Så har då Rasmus Jönsson avklarat sin debut för VfL Wolfsburg i Bundesliga. Och det från start ute till vänster på det offensiva mittfältet. Mot Schalke 04. Den grå och trista vardagen i Helsingborg på Olympia har bytts ut till stora, täta och fullsatta arenor med enorm hängivenhet. Tränaren heter nu Felix Magath och lagkamraterna heter bland annat Kyrgiakos, Josué, Mandzukic och Schäfer.

Men det är inte bara Rasmus Jönssons omgivning som är en annan. Visst håller medspelarna högre klass än de i Helsingborg. Framför allt håller motståndarna högre klass. Det går snabbare, det är tuffare och det är svårare. Men Jönsson klarade det galant i dag. I 90 minuter och 15 sekunder, sedan byttes han ut och fick ett stort gäng applåder från sin hemmapublik. Matchen, den slutade 2-1 till Wolfsburg.

Det kunde inte ha blivit bättre för Jönsson. Ty den här matchen var så tysk, den var så typisk Bundesliga. Jag ger mig fasen på att doften av full-gas-fotboll och stenhårda närkamper låg tät över Wolfsburg, över hela Tyskland så här en avslutande söndag. Om det nu doftar något, det vet jag inte. Förbannat vackert, underhållande och adrenalinstint är det i varje fall.

När så Rasmus Jönsson stod där på plan såg han ut som en tändsticka i jämförelse med de andra spelarna. Men det skulle inte stoppa honom, inte i dag. Lyckligtvis fick han sig en tryckare nästan omgående och tog sig en ordentlig flygtur. Och det var viktigt. Efter det spelade han utan respekt, han såg inte lika rädd ut längre. Han fick kännedom om att han är lika lite gjord av glas här i Tyskland som i Sverige. Bortalaget tog ledningen efter ett typiskt måltjuvs-mål av ikonen Raúl. Redan nu var tempot högt i matchen, och det blev bara värre.

När Rasmus fick bollar att jobba med slarvade han sällan bort dem – och då spelade han oftast ganska svårt. Vid ett fåtal tillfällen valde han den enkla, trygga och svenska vägen. Rasmus ville visa upp sig. Visst var det svårt för honom att vinna närkamper, men han stod upp mycket bra och med bollen vid fötterna tog han sig ofta förbi sin gubbe. Och han hade ständigt en idé, precis det som Felix Magath säger sig sakna i truppen. En spelare men en idé. Rasmus noterades för en assist när Wolfsburg kvitterade under första halvlek. En rak löpning och ett kombinationsspel med Marcel Schäfer gav Rasmus tid på vänsterkanten. Utan att tveka tryckte han in bollen i straffområdet, mer eller mindre rakt på Mario Mandzukics panna. 1-1.

Wolfsburg gjorde även 2-1, den här gången utan att Rasmus var inblandad. Mandzukics styrde påpassligt in en pressad frispark. Om det var med meningen eller ej är svårt att bedöma, men Ralf Rährmann i målet hade inte en chans. Rasmus spelade bort ett par bollar under matchen, men kämpade och sprang som en tok och hade ständigt en idé. Han bröts inte på mitten, som man nästan var rädd för, i närkamperna. Han vann till och med bollen ibland, han hade driv nog i steget att sig förbi sin gubbe. Och han spelade med självförtroende.

Det finns ingen anledning att höja Rasmus Jönsson till skyarna i kväll – men det finns fan ingen anledning att inte lyfta på hatten åtminstone.

/Wingren