Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 20 av 27

Det blir en kul sommar

av Pierre Wingren, reporter

Ett perfekt landslagsår har nått sitt slut. Joachim Löws Tyskland gick obesegrat genom EM-kvalet och avslutade i går på bästa sätt mot Holland i klassikermötet. Matchen slutade 3-0 efter att Tyskland fullkomligt kört över Holland. Ett kvitto på hur bra Tyskland är, ett kvitto på hur mycket bättre Tyskland kommer att bli. Och nu har vi en fantastisk sommar att se fram emot – landslaget kommer att bjuda på ohyggligt mycket fotbollsgodis under EM i Polen och Ukraina. Men vi ska inte ropa hej än, vi ska inte hissa flagg och vi ska inte bli för självgoda. Fotboll är fotboll, allt kan hända. Och det är en grym värld.

Tyskland kan få en riktig mardrömsgrupp i sommar då man befinner sig i seedningsgrupp två. Polen, Ukraina, Spanien och Holland har lagt beslag på förstaplatsen. Löws landslag kan hamna i en grupp tillsammans med Spanien, Portugal och Frankrike. Det är ingen enkel uppgift. Och man har bara tre matcher på sig. Å andra sidan kan man hamna i en grupp med Polen/Ukraina, Grekland och Irland. Det kvittar dock vilka lag Tyskland ställs mot, egentligen. Vi vet nu att det här landslaget är så ruskigt bra att om spelarna bara gör sitt jobb – så är man i EM-final. Tyskland är så bra. Det gäller att de kan visa det under sommaren också.

Oavsett hur det går kan vi dock konstatera en sak: det kommer att bjudas på fantastisk fotbollsunderhållning. Fotbollsgodis. Med spelare som Mesut Özil, Thomas Müller, Miroslav Klose, Toni Kroos, Mario Gomez, Mario Götze, Lukas Podolski och André Schürrle så kan det inte bli tråkigt. När Joachim Löw dessutom har en härlig fotbollsfilosofi så är vi helt enkelt garanterade världsklassfotboll. Hur långt det räcker? Det återstår att se. Nästa match med landslaget är i februari, då väntar Frankrike.

Matchen mot Holland då? Jo, tyskarna var extremt taggade och tryckte gasen i botten. Holländarna såg dock en aning bleka och förvirrade ut. Det blev en enkel resa till seger för Tyskland och höjdpunkterna på vägen markerades av Müller, Klose och Özil. Just Klose stod även för de målgivande passningarna. En fantastisk insats och ett kvitto på att Tyskland svämmar över av kvalitet. Så här ställde Löw upp sitt lag:

Neuer
Boateng, Mertesacker, Badstuber, Aogo
Khedira, Kroos
Müller, Özil, Podolski
Klose

Mats Hummels kom in för Badstuber (46), Benedikt Höwedes för Boateng (65), Mario Götze för Podolski (65), Marco Reus för Klose (82), Simon Rolfes för Kroos (82) och Lars Bender för Khedira (88).

Miro Klose
Klose har nu gjort 63 mål och närmar sig G. Müllers målrekord. Otroligt. Klose var även årets ”fulaste” spelare i landslagsdressen med sina två gula kort. (Bild: Joern Pollex/Getty Images Europe).

För övrigt kan vi notera att Joachim Löws 75:e match slutade med en praktfull seger, att Müller har spelat varje match det här året, att Gomez har gjort sju mål och att Götze samt Schürrle har slagit igenom på allvar detta landslagsår. Men nu hakar vi av oss detta, tar av oss de vita tröjorna och klär om till proper Bundesliga-klädsel. Till helgen är det äntligen dags igen.

/Wingren

Klassikermötet – Löws 75:e match

av Pierre Wingren, reporter

Till helgen väntar åter Bundesliga på oss, men först ska vi avverka landskampen mellan Tyskland och Holland i Hamburg. Det blir Joachim Löws 75:e match som förbundskapten. Som ni säkert känner till har han varit i landslaget längre än så, men det var efter VM 2006 som han avlöste Jürgen Klinsmann som förbundskapten. Och det har gått bra, riktigt bra.

Det har blivit 51 vinster, 13 oavgjorda och tio förluster – med en målskillnad på 183:61. Teammanagern Oliver Bierhoff hyllade Löw så sent som under söndagens presskonferens.

”Löw vet vad han vill. Han har en grym utveckling bakom sig”, sa han då.

Visst är det en vänskapsmatch vi ska få se i kväll, och visst kommer Löw att försöka sig på något nytt. Åtminstone verkar det så. Men mötena mellan Tyskland och Holland har länge varit känslofyllda, heta och till och med hatiska ibland. Visserligen har fotbollsrelationen mellan länderna blivit godare, men det finns fortfarande en mängd rivalitet kvar. Det kommer antagligen att bli mer än bara en vänskapsmatch.

”Det är som en tävlingsmatch, det kommer att vara mycket känslor”, säger Dennis Aogo inför matchen.

Völler
Frank Rijkaard spottar på Rudi Völler när de går av plan. Minuten innan hade de båda fått rött kort efter en het konfrontation. Italien VM-90.


Joachim Löw vill som sagt testa något nytt, och med Miroslav Klose tillbaka i träning efter sin skada så talar det mesta för en 4-4-2-formation. Med Miroslav Klose och Mario Gomez tillsammans på topp. Det ska bli intressant att se hur väl det kan tänkas fungera, om det blir något som Löw tar med sig och jobbar vidare på eller om det helt enkelt får bli gamla klassiska 4-2-3-1 igen. Löw vill att landslaget blir mer dominant, och han tror att detta kan vara ett steg i rätt riktning.

Oavsett formationer och friska spelare – det är endast seger som räknas i detta klassikermöte.

/Wingren

Zieler blev historisk, stackaren

av Pierre Wingren, reporter

Det är svårt att känna pulsen på ett kadaver. Och lite så är det när man ska försöka göra dessa landskamper till något mer än bara tomhet. Det är svårt att elda igång massorna med en träningsmatch i Ukraina. Men vad fasen, det är trots allt fotboll och med en Joachim Löw på bänken kan det mesta bli spännande.

Tysklands förbundskapten kunde sitta med ett härligt flin inför matchen – han hade fört hela medietyskland bakom ljuset. Det blev inga två anfallare, i stället en backlinje med tre man och ett tungt mittfält med bland annat Khedira, Kroos, Götze och Özil. Så här startade Tyskland, till allas förvåning:

Zieler
Boateng Badstuber Hummels
Träsch Khedira Kroos Aogo
Götze Özil
Gomez

Hannover 96:s Ron-Robert Zieler fick debutera och stod för en historisk insats. Han blev den förste debutanten, sedan Heinrich Kwiatowski 1954, att släppa in tre eller fler mål i landslagsdressen. Och alla tre under första halvlek. Fast han kan faktiskt inte lastas för det, han var utan chans. Lyckligtvis fick han göra ett par riktigt bra räddningar under andra halvlek, och en som räddade 3-3-resultatet precis före slutet.

