Wayne Rooney, Robin van Persie, Edin Dzeko, Antonio Di Natale, Denis Germán, Zlatan Ibrahimovic, Lionel Messi, Cristiano Ronaldo, Gonazlo Higuaín, Olivier Giroud, Kévin Gameiro och Bafetimbi Gomis får ursäkta. Nog för att de alla är heta och förhållandevis duktiga målskyttar. Fotbollskonstnärer i många fall, till och med. Men de får ändå ursäkta. Europas hetaste anfallare hittar vi just nu i Tyskland. Nog för att van Persies målskörd är imponerande, Di Natales näsa för mål är besynnerlig och Messi slår rekord efter rekord, å andra sidan måste det vara ett misslyckande att inte göra massor med mål när man spelar i Barcelona, eller? Men det som anfallarna i Tyskland leverar just nu är utomordentligt. Jag börjar nästan undra om deras vatten kanske är spetsat med något fyndigt medel.

Det brinner verkligen i Bundesliga. Vissa anfallare har prickat in formen på ett obehagligt sätt, och det kvittar om det är i Champions League, ligan eller med landslaget. Målen rullar in ändå. Tysk fotboll har länge varit målrik och anfallsinriktad. Framför allt brukar gemene man tycka att det är enklast att göra mål i Bundesliga – eftersom att försvarsspelet ska vara så dåligt. Ändå är det väldigt sällan som flera spelare i Tyskland gör väldigt många mål. Det brukar vara en eller två spelare som far i väg och träffar tvåsiffrigt under en säsong. Och det är ju märkligt i så fall. Men i år kan det faktiskt bli en kamp mellan flera spelare. I Bundesliga finns det en handfull anfallare som öser in mål, som verkar tycka att det är lika enkelt som det är för mig att brygga en kanna kaffe. En riktigt vardagssyssla alltså. Här följer några namn:

Namn, klubb, matcher i ligan, mål i ligan, assist i ligan, (totalt antal matcher, mål, assist denna säsong).

1. Mario Gomez, Bayern München, 11, 13, 2. (19, 20, 3).
Jaha, tänker vissa av er, vad är det för skillnad på att göra mål i Bayern i stället för Barcelona? Först och främst är Bundesliga inte lika ojämn, även om Bayern har ett obehagligt övertag just nu. Men vidare är det skillnad på att även leverera i landslaget samt i Champions League mot lag som Manchester City och Napoli. Inte Otelul Golati, eller vad de nu heter. Gomez visade framfötterna redan förra säsongen och vann skytteligan. Den här säsongen har han och Bayern München blivit ännu bättre, och Gomez dyker upp precis där målchansen är. Han är i en sån jäkla form just nu att Gerd Müller måste börja frukta sitt målrekord. Han gör mål på allt – och det läskiga är ändå att målskörden borde varit större.

2. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 11, 11, 4, (15, 13, 5).
Vad vore Bremen utan sin peruan? Inget ont om Rosenberg eller den smått galne Arnautovic – men särskilt många mål gör de inte. Pizarro däremot är precis så het en målskytt kan vara. Han har räddat sitt lag så många gånger genom att göra viktiga och avgörande mål. Under helgens match mot Köln vände han ett 0-2-underläge till 3-2 genom ett hattrick. Det går inte att markera honom då han trots sin ålder är väldigt rörlig, jobbar hårt och har en näsa för mål. För övrigt är han den som har gjort flest mål i Bundesliga av alla utländska spelare – mer än 150 stycken. Cudos.

3. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 11, 10, 2, (20, 21, 4).
Holländaren missade helgens match mot Hannover då han bröt näsbenet under matchen mot Larnaka i Europa League. Det är ingen hemlighet att han var i fin målform redan innan säsongen. Första året i Gelsenkirchen var tufft men i landslaget öste han in mål och vann EM-kvalets skytteliga. Den här säsongen har börjat på bästa sätt. Han kan göra konstmål, slumpmål eller straffmål. Framför allt är killen på rätt plats vid rätt tidpunkt. 21 mål på 20 tävlingsmatcher säger väl allt.

