I går spelade Tyskland mot Turkiet inför 50 000 hängivna och galna supportrar i Istanbul. Tyskland vann förstås. Så känns det just nu. Tyskland har gått och blivit en riktig segermaskin. Oj oj vad bra det här landslaget är just nu. Som svensk får man drömma blöta drömmar om Joachim Löws trupp – men även hur väl spelarna faktiskt fungerar tillsammans. Turkiet var inte alls dåliga i går. De var aggressiva, tryckte på och försvarade sig med disciplin. Men Tyskland vann förstås. Med 1-3. Utan Mesut Özil och Miroslav Klose.

Kanske var det skönt för Özil att han var skadad. Han har själv sagt att han har sett fram emot matchen. Men vem vet hur han hade blivit mottagen i den där kokande grytan i går? I stället kan vi konstatera att Mario Götze ersätter Özil med bravur, assisten till Thomas Müllers 0-2-mål är elegant. Vi kan konstatera att Mario Gomez hittar målet även i landslaget, vilket är väldigt glädjande. Framför allt kan vi konstatera att Manuel Neuers utkast är längre, och ta mig fan mer precisa, än vad man trodde var möjligt. Det här är en kille som är en bättre spelfördelare med händerna, än vad många av världens utespelare är med fötterna. Helt jäkla otroligt.

Mario Gomez gjorde matchens första mål, efter att Neuer hittat Müller med ett långt utkast. Gomez tvekade aldrig, vände bort sin försvarare och stänkte in 0-1. Manuel Neuer fick även chansen att göra ett par riktigt fina parader. Hakan Balta hann dock göra det spännande efter en markeringsmiss från Müller i 79 minuten. Men i 86 minuten fixade Müller en straff, som plåster på såren, och Bastian Schweinsteiger satte den säkert. 1-3. Efter matchen var Löw mest nöjd med Müller, Götze och Neuer. Jag håller med.

Och just det ja, äntligen fick så Marco Reus debutera! Han har missat chansen på grund av skador eller sjukdomar tidigare, men äntligen fick han andas in lite landslagsluft. I ett par minuter bara, men ändå.

På tisdag väntar Belgien i kvalets sista match. En match som kan skriva om de tyska historieböckerna. Tyskland vann samtliga sina matcher under VM-kvalet 1982. Men då spelades endast åtta stycken. Om man vinner mot Belgien klockan 19 så har Löws landslag vunnit tio matcher av tio möjliga. Det hade varit en läcker bedrift, onekligen. Österrike, Belgien och Turkiet är knappast blåbärsnationer.

För Joachim Löw är det förstås viktigare att bygga vidare på sitt lag. Och vi ska nog räkna med att några andra spelare får chansen jämfört med gårdagens match. Bland annat ansluter Ilkay Gündogan, som kan få debutera, även Toni Kroos ansluter till truppen efter att ha legat nerbäddad.

Jag nöjer mig med att konstatera att Tyskland är riktigt, riktigt bra just nu.

/Wingren

Så var det landslagsuppehåll igen. Det värmer inte hjärtat nämnvärt, men det är okej. Ur tysk synvinkel är det dock ganska ljummet. Tyskland är klart för EM 2012. Målet nu är att gå igenom ett kval med idel vinster. Om tyskarna kan klara det? Det tror jag faktiskt. Helt enkelt blir det förstås inte då ett tok-laddat Turkiet väntar på fredag och på tisdag väntar ett lika peppat Belgien. Ty de nationerna vill också spela mästerskap nästa sommar. Tyskland har förstås kvalitet nog att vinna samtliga matcher. Men hur är det med motivationen? Och hur mycket kommer Joachim Löw att experimentera?

Inför morgondagens match saknas en sjuk Toni Kroos. Miroslav Klose och Mesut Özil har lite ont och Löw kommer att fatta ett beslut först i morgon. Hetaste kandidaten till att ersätta Özil är Dortmunds underbarn Mario Götze. Mario Gomez spelar från start.
Frågan är förstås hur Tyskland kommer att spela? Gör man ett nytt försök med 4-1-4-1? Eller kommer vi kanske att få se ett 4-4-2-system? Joachim Löw är kanske den tränaren, i hela fotbollsvärlden, som har mest lyxproblem. Vilka ska få spela EM i Polen och Ukraina? Erik Hamrén hade säkerligen gladeligen mönstrat den tyska C-elvan om han bara fick.

I skrivande stund spelar det tyska U 21-landslaget en kvalmatch mot Bosnien-Herzegowina. Det står 2-0 just nu. I detta ungdomliga gäng finns det spelare som Dortmunds Ilkay Gündogan (som enligt Löw kommer att få spela mot Belgien), Hoffenheims Sebastian Rudy och Schalkes Lewis Holtby. Bara för att nämna några. Holtby och Gündogan torde vara de spelare som har störst chans att få åka med till EM. Men det är inte bara två spelare som ger Löw huvudbry.

Med risk för att glömma en hel drös, tänkte jag ändå lista ett gäng tänkbara EM-spelare (spelare som är säkra eller nära):

Målvakter: Manuel Neuer, Tim Wiese, René Adler, Ron-Robert Zieler.