”Det gjorde han riktigt bra. Det var tillfredsställande”, säger Joachim Löw om Zielers insats efter matchen.

Och förbundskaptenen klandrar inte heller den nya backlinjen. Två av målen var kontringar efter hörnor och ett mål kom efter ett praktfullt långskott. Då var det en större besvikelse att se Aogos och Träschs bleka insatser. Å andra sidan är det två spelare som inte är i någon vidare form – det var nästan taskigt att spela dem. Lika tråkigt var det för Dortmunds Marcel Schmelzer som skulle fått chansen, men som tvingades åka hem på grund av skada. Nu är EM-biljetten långt borta för vänsterbacken.

Även testet med Mario Götze och Mesut Özil rann ut i sanden. Det hände inte så mycket. De var inte dåliga, men aktierna om ett samarbete mellan de båda steg knappast. Men landslaget visade moral och hämtade upp 3-1-underläget från första halvlek. Matchen slutade alltså 3-3 och Löw var nöjd efteråt. Det sägs även att systemomställningen var ett test från Löws sida. Han ville se hur flexibla spelarna är.

”Vi har inte tränat det här systemet, inte ens en gång. Först under lagmötet fick vi veta att vi skulle spela så här”, säger Jerome Boateng.

Ett kul test från Löws sida – som gick helt ok. Så kan vi väl sammanfatta fredagens match. Tysklands mål gjordes av Kroos, Rolfes och Müller.

Härnäst väntar klassiker-mötet mot Holland. Då vill Löw testa 4-4-2, om Miroslav Klose är i speldugligt skick. Det kan bli spännande, och mötet i sig är hetare än gårdagens. Helst av allt vill jag bara få detta landslagsuppehåll ur världen.

/Wingren

”Jag var inte en sämre fotbollsspelare efter terapin”

av Pierre Wingren, reporter

I dag är det två år sedan Robert Enke kastade sig ut framför ett tåg i Neustadt am Rubenberge. Jag kommer ihåg den där kvällen som om det var igår. Det kändes overkligt, olustig men ändå viktigt. Hur hemskt det än låter. Personligen hade jag svårt att förstå vad som hade hänt – och då befann jag mig ändå på avstånd. Jag vill inte veta hur Teresa Enke kände sig då, eller hur hon känner sig nu. Robert Enke lämnade sin fru och ett barn efter sig. Och han lämnade en hel fotbollsvärld i sorg och förtvivlan.

Hur kunde det få hända? Varför upptäckte ingen det? Fick inte Enke tillräckligt med stöd? Depressionen tog hans liv. Enke var Hannover 96:s kanske bästa målvakt någonsin. Det var en tystlåten och sympatisk herre, omtyckt av alla. Och så tog livet slut alldeles för tidigt.
Rubriken till mitt inlägg är hämtad ifrån denna artikel som jag skrev för ett tag sedan, om Andreas Biermann som nekades kontrakt efter att ha gått ut med sin depression.

Skulle vi inte ha lärt oss något av Robert Enkes tragiska öde? Det var ju det viktigaste. Om nu någon måste offra sitt liv för att vi andra ska lära oss något – nog fan vill man se att det hjälper då? Det hjälpte inte Biermann, men lite bättre har det faktiskt blivit. Enbart den här säsongen har Ralf Rangnick (Schalkes tränare), Martin Fenin (Cottbus spelare) och Markus Miller (Hannovers reservmålvakt) gått ut och öppet talat om att de lider av mentala problem. De har alla fått hjälp och behandling. Ingen har behövt hålla det under ytan för att sedan låta det få värsta möjliga utgång. Tack och lov för det.

Långt innan den 10:e november 2009 hade Bayern Münchens storstjärna Sebastian Deisler lagt fotbollsskorna på hyllan. Det var bäst så, för hans mentala hälsa sa han. Han avslutade karriären i förtid men lever i dag. Jag kommer aldrig att glömma hans kärnfulla motivering till varför pressen som fotbollsspelare kan bli olidlig. ”Jag skulle bära tysk fotboll på mina axlar, jag var räddaren, jag?”.

Tyskland, och förhoppningsvis stora delar av fotbollsvärlden, kommer alltid att minnas Robert Enke. Frågan är om man har tagit lärdom av målvaktens tragiska öde? Allt handlade om just det strax efter tragedin, och även ett år senare. Alla pampar, klubbledare och lagkamrater var eniga. Depression skulle inte vara något konstigare än ett avslitet ledband – men vem kan påstå att det inte är det, fortfarande?

Två år har gått nu. Det känns som igår. Bundesliga spelas på som vanligt.

/Wingren

Landslagsuppehåll är ryktenas högtid – man blir så trött

av Pierre Wingren, reporter

På fredag möter det tyska landslaget Ukrainas dito i Kiev. Joachim Löw är relativt hemlighetsfull angående startelvan. Det enda han egentligen säger är att han kommer att experimentera en hel del, samt låta vissa spelare vila lite extra. Inför fredagens möte verkar det som om att Mesut Özil och Mario Götze kommer att spela från start tillsammans – för första gången. Om det testet faller ut väl har vi fotbollsälskare mycket att se fram emot. Det är två spelare som besitter bländande teknik, otroliga passningsögon, fart och finess. Kan inte bli annat än fantastiskt. Om de nu inte tar ut varandra på plan.

Löws tanke var även att testa Miroslav Klose och Mario Gomez tillsammans på topp. Dessvärre kan inte Klose medverka på grund av en skada. Och på tal om medverkan och tyvärr: stackars, stackars Marco Reus har tvingats kasta in handduken på grund av sjukdom. Förhoppningsvis kan han spela i mötet mot Holland. Det där är en kille med osannolik otur.

Så här ser förresten Tysklands EM-tröja ut:

EM-tröjan
Här är nya tröjan. (Bild från dfb.de / Getty)

 

Reaktioner?

Det är alltså landslagsuppehåll. En välbehövlig paus för spelare som inte är med i landslagen, viktiga matcher väntar för de andra. Eller är inte hela spektaklet enbart förstörande? Det beror nog på. Är ett klubblag inne i en dålig trend är det säkerligen skönt, är det däremot en positiv trend är det troligen mest irriterande. Men nu är det som det är. För Tysklands del handlar det om att visa upp sig och spela samman laget. Som bekant är fotbollsnationen redan klart för EM 2012. När det är landslagsuppehåll är det dock även dags för rykten hit och dit. Det är nu medier, agenter, spelare och tränare passar på att yttra sig om saker. Personligen tycker jag att det är skit. Varför ska klubbledare runt om i världen dregla över ett annat lags spelare i tid och otid?

