Årets upplaga av Bundesliga är den mest spännande på länge – det är den absolut jämnaste toppstriden av alla större europeiska ligor. Vi har alltså tre lag på 40 poäng och ett lag på 39. Det finner vi inte i någon annan av de större ligorna. Och visst tusan är det underbart, fantastiskt och alldeles lysande. Inget lag är avsågat i botten, men det är ett litet glapp mellan nedflyttning och kval upp till mitten av tabellen. Men just mitten av tabellen är ta mig tusan nästan hela tabellen. Från plats åtta ned till plats 15 skiljer det tre poäng. Tre poäng! En vinst för ett lag här skulle även innebära, förutsatt att lag sex och fem förlorar, att det endast är omkring tre till fyra poäng upp till en plats som ger kval till Europa League. Det är helt galet. Det är underbart. Det är spänning på en extremt hög nivå. Man måste bara älska det.

Men som tidigare nämnt finns det alltså, för ovanlighetens skull, en ”elit-klunga” bestående av fyra lag. Bayern München, Borussia Dortmund, Schalke 04 och Borussia Mönchengladbach. Dessa lag särskiljer sig från konkurrenterna. Dessa lag är så mycket bättre, så mycket farligare. Ändå kan alla lag slå alla – det har vi sett vid ett antal tillfällen den här säsongen. Sett över de 19 matcher som har spelats är dock topplagen stabilare, effektivare och helt enkelt bättre.

Rubriken till detta inlägg anspelar på just detta. Vi måste fråga oss om lagen i Bundesliga har blivit sämre? Har ligan tappat kvalitet? Eller är det topplagen som är så extremt bra den här säsongen? Bundesliga är nämligen den enda toppligan där endast fem (!) lag har positiv målskillnad. Och det är de fyra topplagen samt Bayer Leverkusen på femte plats – som har plus ett i målskillnad. Alla andra lag har en negativ målskillnad. Fjärdeplacerade Werder Bremen har minus ett, sedan ligger de andra lagen på allt från minus två till minus 19. Det är ett tecken på att inte allt står riktigt rätt till. Eller är det avsaknaden av den italienska gentlemanna-mentaliteten som påverkar tabellen? I Tyskland slutar inget lag att spela fotboll bara för att man inte vill förnedra motståndaren. Här spelas det fotboll i 90 minuter. Är det orsaken?

Eller beror det kanske på att tysk fotboll bygger på en offensiv mentalitet – där anfall är bästa försvar. Lagen satsar framåt, försöker pressa motståndarna och slänger gärna fram ett antal spelare vid varje bollvinst. Då är man också sårbara bakåt. Vi vet ju att de tyska lagen kan försvara sig, är det avsaknaden av respekt för storlagen som gör att så många mål släpps in? Å andra sidan är det också just det som gör att alla kan slå alla. Och det vill jag aldrig någonsin offra för en mer positiv målskillnad. Men diskussionen känns vettig att ta. Är det kanske bara en tillfällighet just denna säsong? Jag skulle tro det. Jag kan inte tänka mig att lag som Hamburg, Stuttgart, Wolfsburg, Werder Bremen eller Bayer Leverkusen tänker sova så länge till. Jag kan inte tänka mig att dessa lag ska förbli mittenlag. Och jag kan inte tänka mig att något lag, förutom Bayern München, orkar hålla en så konstant högstanivå.

Jag kan givetvis också se att de lag som ligger i toppen har spelat väldigt, väldigt bra. Samtidigt går det aldrig att veta om det beror på att de är så mycket bättre – eller att de andra lagen är så mycket sämre. Werder Bremen, som ligger femma, ska helt enkelt inte förlora med förkrossande siffror när de möter München eller Mönchengladbach. Diskussionen jag försöker föra blir framför allt intressant när vi tittar på möten mellan mittenlag. Det är, ärligt talat, oftast ganska dåliga laginsatser som renderar i en vinst eller förlust. Jag tycker mig inte vara van vid detta fenomen.

