hade ägnat oss åt amatörfotboll så hade fotbollsvärlden sett väldigt annorlunda ut. Det är inte lönt att ens fundera över. Visst, med alla pengar som står på spel är resultat viktigt. Som i vilket företag som helst. Och tjänar man mycket pengar får man vara beredd på att stå till svars när allt skiter sig. Men ska vi verkligen låta fotbollen se ut så? Ska inte fotboll, trots allt, stå för spänning, stolthet, kamp och glädje?

Nåväl. Nu är det som det är och jag önskar Ralf Rangnick all lycka. Nu har vi två klubbar på jakt efter en ny tränare mitt under säsongen. Hamburg och Schalke. HSV uppges vara intresserat av Huub Stevens. I Schalke tar assisterande tränarna Seppo Eichkorn och Markus Gisdol över så länge.

/Wingren