4. Mohammed Abdellaoue, Hannover 96, 9, 8, 1, (17, 12, 5).
Norrmannen har redan gjort lika många mål som under hela förra säsongen. Han utsågs nyligen till årets fotbollsspelare i Norge. Och det med all rätt. Är en rörlig anfallare som deltar mycket mer i spelet än vad ovan nämnda konkurrenter gör, möjligtvis bortsett från Pizarro. Trots detta har han ändå ork och kraft att vara först på varenda boll i straffområdet.

Gemensamt för dessa fyra anfallare är att de alla behöver mindre än 100 minuter på sig för att göra ett mål. Gomez är hetast då han gör mål var 67:e minut i snitt. Dessa fyra befinner sig med all rätt på den europeiska gräddhyllan. Men det finns även några värdiga utmanare:

5. Lukas Podolski, FC Köln, 11, 9, 5, (15, 9, 8).
Äntligen, äntligen, äntligen! Podolski har hittat formen i ligan igen. Kanske ska Ståle Solbakken tackas för det. Han har fråntagit landslagsspelaren en mängd ansvar, och vill i stället att han enbart fokuserar på anfallsspelet. Det har givit resultat. Prinsen från Köln öser in mål. Frisparkar, straffar, vänstersläggor eller strumprullare. Det kvittar vad han gör, bollen letar sig in i mål. Hans lagkamrater har sagt att ”vi behöver inte göra mer än att ge bollen till Podolski så fixar han resten”.

6. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 12, 8, 5, (23, 15, 6).
Polacken har tagit ett enormt steg i utvecklingen jämfört med första säsongen i Tyskland och Dortmund. Även Lewandowski har redan tangerat förra säsongens målskörd. Han är starkare, smartare och mer cynisk i sitt spel. Han suger ned bollar, fördelar dem eller går på avslut själv. Är en viktig pjäs i Jürgen Klopps anfallsspel. En frisk Lucas Barrios får nu finna sig i att sitta på bänken – det var otänkbart när han skadade sig i somras.

Vad tycker ni? Borde någon spelare plockas bort, borde någon läggas till? Jag var allt bra sugen på att slänga in Marco Reus här, men han är trots allt ingen renodlad anfallare. Men han är precis lika het som Franck Ribéry i München. Där har vi nästa lista helt enkelt. Offensiva mittfältare.

Det spelades en mängd härliga och dramatiska matcher under helgen. Här följer en sammanfattning:

Mainz 05 – VfB Stuttgart: 3-1
På tal om heta anfallare: nu har Ujah börjat näta efter några lovande men mållösa insatser. Två mål från honom och en säker straff (som visserligen var en bjudning) från Ivanschitz säkrade tre mycket viktiga poäng för Mainz. Hemmalaget har varit ordentligt under isen och behövde verkligen skapa sig detta andningshål. Nu har de huvudena ovanför ytan åtminstone. Tyngre för Stuttgart som verkligen ville haka på toppen.

Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg: 5-1
Vilken kross, vilken förnedring. Felix Magath är nästan surare än någonsin och funderar över vad hans spelare håller på med. Rasmus Jönsson kom in i andra halvlek och blixtrade till någon gång – men de regerande mästarnas överlägsenhet var så fullständig att vargarna fick krypa in i sina grottor igen. Mario Götze och Shinji Kagawa presenterade sig i en fantastisk form och snurrade bort motståndarna. Nu blir det verkligen spännande att följa stormatchen mellan rekordmästarna och de regerande mästarna om två veckor. Subotic fick en armbåge i ansiktet och tvingas vila cirka sex veckor.
Och spana för all del in tifot. Mäktigt.

Werder Bremen – FC Köln: 3-2
Som sagt: Claudio Pizarro. Oj. Det stod 0-2 i halvtid men sen satte Bremen, och framför allt Pizarro fart. Tre mål, signerade av peruanen, räddade hemmalagets dag. Nu ser det riktigt bra ut för Bremen i tabellen men än en gång måste Thomas Schaaf fundera över försvarsspelet. Det är bara att tacka Pizarro så hjärtligt – utan honom hade Bremen varit ett ganska förvirrat mittenlag.