Hur som helst. Jag tänkte ändå bjuda er på några rykten från fotbollens vagga:

* Arsenal uppges vara på jakt efter Borussia Dortmunds Mario Götze.

* Arsenal uppges vara på jakt efter Borussia Dortmunds Kevin Großkreutz.

* Arsenal uppges vara på jakt efter Borussia Mönchengladbachs Marco Reus.

* Arsenal uppges vara på jakt efter 1. FC Kölns Lukas Podolski.

* Okej, ni fattar grejen, uppenbarligen vill den gode Wenger köpa upp halva Bundesliga. Är det Mourinho som inspirerar kanske?

* Schalke 04 vill köpa loss Andrej Arsjavin från Arsenal. Dels för att det skulle passa huvudsponsorn Gazprom, dels för att Farfans framtid är högst osäker – hans kontrakt går ut till sommaren.

* Svensk-bosniern Zlatan Muslimovic uppges vara klar för 1. FC Nürnberg, åtminstone ska han provträna med klubben. Vi saknar en officiell bekräftelse.

* Napoli vill tydligen locka Hamburgs Mladen Petric till klubben när kontraktet går ut i sommar. Frank Arnesen har något att sätta tänderna i.

* Bayern München är sugna på Marco Reus (vilken klubb är inte det? Reus själv är trött på snacket).

* Borussia Dortmund uppges leda kampen om jättetalangen Leonardo Bittencourts signatur, klubben Energie Cottbus är inställda på att sälja.

Nu får det dock vara nog. Rykten hit, rykten dit. Det blir intressant först när det händer något. Nu inriktar vi oss i stället på landskampen mot Ukraina på fredag, sedan väntar Holland. Helgen därefter är det dags för stormöte mellan Bayern München och Borussia Dortmund. Det väljer jag före vilket landslagsuppehåll som helst…

/Wingren

Här hittar vi Europas hetaste strikers

av Pierre Wingren, reporter

Wayne Rooney, Robin van Persie, Edin Dzeko, Antonio Di Natale, Denis Germán, Zlatan Ibrahimovic, Lionel Messi, Cristiano Ronaldo, Gonazlo Higuaín, Olivier Giroud, Kévin Gameiro och Bafetimbi Gomis får ursäkta. Nog för att de alla är heta och förhållandevis duktiga målskyttar. Fotbollskonstnärer i många fall, till och med. Men de får ändå ursäkta. Europas hetaste anfallare hittar vi just nu i Tyskland. Nog för att van Persies målskörd är imponerande, Di Natales näsa för mål är besynnerlig och Messi slår rekord efter rekord, å andra sidan måste det vara ett misslyckande att inte göra massor med mål när man spelar i Barcelona, eller? Men det som anfallarna i Tyskland leverar just nu är utomordentligt. Jag börjar nästan undra om deras vatten kanske är spetsat med något fyndigt medel.

Det brinner verkligen i Bundesliga. Vissa anfallare har prickat in formen på ett obehagligt sätt, och det kvittar om det är i Champions League, ligan eller med landslaget. Målen rullar in ändå. Tysk fotboll har länge varit målrik och anfallsinriktad. Framför allt brukar gemene man tycka att det är enklast att göra mål i Bundesliga – eftersom att försvarsspelet ska vara så dåligt. Ändå är det väldigt sällan som flera spelare i Tyskland gör väldigt många mål. Det brukar vara en eller två spelare som far i väg och träffar tvåsiffrigt under en säsong. Och det är ju märkligt i så fall. Men i år kan det faktiskt bli en kamp mellan flera spelare. I Bundesliga finns det en handfull anfallare som öser in mål, som verkar tycka att det är lika enkelt som det är för mig att brygga en kanna kaffe. En riktigt vardagssyssla alltså. Här följer några namn:

Namn, klubb, matcher i ligan, mål i ligan, assist i ligan, (totalt antal matcher, mål, assist denna säsong).

1. Mario Gomez, Bayern München, 11, 13, 2. (19, 20, 3).
Jaha, tänker vissa av er, vad är det för skillnad på att göra mål i Bayern i stället för Barcelona? Först och främst är Bundesliga inte lika ojämn, även om Bayern har ett obehagligt övertag just nu. Men vidare är det skillnad på att även leverera i landslaget samt i Champions League mot lag som Manchester City och Napoli. Inte Otelul Golati, eller vad de nu heter. Gomez visade framfötterna redan förra säsongen och vann skytteligan. Den här säsongen har han och Bayern München blivit ännu bättre, och Gomez dyker upp precis där målchansen är. Han är i en sån jäkla form just nu att Gerd Müller måste börja frukta sitt målrekord. Han gör mål på allt – och det läskiga är ändå att målskörden borde varit större.

2. Claudio Pizarro, Werder Bremen, 11, 11, 4, (15, 13, 5).
Vad vore Bremen utan sin peruan? Inget ont om Rosenberg eller den smått galne Arnautovic – men särskilt många mål gör de inte. Pizarro däremot är precis så het en målskytt kan vara. Han har räddat sitt lag så många gånger genom att göra viktiga och avgörande mål. Under helgens match mot Köln vände han ett 0-2-underläge till 3-2 genom ett hattrick. Det går inte att markera honom då han trots sin ålder är väldigt rörlig, jobbar hårt och har en näsa för mål. För övrigt är han den som har gjort flest mål i Bundesliga av alla utländska spelare – mer än 150 stycken. Cudos.

3. Klaas-Jan Huntelaar, Schalke 04, 11, 10, 2, (20, 21, 4).
Holländaren missade helgens match mot Hannover då han bröt näsbenet under matchen mot Larnaka i Europa League. Det är ingen hemlighet att han var i fin målform redan innan säsongen. Första året i Gelsenkirchen var tufft men i landslaget öste han in mål och vann EM-kvalets skytteliga. Den här säsongen har börjat på bästa sätt. Han kan göra konstmål, slumpmål eller straffmål. Framför allt är killen på rätt plats vid rätt tidpunkt. 21 mål på 20 tävlingsmatcher säger väl allt.

4. Mohammed Abdellaoue, Hannover 96, 9, 8, 1, (17, 12, 5).
Norrmannen har redan gjort lika många mål som under hela förra säsongen. Han utsågs nyligen till årets fotbollsspelare i Norge. Och det med all rätt. Är en rörlig anfallare som deltar mycket mer i spelet än vad ovan nämnda konkurrenter gör, möjligtvis bortsett från Pizarro. Trots detta har han ändå ork och kraft att vara först på varenda boll i straffområdet.