Det är omöjligt att dra slutsatser efter bara 19 matcher förstås, men jag tycker att det är en intressant aspekt. Ser vi dock till årets tabell får vi helt enkelt konstatera att klasskillnaden är påtaglig. Så här långt, åtminstone. Faktum kvarstår att nästan halva säsongen återstår och det kan fortfarande hända otroligt mycket. Men det blir helt enkelt en jävla massa mål när topplagen spelar. Älska eller hata det. Jag vet vad jag känner.

***

Det händer en hel del på transfermarknaden just nu. Det är intensiva förhandlingar till höger och vänster. Men jag tänker att vi tar det när fönstret har stängt. Då vet vi precis vad som har hänt – och inte hänt. Jag känner mig dock tvungen att förmedla en nyhet. Av två anledningar. Borussia Dortmund har förlängt kontraktet med Jürgen Klopp och sportchef Michael Zorc till 2016. Varför måste jag tvunget nämna detta då? Jo, för att 1) det här ger klubben fortsatt kontinuitet och det är intressant i förhållande till ovanstående argument om att jag endast ser Bayern som ett givet topplag, Dortmund är under de kommande åren en seriös utmanare och 2) för att Dortmund gick ut på sin facebook-sida och meddelade att det klockan 12:30 skulle förmedlas intressanta nyheter. Ni som har hängt med vet att Bayern gjorde likadant, men fick mycket skit av de egna fansen när det visade sig vara en lögn – inget nyförvärv presenterades (även om syftet var fint). Den här aktionen får väl ses som en liten signal till Bayern – givetvis med glimten i ögat.

Frågan är givetvis: hur nöjda är Dortmund med att från och med nu definitivt ses som Bayerns utmanare? För det får de gul-svarta räkna med. Kul för tysk fotboll dock.

***

Bundesliga omgång 19:

Hannover 96 – FC Nürnberg 1-0
Moa Abdellaoue bröt äntligen Hannovers förbannelse – ett mål räckte för att bärga tre viktiga och efterlängtade poäng. Nürnberg hade svårt att hänga med under första halvlek mot ett pressande Hannover. Men i andra växlade Heckings gubbar upp tempot men något mål blev det aldrig. Nürnberg är tillbaka i hopplöshetens lands medan Hannover känner kontakt med Europa-platserna.

Bayern München – VfL Wolfsburg 2-0
En riktigt klassisk arbetsseger. Vi vet alla hur bra München kan vara, hur fantastiskt de kan kombinera i anfallsspelet. Vi fick inte se mycket av det. Dock fick vi se just det som Heynckes krävde, och just det som München behövde. En laginsats och en hållen nolla – även om Wolfsburg mycket väl kunde ha fått in någon boll. Men i slutändan var München det starkare och bättre laget. Gomez gjorde åter mål och Robben gjorde ett lustigt mål då han helt enkelt blockerade en rensning på mållinjen och in studsade bollen. En välförtjänt seger som säkert sätter fart på Bayern igen.

Werder Bremen – Bayer Leverkusen 1-1
Bremen var det bättre laget under första halvlek och sett över hela matchen borde de även ha vunnit. Markus Rosenberg brände två jättelägen men lyckligtvis för Bremen kan man alltid lita på Pizarro som gjorde 1-0-målet. Leverkusen växte dock in i matchen och testade Wiese vid ett antal tillfällen. 1-1-målet var en stark prestation av Reinartz men ärligt talat får inte Wiese låta honom vinna en luftduell. Ett ganska rättvist kryss ändå som dessutom gör ligan än mer spännande.

Hertha Berlin – Hamburger SV 1-2
Michael Skibbe har inte fått någon kul start i Berlin. Nye tränaren har nu två raka förluster mot lag man absolut skulle kunna vinna mot. Starkt av Hamburg dock att studsa tillbaka efter 5-1-förlusten mot Dortmund. Petric gjorde mål för HSV till stor glädje för Fink som verkligen behöver en Petric i målform. Det är jämnt i botten men Berlin behöver verkligen en vinst nästa helg.