FC Nürnberg – SC Freiburg: 1-2
En lika viktig seger för Freiburg som för Mainz. Nu behöver man inte tala om kris, nu har man lämnat en mindre framgångsrik period bakom sig. Ovanpå allt är det dessutom landslagsuppehåll. Värre är det dock för Nürnberg som nu inte har vunnit på sju matcher. De faller som en sten. Några rutinerade spelare var tillbaka i Nürnberg, ironiskt nog var det just målvakten Schäfer som bjöd Freiburg på kvitteringen. Han byttes ut i halvtid och strax före slutet orsakade ersättaren Stephan en straff. Ironiskt, tungt och ett levande helvete för Nürnberg just nu. Freiburgs tränare Sorg sorger är över för den här gången.

TSG Hoffenheim – FC Kaiserslautern: 1-1
Kaiserslautern har blivit ett lag som vägrar att sluta kämpa. Poängen rullar in stadigt och man kan vara nöjda med hur säsongen har sett ut så här långt. Hoffenheim å andra sidan tappar mark och tränare Stanislawski ifrågasätter inställningen hos spelarna. Bortalaget var överlägset och borde ha vunnit, men Ibisevics ledningsmål räckte för att säkra en poäng.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach: 1-2
Schweizaren Lucien Favre återvände till sin förre arbetsgivare i huvudstaden. Och det gick ju på bästa möjliga sätt tack vare fantastiske Marco Reus. Han bär Mönchengladbach på sina axlar tillsammans med ett säkert försvarsspel. Förra årets kvallag ligger nu på samma poäng som Dortmund och Bremen – fem bakom Bayern München.

Bayer Leverkusen – Hamburger SV: 2-2
En moralisk seger för Hamburg, sa Thorsten Fink efter matchen. Och visst var det, HSV vände 2-0 till 2-2 och visar fortsatt en otrolig karaktär. Den här säsongen ska nog gå att rädda trots allt. Det ser inte lika hopplöst ut som för bara några veckor sedan. Och fortsätter det så här för Hamburg är de snart tyska mästare – med tanke på att Jürgen Klopp under sin första säsong i Dortmund var ”kryss-kungen”. Vi vet vad som hände sen. För Leverkusens del är det fortsatt jobbigt och att tappa ledningen till ett kryss hjälper inte. Välbehövligt landslagsuppehåll antagligen. Dock fick vi se en fartfylld och underhållande match.

Hannover 96 – Schalke 04: 2-2
Underhållande var det även i Hannover. Hemmalaget inledde väldigt virrigt och tillät Schalke föra spelet och skapa chanser. Och på tal om heta anfallare: Huntelaar saknades och i stället fick 21-årige Temu Pukki chansen från start. Han synts kanske inte till så väldigt mycket sett över 90 minuter – men han rullade in två bollar bakom Zieler i mål. En tredje Schalke-spelare gjorde också mål, dock var Papadopoulos fina nick i fel mål. Under andra halvlek bjöds vi på relativt ostrukturerad fotboll men fartfylld och spännande.

FC Augsburg – Bayern München: 1-2
Det började så väldigt bra för München, trots att Augsburg kämpade väl inledningsvis. Bayern München tog över mer och mer och lekte verkligen med lilla Augsburg i Bayern-derbyt. Gomez stod på rätt plats och dundrade in 1-0, Ribéry dansade in 2-0. God natt Augsburg. Hur skulle detta sluta? Men så i andra halvlek fortsatte hemmalaget att kämpa, och bortalaget uppträdde lite arrogant och såg ut att ha tagit semester. Reduceringen kom och Augsburg började leta lägen. Förvånansvärt lätt var det ibland. Och i slutminuterna kom så friläget för Kapplani, hela arenan höll andan den där korta sekunden. Manuel Neuer gjorde en superräddning och såg till att München kunde åka hem med tre poäng samt en komfortabel ledning i ligan.

För att ytterligare stärka min tes om Europas hetaste anfallare: samtliga lag gjorde mål den här omgången. Om jag har rätt för mig så skedde detta senast säsongen 2007/08 under matchdag 25. Bundesligas målgörare trivs för tillfället. Livet leker och ligan lever.

/Wingren