Gemensamt för dessa fyra anfallare är att de alla behöver mindre än 100 minuter på sig för att göra ett mål. Gomez är hetast då han gör mål var 67:e minut i snitt. Dessa fyra befinner sig med all rätt på den europeiska gräddhyllan. Men det finns även några värdiga utmanare:

5. Lukas Podolski, FC Köln, 11, 9, 5, (15, 9, 8).
Äntligen, äntligen, äntligen! Podolski har hittat formen i ligan igen. Kanske ska Ståle Solbakken tackas för det. Han har fråntagit landslagsspelaren en mängd ansvar, och vill i stället att han enbart fokuserar på anfallsspelet. Det har givit resultat. Prinsen från Köln öser in mål. Frisparkar, straffar, vänstersläggor eller strumprullare. Det kvittar vad han gör, bollen letar sig in i mål. Hans lagkamrater har sagt att ”vi behöver inte göra mer än att ge bollen till Podolski så fixar han resten”.

6. Robert Lewandowski, Borussia Dortmund, 12, 8, 5, (23, 15, 6).
Polacken har tagit ett enormt steg i utvecklingen jämfört med första säsongen i Tyskland och Dortmund. Även Lewandowski har redan tangerat förra säsongens målskörd. Han är starkare, smartare och mer cynisk i sitt spel. Han suger ned bollar, fördelar dem eller går på avslut själv. Är en viktig pjäs i Jürgen Klopps anfallsspel. En frisk Lucas Barrios får nu finna sig i att sitta på bänken – det var otänkbart när han skadade sig i somras.

Vad tycker ni? Borde någon spelare plockas bort, borde någon läggas till? Jag var allt bra sugen på att slänga in Marco Reus här, men han är trots allt ingen renodlad anfallare. Men han är precis lika het som Franck Ribéry i München. Där har vi nästa lista helt enkelt. Offensiva mittfältare.

Det spelades en mängd härliga och dramatiska matcher under helgen. Här följer en sammanfattning:

Mainz 05 – VfB Stuttgart: 3-1
På tal om heta anfallare: nu har Ujah börjat näta efter några lovande men mållösa insatser. Två mål från honom och en säker straff (som visserligen var en bjudning) från Ivanschitz säkrade tre mycket viktiga poäng för Mainz. Hemmalaget har varit ordentligt under isen och behövde verkligen skapa sig detta andningshål. Nu har de huvudena ovanför ytan åtminstone. Tyngre för Stuttgart som verkligen ville haka på toppen.

Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg: 5-1
Vilken kross, vilken förnedring. Felix Magath är nästan surare än någonsin och funderar över vad hans spelare håller på med. Rasmus Jönsson kom in i andra halvlek och blixtrade till någon gång – men de regerande mästarnas överlägsenhet var så fullständig att vargarna fick krypa in i sina grottor igen. Mario Götze och Shinji Kagawa presenterade sig i en fantastisk form och snurrade bort motståndarna. Nu blir det verkligen spännande att följa stormatchen mellan rekordmästarna och de regerande mästarna om två veckor. Subotic fick en armbåge i ansiktet och tvingas vila cirka sex veckor.
Och spana för all del in tifot. Mäktigt.

Werder Bremen – FC Köln: 3-2
Som sagt: Claudio Pizarro. Oj. Det stod 0-2 i halvtid men sen satte Bremen, och framför allt Pizarro fart. Tre mål, signerade av peruanen, räddade hemmalagets dag. Nu ser det riktigt bra ut för Bremen i tabellen men än en gång måste Thomas Schaaf fundera över försvarsspelet. Det är bara att tacka Pizarro så hjärtligt – utan honom hade Bremen varit ett ganska förvirrat mittenlag.

FC Nürnberg – SC Freiburg: 1-2
En lika viktig seger för Freiburg som för Mainz. Nu behöver man inte tala om kris, nu har man lämnat en mindre framgångsrik period bakom sig. Ovanpå allt är det dessutom landslagsuppehåll. Värre är det dock för Nürnberg som nu inte har vunnit på sju matcher. De faller som en sten. Några rutinerade spelare var tillbaka i Nürnberg, ironiskt nog var det just målvakten Schäfer som bjöd Freiburg på kvitteringen. Han byttes ut i halvtid och strax före slutet orsakade ersättaren Stephan en straff. Ironiskt, tungt och ett levande helvete för Nürnberg just nu. Freiburgs tränare Sorg sorger är över för den här gången.

TSG Hoffenheim – FC Kaiserslautern: 1-1
Kaiserslautern har blivit ett lag som vägrar att sluta kämpa. Poängen rullar in stadigt och man kan vara nöjda med hur säsongen har sett ut så här långt. Hoffenheim å andra sidan tappar mark och tränare Stanislawski ifrågasätter inställningen hos spelarna. Bortalaget var överlägset och borde ha vunnit, men Ibisevics ledningsmål räckte för att säkra en poäng.

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach: 1-2
Schweizaren Lucien Favre återvände till sin förre arbetsgivare i huvudstaden. Och det gick ju på bästa möjliga sätt tack vare fantastiske Marco Reus. Han bär Mönchengladbach på sina axlar tillsammans med ett säkert försvarsspel. Förra årets kvallag ligger nu på samma poäng som Dortmund och Bremen – fem bakom Bayern München.

Bayer Leverkusen – Hamburger SV: 2-2
En moralisk seger för Hamburg, sa Thorsten Fink efter matchen. Och visst var det, HSV vände 2-0 till 2-2 och visar fortsatt en otrolig karaktär. Den här säsongen ska nog gå att rädda trots allt. Det ser inte lika hopplöst ut som för bara några veckor sedan. Och fortsätter det så här för Hamburg är de snart tyska mästare – med tanke på att Jürgen Klopp under sin första säsong i Dortmund var ”kryss-kungen”. Vi vet vad som hände sen. För Leverkusens del är det fortsatt jobbigt och att tappa ledningen till ett kryss hjälper inte. Välbehövligt landslagsuppehåll antagligen. Dock fick vi se en fartfylld och underhållande match.

Hannover 96 – Schalke 04: 2-2
Underhållande var det även i Hannover. Hemmalaget inledde väldigt virrigt och tillät Schalke föra spelet och skapa chanser. Och på tal om heta anfallare: Huntelaar saknades och i stället fick 21-årige Temu Pukki chansen från start. Han synts kanske inte till så väldigt mycket sett över 90 minuter – men han rullade in två bollar bakom Zieler i mål. En tredje Schalke-spelare gjorde också mål, dock var Papadopoulos fina nick i fel mål. Under andra halvlek bjöds vi på relativt ostrukturerad fotboll men fartfylld och spännande.