FC Augsburg – FC Kaiserslautern 2-2
En alldeles fantastiskt rolig tillställning med mängder av målchanser. Ironiskt nog var det Florian Dick, FCK:s försvarare, som gjorde bortalagets två mål. Det säger en hel del om anfallsproblemet i klubben. Men den här matchen var intensiv och det svängde en hel del, en fröjd för publiken även om båda lag givetvis hade hoppats på en vinst. Mölders har det fortsatt svårt framför mål efter en fantastisk inledning av säsongen, men Augsburgs Hain hoppade in och gjorde mål efter ett tiotal sekunder.

Borussia Dortmund – TSG Hoffenheim 3-1
Dortmund bröt förbannelsen – äntligen fick Klopps lag vinna på hemmaplan mot Hoffenheim i Bundesliga. Utan Tom Starke i mål hade matchen säkerligen slutat med betydligt högre siffror. 6-2 hade varit ett rättvist resultat. Kagawa, Großkreutz och Kuba spelar en så fantastiskt lekfull fotboll att ingen saknar Götze för tillfället. I andra halvlek försökte åtminstone Hoffenheim att uträtta något och fick också göra mål när Dortmund-försvaret stod och sov lite. Stanislawski har problem och hoppas kunna ta med sig de sista 30, ganska bra minuterna, till nästa match. Dortmund ligger fortsatt delad etta.

FC Köln – Schalke 04 1-4
I drygt en timme stod det 1-0 till hemmalaget efter att Podolski, vem annars, skickat in ett distansskott. Sedan tog det hus i helvete. Köln-försvaret hängde inte med när Marica gjorde två snabba mål, Draxler föll väldigt lätt i straffområdet och Höger fick debutnäta för Schalke. Så snabbt det kan gå i fotboll. Och vilket styrkebesked av laget från Gelsenkirchen som även dem ligger delad etta med Dortmund och München. Helt otroligt att inget topplag tappade poäng egentligen. Solbakken lär säkert börja känna av pressen i Köln nu då laget helt enkelt har problem. Och nu är Podolski dessutom skadad igen. Kan bli tufft.

FSV Mainz 05 – SC Freiburg 3-1
Freiburg upplevde den kanske allra värsta mardrömsstarten någonsin. Det stod 2-0 efter sex minuter och då hade även mittbacken Diagné hunnit bli utvisad. En lekfull Choupo-Moting gjorde första målet efter två minuter. Bara några minuter senare fick så Mainz en straff och Diagné rött kort för målchansutvisning. I min värld var det dock en filmning. Men dömt är dömt och när Choupo-Moting gjorde 3-0 efter 17 minuter kändes det nog ganska värdelöst att vara Freiburg-spelare. Nye tränaren Streich får dock vara nöjd med att hans lag faktiskt försökte göra det bästa av situationen. I andra halvlek kunde Freiburg tröstmåla. Viktig seger för Mainz som klättrar i tabellen och en blytung förlust för lilla Freiburg.

VfB Stuttgart – Borussia Mönchengladbach 0-3
Även Mönchengladbach bröt en förbannelse mot skräckmotståndet från Stuttgart. Och Bruno Labbadia bör nog börja oroa sig för sitt jobb efter den senaste tidens insatser. Stuttgart hängde med ett bra tag, men det är svårt att se någon direkt struktur eller koncept i det Stuttgart gör. Labbadia-förbannelsen håller i sig. Ett idélöst Stuttgart fick helt enkelt finna sig i att först överlistas av Reus frispark som Hanke kunde knoppa in och sedan två snabba kontringsmål signerade Reus och de Camargo i andra halvlek. En välförtjänt vinst för överraskningslaget, och en välförtjänt förlust för Stuttgart. Oscar Wendt fick Favres företroende i 90 minuter och gjorde det klart godkänt.

/Wingren