Den stora dagen har kommit. Dagen som Uli Hoeneß ringade in i sin kalender för ungefär 30 månader sedan. Det stora målet, den långa resan. Nu är det dags. Bayern München står i CL-final. På hemmaplan. I München. En dröm som går i uppfyllelse. Mer eller mindre hela Tyskland sitter och håller tummarna för FC Bayern.

Problemet är att det förstås kan sluta med en katastrof. En förlust finns inte på kartan. Bayern kan inte gå utan titlar två säsonger i rad. Vinner man i kväll så är det ingen som bryr sig om Bundesliga-titeln eller den tyska cupfinalen. Då är allt förlåtet, då är spelarna för evigt inskrivna i historieböckerna. Men en förlust, på hemmaplan dessutom, det hade smärtat. Det hade gjort ont. Det hade varit en flopp.

Och tro inte att Joachim Löw blir glad heller. Han vill inte att halva hans startelva ska ha en värdelös säsong i bagaget.

Hur kan man tänka sig att det går då? Känslan är att hela Europa målar upp FC Bayern som stora favoriter, det är givetvis skitsnack. Jag hoppas verkligen att den mentaliteten inte har smittat av sig på spelarna. Visst har man hemmaplan, och det är en enorm fördel för Bayern. Men Chelsea är inget blåbärsgäng bara för att deras tröjor är blå. Det här laget murade ut Barcelona, lyckades på något lustigt vis ta sig förbi ett energiskt Napoli och ett värdigt Benfica. Det är ett vinnarlag. I en final, in en turnering som Champions League, går det inte att bortse ifrån hur viktigt det är.

Och ärligt talat – det är ju inte så att Drogba, Mata, Cech och Lampard är några dåliga spelare.

I min värld låter det precis lika skrämmande som Gomez, Kroos, Neuer och Schweinsteiger.

Bayern München har framför allt bättre kantspelare dock. Franck Ribéry och Arjen Robben håller absoluta världsklass när de är på rätt humör. Och det torde de väl vara en kväll som denna. Men om Chelsea spelar lika disciplinerat som tidigare så är det inte säkert att det räcker. Bayern måste ha tålamod, och mycket av den varan. Dessutom, som jag har varit inne på, måste spelarna vara ödmjuka inför kvällens uppgift.

”Givetvis kan vi fortfarande slarva bort allt på hemmaplan. Chelsea är ett lag som måste vinna, med tanke på den tveksamma säsongen i ligan. Så om några tror att det här är klart på förhand, så har de verkligen fel”, säger Uli Hoeneß till SZ.

Chelsea känns bra mycket farligare än Barcelona i en final. Uträknade, gamla, trötta, avstängda spelare och en tveksam säsong i Premier League. Det är nu ”gubbarna” lyfter sig för den sista striden. Den sista stora kampen. Champions League-pokalen ska till London.

Det kan bli livsfarligt. Bayern måste se upp. Framför allt måste man se till att Mata och Drogba får så lite utrymme som möjligt. Jag vill inte veta vad de två kan uträtta mot en nykomponerad och föga imponerande backlinje. Så, respekt tack. Då ska det gå vägen. Nu är det förstås givetvis så att även FC Bayern är en klubb som är van vid att vinna, van vid att spela dessa matcher. Jag tror att det kommer att bli oerhört jämnt. Vi har sett ett München som har spelat underhållande, fartfylld och målrik fotboll i Europa. Ett Bayern som verkligen har imponerat. I matcherna med Real Madrid syntes det också att laget gör allt för den här titeln, den här drömmen.

Det jag menar är att ingen får glömma att Chelsea har gjort precis likadant. Med en mindre attraktiv, men effektiv, fotboll har engelsmännen tagit sig till final. Man har övervunnet hindren och gett allt.

Bayern ordförande, Karl-Heinz Rummenigge, ger sin syn på kvällens motstånd:

”Chelsea kommer säkerligen att mura igen, på samma sätt som de slog ut Barcelona. Då gäller det att bevara lugnet och hålla nerverna i schack. Det gäller att ha stenkoll på Drogba. Jag hade hellre sett Barcelona i München. Det är ett lag som man normalt sett inte vinner mot över två matcher, men som man har en chans mot i en match, och då dessutom inför sin egen publik. Å andra sidan har Chelsea visat att det går – men med en enligt mig oansenlig och destruktiv fotboll, som verkligen inte är alls rolig. Det var inte härligt att se”, säger han till bundesliga.de.

Känslan är alltså att hungern avgör, och någon individuell insats. Ett misstag eller en soloräd.

Båda lagen lider av jobbiga avstängningar. Det är tråkigt att finalen drabbas av ett sådant manfall. Men man kan faktiskt se det positivt – det torde öppna upp för en galen match. Det borde helt enkelt vara enklare att göra mål. För båda lag. Vilka vinnarskallar är hetast?

Den som möjligtvis kommer att avgöra matchen – det är Mario Gomez. Han har faktiskt gjort mål mot alla sju lag som Bayern München har ställts mot i Champions League. Det är ett imponerande facit som anfallaren visar upp. Med lite hjälp av Ribéry och Robben borde Gomez kunna trycka in en boll bakom Cech i kväll.

En sak är åtminstone säkert – det här är den största finalen i FC Bayerns stolta historia. Och man har alla chanser i världen att göra något riktigt bra av det här. En normal dag vinner dagens Bayern mot dagens Chelsea. En normal dag eller kväll är det dock inte. Det är Champions League-final, det är nu fotbollen visar sig från sin bästa och mest förrädiska sida. Man kan inte annat än älska det.

FC Bayern lär formera laget på följande vis:

Neuer
Lahm – Tymo – Boateng – Pranjic (Contento)
Schweinsteiger – Kroos
Robben – Müller – Ribéry
Gomez

Auf geht’s Bayern!

/Wingren