FC Augsburg – Bayern München: 1-2
Det började så väldigt bra för München, trots att Augsburg kämpade väl inledningsvis. Bayern München tog över mer och mer och lekte verkligen med lilla Augsburg i Bayern-derbyt. Gomez stod på rätt plats och dundrade in 1-0, Ribéry dansade in 2-0. God natt Augsburg. Hur skulle detta sluta? Men så i andra halvlek fortsatte hemmalaget att kämpa, och bortalaget uppträdde lite arrogant och såg ut att ha tagit semester. Reduceringen kom och Augsburg började leta lägen. Förvånansvärt lätt var det ibland. Och i slutminuterna kom så friläget för Kapplani, hela arenan höll andan den där korta sekunden. Manuel Neuer gjorde en superräddning och såg till att München kunde åka hem med tre poäng samt en komfortabel ledning i ligan.

För att ytterligare stärka min tes om Europas hetaste anfallare: samtliga lag gjorde mål den här omgången. Om jag har rätt för mig så skedde detta senast säsongen 2007/08 under matchdag 25. Bundesligas målgörare trivs för tillfället. Livet leker och ligan lever.

/Wingren

Schweinsteigers skada är ingenting

av Pierre Wingren, reporter

Så var det redan dags för Bundesligas tolfte omgång. Ligan går som tåget, Bayern München är loket och bakom finns det en mängd första- och andraklassvagnar. Redan i kväll väntar en synnerligen intressant kollision mellan första och andra klass när krisande Mainz tar emot formtoppade Stuttgart. Börjar ni tröttna på de konstiga jämförelserna med tåg? Att man då bara kan tänka på förseningar? Jag lovar att sluta.

Thomas Tuchels Mainz har hamnat i en ordentlig formsvacka och inget tycks fungera. En vinst är nödvändig för att undvika den där fiaskostämpeln som sedan är så svår att tvätta bort. Som kan förstöra en hel säsong. Stuttgart å andra sidan upplever sin bästa säsongsinledning på fem år och kommer att göra allt för att pressa och stressa Bayern München. Bruno Labbadia tog över som tränare förra hösten och lyckades till sist hålla kvar klubben i det tyska finrummet. Den här säsong har det mesta gått Stuttgarts väg och Labbadia hyllas. Vad jag tycker ska bli mest intressant är förstås vår-krocken som bara måste uppstå. Stuttgart brukar göra furiösa vårsäsonger, medan Labbadia vanligtvis brukar sluta fungera under våren. Går det på ett ut, eller vilken kraft är mäktigast?

Ingen har väl förstås kunnat undgå att Bayern Münchens mittfältsmotor Bastian Schweinsteiger har skadat sig. Ett brutet nyckelben och resten av Hinründe är körd. Men det ska inte behöva betyda alldeles för mycket. Bayern är ett väloljat maskineri som tycks fungera oavsett vilka spelare som står på plan. Och trots allt: det är bara sex veckor han missar. Hade det varit en hel säsong, då hade vi kunnat snacka. För Bayerns del kunde inte spelschemat ha sett bättre ut heller. Första matchen efter krigsherrens skada är mot: FC Augsburg. En alldeles perfekt match att spela in en ny spelare.

Fråga i stället Münchens motståndare vad skadebekymmer är för något. Om nu Augsburg över huvud taget ska ha en chans mot rekordmästarna hade man behövt sitt bästa lag. Det har man inte, inte alls. Målvakten Simon Jentzsch har spelat två matcher med ett brutet ringfinger – bland annat mot Werder Bremen och då räddade han på egen hand ett poäng. Men nu går det inte längre, det är dags att lägga sig på operationsbordet. Det gäller även för en av lagets bäste utespelare: Axel Bellinghausen. Hur länge de två blir borta efter sina operationer står inte klart i dagsläget.

Som om det inte vore nog är lagkapten Uwe Möhrle skadad och anfallaren Torsten Oehrl är avstängd. Här kan vi snacka om bekymmer som sagt. Jag är glad att jag inte är Jos Luhukay. Det enda han kan göra är väl att stoppa blödningen så gott det går, antar jag. Men hur kul är det? Nu får Augsburg hoppas på att duktige Sascha Mölders kan hota Manuel Neuer någon gång under matchen. Och i mål tar 22-årige Mohamed Amsif plats. Det blir hans debut i Bundesliga. Mot Bayern München. Fast det är klart, förra säsongen debuterade Mitchell Langerak mot München och det gick ju hur bra som helst. Men det är ett annat München i år. Ett hungrigare, farligare, och säkrare lag. Även utan Bastian Schweinsteiger.

Jupp Heynckes kan invänta Arjen Robbens comeback, flytta in Thomas Müller i mitten och lyfta ner Toni Kroos i Schweinsteigers position. Det låter väl inte som ett b-lag direkt…
____

Det är ju snart dags för landskamper. Det kan väl inte ha undgått någon med tanke på tv-debatten. Förlåt, men att det ska vara så jävla svårt att visa det svenska landslaget på en kanal som folk har tillgång till? Nåväl, den här bloggen handlar vare sig om svensk fotboll eller den svenska tv-marknaden.

Joachim Löw har valt att vila Philipp Lahm under landslagsuppehållet. Det blir en sista chans för Dennis Aogo och Marcel Schmelzer att visa upp sig. Att visa att de förtjänar en biljett till EM. Och så är som sagt Bastian skadad. Löws uttagning av mittfältare var dock förhållandevis tråkig och till intetsägande, trots detta spännande läge. Sami Khedira och Toni Kroos lär väl spela centralt i en match, som alternativ finns sedan Lars Bender och Simon Rolfes. Lite halvtortt, eller hur? Jag saknar en mer spelfördelande typ och hade gärna sett någon ny få chansen. Det finns så mycket talang där ute, och det vet Löw om. Så varför inte testa när Schweinstegier ändå saknas? Nåväl, han vill väl kanske spela in de killarna som har andats lite landslagsluft redan.

I övrigt är det inte så mycket att bli upphetsad över. Matchen mot Holland lär dock bli hur intressant som helst. Ett sista, riktigt test det här året. Här är truppen i sin helhet:

Mål: Manuel Neuer (Bayern München/endast med mot Holland), Tim Wiese (Werder Bremen), Ron-Robert Zieler (Hannover 96).

Försvar: Dennis Aogo (Hamburger SV), Jerome Boateng (Bayern München), Holger Badstuber (Bayern München), Benedikt Höwedes (Schalke 04), Mats Hummels (Borussia Dortmund), Per Mertesacker (Arsenal), Christian Träsch (VfL Wolfsburg), Marcel Schmelzer (Borussia Dortmund).

Mittfält: Lars Bender (Bayer Leverkusen), Mario Götze (Borussia Dortmund), Sami Khedira (Real Madrid), Toni Kroos (Bayern München), Thomas Müller (Bayern München), Lukas Podolski (1. FC Köln), Mesut Özil (Real Madrid), Marco Reus (Borussia Mönchengladbach), Simon Rolfes (Bayer Leverkusen), André Schürrle (Bayer Leverkusen).

Anfall: Mario Gomez (Bayern München), Miroslav Klose (Lazio Rom), Cacau (VfB Stuttgart).

____

Och dessa matcher har vi att se fram emot i Bundesliga:

Fredag 20:30
FSV Mainz 05 – VfB Stuttgart
Som sagt: det är dags för Mainz att påbörja vandringen bort från krisen. Det är dags nu och det är viktigt för att inte tappa fotfästet, även om tränare Thomas Tuchel sitter väldigt säkert. På hemmaplan tar man emot ett Stuttgart som inte har förlorat på fyra matcher. Det blir inte enkelt men förhoppningsvis blir det en jäkla kamp.

Lördag 15:30
Borussia Dortmund – VfL Wolfsburg
Felix Magath har roterat friskt under säsong, betyder det att Rasmus Jönsson får chansen mot de regerande mästarna inför 80 000? Wolfsburgs livräddare Mario Mandzukic är tveksam till spel, utan honom kan det bli tunt på topp. Dortmund har hittat formen i ligan och inkasserade även sin första vinst i Champions League under veckan. Sven Bender fortsatt tveksam till spel men 18-årige Moritz Leitner gjorde det lysande i hans ställe mot Olympiakos. Blir nog många målchanser denna match.

Werder Bremen – FC Köln
Jag kan inleda som jag avslutade förra meningen: blir nog många målchanser denna match. Werder Bremen är av naturen ett offensivt lag som gärna slarvar ett par gånger i defensiven – det viktigaste är att göra flest mål och Claudio Pizarro (osäker till spel på grund av skada) är i världens målform. Köln har, som under de senaste säsongerna, varit väldigt mycket upp och ner. Stämmer allt för gästerna kan detta bli en höjdarmatch, annars kan det bli en ensidig historia. Lukas Podolski är inte bara prins utan nu även kung i Köln. Vilken anfallsduell vi kan bjudas på.

FC Nürnberg – SC Freiburg
Hemmalaget har sex raka matcher utan vinst, stundtals har spelet varit bedrövligt. Freiburg ligger ännu värre till – faktiskt sist i ligan. Det intressanta är förstås att Freiburg har spelat bra men inte lyckats få in bollen. Det här blir en ångestladdad bottenkamp mellan två lag som behöver vända den negativa trenden.

TSG Hoffenheim – FC Kaiserslautern
Holger Stanislawskis killar imponerade så stort inledningsvis, jag tyckte att deras spel och uppträdande påminde om förra säsongens mästarlag från Dortmund. Men det är grus i maskineriet och ”Stani” har sagt till sina spelare att visa att de duger. Kaiserslautern har lyft sig på sistone och har en skön lagkänsla, även om man ”slarvade bort” 0-1-ledningen borta mot Hamburg som hade Rajkovic utvisad. Vem drar det längsta strået här?

Hertha Berlin – Borussia Mönchengladbach
Bortalagets tränare Lucien Favre återvänder till sin gamla arbetsgivare. Efter en perfekt säsong fick han sparken men enligt huvudpersonen själv finns det inga ouppklarade affärer eller heta känslor. Men hett kommer det att bli på plan. Berlin gör en stark säsong och visar att de kan säga till om en hel del, i bortalaget spelar fantastiske Marco Reus.

Lördag 18:30
Bayer Leverkusen – Hamburger SV
Kan Marcus Berg få chansen igen? Det sägs att nye tränaren Thorsten Fink gillar honom men Heung-Min Son har visat upp en effektivare sida. Leverkusen föll snöpligt i Valencia efter att, enligt Michael Ballack, ha ”uppträtt naivt”. Även i ligan har det sett lite svårt ut även om tabellplaceringen vittnar om annat. Hamburg vill förstås ta sin första vinst under nye tränaren. Leverkusen vill ta revansch för förlusten i Champions League. Lär bli en härlig kamp.

Söndag 15:30
Hannover 96 – Schalke 04
En duell mellan Tysklands två Europa League-lag. Ett reservbetonat Schalke misslyckades hemma mot cypriotiska AEK Larnaka. Huntelaar bröt näsan. Kan han spela? Hannover vann borta mot Köpenhamn och är i god form. Tre mycket viktiga poäng står på spel när sjuan tar emot tvåan (det skiljer endast tre poäng).

Söndag 17:30
FC Augsburg – Bayern München
Syd-derby. Blir det samma enformiga historia som senast mot Nürnberg? Jag skulle tro det. Augsburg ska inte ha ett dyft att säga till om. Kort och gott kan vi konstatera att detta lär bli en uppvisning i anfallsfotboll och vackra mål. Inte helt dumt förstås, på en grå söndag.

/Wingren

Med hjärtat i halsgropen

av Pierre Wingren, reporter

Bayern München tog de där viktiga tre poängen. Men det var ta mig fan på håret, det blev onödigt spännande. Kris, problem? Nej då. Det blev spännande, visst, och det berodde mer på att hemmalaget slarvade än att Napoli utmanade rekordmästarna på riktigt. Hade detta skett för ett år sen, hade matchen troligtvis slutat 3-3 eller till och med 3-4. Men det är nya tider nu – Bayern har blivit ett lag som överlever de kritiska momenten.

Inledningsvis var matchen ganska jämn, den stod och vägde. Sen struntade München i att spela med handbromsen i och gled i väg till 3-0. Mario Gomez, Mario Gomez, Mario Gomez. Förste tysk att dra till med ett hattrick i Champions League. Stort. Men så fick Napoli det där viktiga reduceringsmålet innan halvtid och matchen hade nerv igen, om än förhållandevis lite.

Domaren hinner sedan dela ut två gul-röda kort, ett till respektive lag, och Napoli kom in i matchen igen. Kände hoppet. Dessutom hade fältherren Bastian Schweinsteiger tvingats ut på bår med ett brutet nyckelben. Nu missar han resten av Hinrunde. På en fast situation fick vi sedan se lite mer av det dåliga försvarsspel som Bayern visar upp ibland och plötsligt stod det 3-2. Det slutade dock där. Bayern München gjorde i stort sett en perfekt match, men slappnade av ibland och straffades då hårt. Dock finns det ingen anledning att oroa sig. Ligaledningen är intakt, man är vidare i DFB-Pokal och i Champions League är man så gott som klara för åttondelsfinal. Visst finns det lite att jobba på för Jupp Heynckes, men årets upplaga av Bayern München är ändå den bästa på mycket länge. Och man föll inte ihop som ett korthus – trots att det var mycket nära.

Napolis Blerim Dzemaili satte huvudet på spiken efter matchen: ”De är ett av de starkaste lagen, och när de spelar som de gjorde mot oss under 25 minuter är de antagligen oslagbara”.

Det är förstås intressant att se hur svårt München har att försvara sig, trots allt. Å andra sidan är de så dominanta på plan att motståndarna sällan får lov att hota. Nu är mittfältsmotorn Schweinstegier borta fram till jul, vilket förstås kan ställa till det en del. Personligen tror jag dock att vare sig placeringen i Champions League eller i Bundesliga är hotad.

Så visst kan vi tala om att Bayern München gjorde bort sig en aning i går, att de nästan tappade 3-0 på hemmaplan, att det blev otroligt spännande. Eller så kan vi bara konstatera att alla lag har sina skönhetsfläckar men att de ändå stod pall och redde ut det. Det är det nya Bayern. Det är Heynckes Bayern.

____

Schalke 04 kan bli klart för slutspel i Europa League om Huub Stevens gäng gör jobbet på hemmaplan mot cypriotiska AEK Larnaca. Ärligt talat ska det inte bli några större problem. Men vi vet förstås hur det gick mot HJK Helsingfors tidigare i år. Men nej, Schalke är stabilt och har en målfarlig Huntelaar på topp. Ska Huub Stevens rent av få lov att vinna Europa League? Vilken återkomst det hade blivit, med tanke på att det var just han som tog Schalke till finalvinst i Uefa Cupen 1997. Det var ett fint fotbolls-år i Ruhr.

Hannover 96 åker till Parken i Köpenhamn, där Roland Nilssons gäng väntar. Det är minst sagt en viktig match – likaså tuff. Tyskarna kontrollerade händelserna under förra mötet men lyckades ändå spela 2-2. En vinst skulle innebära fyra poängs avstånd till Köpenhamn. Och det kommer nog att behövas då Standard Liege garanterat vill lägga näsan i blöt i denna grupp. Om Hannover däremot skulle förlora är det fördel FCK och Liege. Spännande.

/Wingren

Bayern kokar av självförtroende

av Pierre Wingren, reporter

Jag var en av dem som inte riktigt räknade med Bayern München inför säsongen. Jag tyckte att uppsättningen av försvarare var föga imponerande. Jag har fått revidera den åsikten. Allt har fungerat utmärkt. Obehagligt exceptionellt jävla bra. I mina ögon är München ett av Europas absolut bästa lag. De förfogar över en individuell kvalitet som heter duga, en målvakt av världsklass, en känsla av samhörighet som inte är allt för vanligt i södra Tyskland och dessutom sitter en sympatisk och slug tränare på bänken.

I kväll kommer härliga Napoli till Allianz Arena i Tyskland. Italienarna spelar en fantastiskt fotboll med mycket kamp, snabba omställningar och en offensiv spets som sätter skräck i vilket försvar som helst. Ändå borde de inte kunna hämta något i Tyskland. De torde inte ha en chans. Vi vet förstås att så är inte fallet. Allt kan hända – och Napoli är bra. På riktigt. Men det krävs nästan att Bayern München gör en slätstruken insats för att de ska tappa poäng i år. Det är inte så att motståndarna är så extremt bra. Och frågan är om München tänker göra det i kväll – inför sin hemmapublik?

De senaste åtta matcherna på hemmaplan har slutat med lika många vinster. Och 33:0 i målskillnad. Wow. Det roliga med den här matchen är förstås att det inte spelar någon roll. Varje match är en ny match. Vad vi vet, eller kan räkna med, är att det kommer att spelas fotboll i Tyskland, och att spelet kommer att vara fantastiskt underhållande. Från båda lag. Det är såna här matcher man lever för. Det är såna här möten som får pulsen att rusa, hjärtat krampar, fotbollsälskaren i mig blir upphetsad. Det kommer att bjudas på fotbollsgodis. Och Bayern kommer att gå för en vinst, vilket öppnar upp för att Napoli ska kunna sticka i väg på sina livsfarliga offensiva rusningar. Det här kommer att bli sagolikt.

München är som sagt bra. Riktigt jävla bra. Och de vet om det. Det är inte allt för vanligt att intervjuerna inför en match mot italienska ligafemman i Champions League ser ut så här:

Bastian Schweinstegier: ”Det är en plikt för Bayern München att ta tre poäng. Vi kan, och vill, fixa avgörandet”.

Thomas Müller: ”För tillfället är vi en makt på hemmaplan, varför skulle vi inte vinna mot Napoli då?”.

Jupp Heynckes: ”Vi befinner oss i en mycket bra form och har ett väldigt bra lagspel och ro i spelet”.

…Men Heynckes är ändå en aning ödmjuk, och säger: ”Napoli som lag imponerar på mig, hur väl de kämpar. De har en stark offensiv, vi måste vara försiktiga”.

Självförtroendet är på topp. Jag slår vad om att definitionen av ordet på Wikipedia är FC Bayern München just nu. Det är fördelen med Internet ibland, det går snabbt att modifiera saker…

…Vilket gör att jag kan ta tillbaka allt i kväll eller i morgon. För jag är inte alls så säker på att München vinner. Det är en förbannat svårt match som väntar. Men det är en match som kommer att bjuda på många höjdpunkter och euforisk fotbollsglädje.

____

Bayer Leverkusen och Borussia Dortmund spelade i går. Leverkusen blev bestulna på en seger. Svenske Jonas Eriksson med vänner dömde bort tyskarna. Och tyskarna bestal sig själva dessutom. Champions League-historiens näst snabbaste mål gjordes efter att unge målvakten Bernd Leno misslyckats med en långboll, och passade i stället rakt i gapet på Jonas. Snacka om kalldusch. Men Leverkusen kom igen och efter en inlägg från Michael Ballack nickade Kießling in kvitteringen.
Men så kom ytterligare ett Valencia-mål, trots att tyskarna dominerade matchen. När André Schürrle sedan kvitterade matchen igen, valde de svenska domarna att underkänns målet. Offside, menade dem.

”Ett sådant felbeslut har inget i Champions League att göra”, dundrade tränaren Robin Dutt efter matchen, som helt otroligt slutade 3-1. Luften gick till sist ur Leverkusen. Inte så konstigt kanske.

Det var ett brutalt dåligt domslut, och tungt för Leverkusen som nu får kämpa vidare i Champions League. Det är alltid trist när för dåliga felbeslut fattas i en sån här viktig turnering. Men som den bortdömde målskytten själv sa:

”Det är väldigt, väldigt synd, men även onödigt att bli arg över det. Det var ett felbeslut, men man kan inget göra”. Sympatisk kille den där Schürrle.

Och de tyska mästarna Borussia Dortmund fick äntligen sin första vinst i Champions League! 1-0 slutade matchen mot Olympiakos. Det var lite ombytta roller egentligen. Leverkusen var mycket bra, men åkte på stryk. Dortmund var väl okej, men vann. 18-årige Moritz Leitner fick chansen från start på mitten och imponerade. Målet skickades in av Kevin Großkreutz efter bara sju minuter. En perfekt start som höll matchen igenom. Det här var första matchen som Dortmund inte dominerande sett till bollinnehav och målchanser – men så vann de å andra sidan. En arbetsseger helt enkelt.

/Wingren

Mästarnas sista chans

av Pierre Wingren, reporter

Vi stoppar Bundesliga åt sidan ett tag. Wow, det kändes till och med konstigt att skriva. Dock så har vi Champions League-fotboll att fokusera på. Bayer Leverkusen kan bli klara för åttondelsfinal i kväll – med en galen Michael Ballack i spetsen. Mittfältaren har under de senaste veckorna fått en riktig nytändning och har snabbt utvecklats till en nyckelfigur i Robin Dutts smått svajiga lag. Leverkusen har gjort det mycket bra och visat upp en vilja och en kyla som har satt laget i förarsätet, näst efter Chelsea. Det är imponerande, men det är inte det den här texten ska handla om. Vi kan helt enkelt inte bortse ifrån att vi har en tysk mästare som är ute på Europa-äventyr. Som har misslyckats. I kväll har Borussia Dortmund en sista chans att göra ett avtryck i Champions League.

Förra säsongen trollband Jürgen Klopps unga lag en hel fotbollsnation – kanske till och med en hel värld – och helt rättvist fick de lyfta och kyssa salladsskålen som mästare i maj. Under den efterföljande festen kunde man se ett leende på allas läppar. Men det fanns en stor grund till vemod, och tårarna trängde fram. Det var på grund av Nuri Sahin och Dede. Mittfältsmotorn Sahin hade burit laget på sina axlar, majestätiskt lett truppen in i krig. Ett krig som man vann med finess och kamp.

Dede å andra sidan noterades inte för många minuter under mästarsäsongen. Men han var, och är, en levande ikon för allt Dortmund är och vill vara. Han kom till klubben som vilken annan brasiliansk import som helst. Då var året 1998. Han tyckte att det var kallt och lite ogästvänligt i Tyskland och längtade hem. Han fick dock det stöd han behövde och fann sig så småningom till rätta. Då var det inte många som kunde tro att Dede skulle förälska sig i Borussia Dortmund – och att Borussia Dortmund skulle förälska sig i Dede.

Tiden gick och Dede var ständigt en av lagets bättre spelare. Han spelade med hjärtat. Fansen älskade honom. Men som med så många andra romanser varar inget för evigt. Klubben och Dede meddelade att kontraktet inte skulle förlängas i sommar. Vänsterbacken ville avsluta karriären med speltid, något Marcel Schmelzer hindrade honom från. Under sex månaders tid fick vi vänja oss vid att se Dede storgråta i intervjuer, gråta tillsammans med de 80 000 på läktarna. Vart han än dök upp så grät han. Han pratade om hur klubben alltid kommer att vara i hans hjärta, att det känns som att lämna sin familj. Han var Dortmund personifierad, och när han lämnade tillsammans med Sahin dog också lite av Dortmunds själ.

Den stämningen och känslan gick nästan att ta på under mästarfesten. Dede gick upp på podiet och skulle sjunga tillsammans med fansen. Det tyckte åtminstone Nuri Sahin, i sin tur en äkta Dortmunder-jung. Dede kunde inte. Han grät, kunde inte få fram ett enda ord. I stället stod han med en halsduk och gungade fram och tillbaka tillsammans med uppskattningsvis 100 000 supportrar utanför Westfalenhalle. Det var ett känslofyllt ögonblick. En epok som gick i graven.

Det har gått några månader sedan dess. Sahin saknas enormt mycket på plan, med sin spelintelligens. Och nog fan tror jag att Dede saknas i omklädningsrummet. Han var som en ambassadör för alla unga spelare. Nu är han inte längre där. Och Sahin kan inte länge hjälpa till på plan. Jürgen Klopp jobbar för högtryck för att få laget att hitta förra säsongens spel. Men det låser sig ofta. Framför allt i Champions League. En fin insats mot Arsenal slutade med 1-1, en fin insats mot Marseille slutade med 3-0 efter en mängd försvarsmisstag. En katastrofal insats mot Olympiakos slutade med förnedring: 3-1.

Gelbe Wand
Südtribüne i maj 2011.

I kväll är det Dortmunds sista chans att visa att man kan. Olympiakos kommer till Westfalenstadion, till den gula väggen. Till arenan som ska sjunga fram Dortmund. Laget är piskat att ta tre poäng för att över huvud taget ha en chans på åttondelsfinalerna. Laget är piskat till att ta tre poäng för att kunna övervintra i Europa League. Laget är piskat till att ta tre poäng för att inte skämma ut sig.

Vi som följer tysk fotboll vet att Dortmund kan. Och vi vet att när Dortmund gör det de kan, då ser det oförskämt bra ut. Förra säsongen funderade man på om inte Dortmund skulle kunna slå Barcelona – nu tvingas vi fundera på om Dortmund kan besegra Olympiakos.

Inför ett fullsatt Westfalenstadion ska Borussia Dortmund ta tre poäng. Helst ska väl Marseille även förlora mot Arsenal för att tyskarna ska ha sitt öde i egna händer. I kväll handlar det om allt eller inget. Ingen Dede som förgyller tillvaron, ingen Sahin som briljerar med en förgylld fot – Dortmund ska visa att de kan ändå. Att livet går vidare, att de är starka tillsammans. ”Jag förväntar mig en total slakt, då Dortmund kommer att anfalla nonstop”, säger Olympiakos-backen Jose Holebas till Kicker.

Dortmund och die gelbe Wand är redo – i kväll ska en nya era inledas. Med spelare som Sebastian Kehl, Mario Götze och Mats Hummels i spetsen. Som krigsherrar.

/Wingren

Sida 20 av 27