Försvarare: Mats Hummels, Marcel Schmelzer, Andreas Beck, Holger Badstuber, Per Mertesacker, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Christian Träsch, Dennis Aogo, Heiko Westermann, Philipp Lahm.

Mittfältare: Sven Bender, Lars Bender, Simon Rolfes, Sami Khedira, Toni Kroos, Mesut Özil, Mario Götze, Marco Reus, Thomas Müller, Lukas Podolski, Andre Schürrle, Bastian Schweinstegier.

Anfallare: Miroslav Klose, Mario Gomez, Cacau.

Okej, tänker man, det är trots allt inte så många som måste sorteras bort. Men låt mig spruta ut några fler namn, som absolut har i landslaget att göra (somliga måste kanske hitta formen först):

Målvakter: Marc-André ter Stegen, Roman Weidenfeller, Bernd Leno, Oliver Baumann.

Försvarare: Marcell Jansen, Philipp Wollscheid, Gonzalo Castro, Serdar Tasci, Clemens Fritz, Stefan Reinartz.

Mittfältare: Ilkay Gündogan, Marko Marin, Kevin Großkreutz, Sidney Sam, Aaron Hunt, Lewis Holtby, Julian Draxler, Christian Gentner.

Anfallare: Nils Petersen, Stefan Kießling, Jan Schlaudraff.

Jag har med allt säkerhet glömt ett par heta kandidater. Precis som Löw, antagligen. Han har så mycket att välja på att det är löjligt. Hur ska alla få plats? Hur ska laget ställa upp? Vilka få åka med till EM? Kampen är, onekligen, stenhård.

I morgon väntar alltså en tuff match borta mot Turkiet som lär bli intensiv och intressant. Om Mesut Özil blir spelklar blir det nog en upplevelse för Madrid-stjärnan.

Ärligt talat är jag mest förbluffad över hur många bra tyska fotbollsspelare det finns.

—

En helt annan sak, som gjorde att jag tappade hakan. Borussia Dortmund presenterade i dag en alldeles speciell tröja – nämligen en tröja som ska användas i derbyt mot Schalke i november. Westfalenstadion skulle finnas på bröstet fick vi reda på för någon dag sedan. När jag såg bilden på tröjan satte jag kaffet i halsen. Är den inte löjligt anskrämlig? Ser det inte ut som en 15-åring har gått loss i paint?

/Wingren

I dag firar vi Tag der Deutschen Einheit. Därför blir dagens blogg lite kortare, lite mer kärleksfull.
Det är inte konstigt, jag behöver aldrig tveka eller fundera. Inte ens när fotbollen flyter på lite slentrianmässigt . Det är alltid så självklart. Det finns så många anledningar. Under helgen slog det till som en adrenalinchock dock; det är verkligen inte konstigt att jag älskar Bundesliga och tysk fotboll. Den här helgen var ett alldeles fantastiskt exempel på varför.

Bundesliga är lite av ett unikum – åtminstone bland Europas största ligor. Det finns förstås uppenbara fördelar med ligan. Arenorna ligger i topp när det gäller fotbollsatmosfär, målsnittet är högt, spelet är snabbt och hårt, publiksnittet är enormt och passionen är sanslöst påtaglig. Och allt det där är superbt, ty det är fotbollens själ.

Publik och hängivna supportrar är önskvärt på en fotbollsmatch. I Tyskland är det älskvärt. Överlag bryr sig klubbarna väldigt mycket om sina trotjänare – och vice versa. Men det är så vackert att beskåda hur alkoholiserade ynglingar beblandar sig med hardcore-hängivna supportrar som i sin tur samsas med äldre damer och herrar. Barn, ungdomar, unga vuxna, män, kvinnor och gråhåriga pensionärer. Alla är där. Alla älskar fotboll.

När det ser som mörkast ut för en klubb sluter supportrarna upp. Det finns skräckexempel runt om i världen när supportrarna i stället vänder ryggen mot klubben. När de behövs som mest. Ta bara en titt på hur det ser ut i Hamburg. Nu om någon gång torde väl åskådarna stanna hemma, i protest. Icke.

Det finns mycket runt omkring fotbollsplanen som jag hade kunnat ta upp och romantisera. Men det som gör ligan extraordinär är även det som sker på plan. Full-gas-fotboll, heta känslor, häftiga derbyn, massvis med mål, spektakulära bedrifter…listan kan göras lång. Därför framhäver jag detta: oförutsägbarheten. Den måste man bara älska. Nu säger jag inte att Bayern München inte kommer att vinna i år. Den här säsongen tillhör de öl-festande tyskarna. För mig räcker det dock att beundras över hur TSG Hoffenheim håller Europas kanske formstarkaste lag mållöst. Matchen slutade 0-0. Ingen går säker. Visst vet jag att det händer i andra ligor också, men trots allt är det allt som oftast extremt jämnt i Tyskland.

Från helgen kan vi hämta många sådana resultat. Formstarkt Werder Bremen förlorar mot Hannover. Formstarka Borussia Mönchengladbach förlorar mot bottenlaget SC Freiburg. Hertha Berlin vann med 3-0 mot ett formstarkt FC Köln. Det är så många fantastiska resultat. Och det är just det här som är charmen. Det är inte bara det att topplagen tappade poäng, utan så här ser det alltid ut. Tabellen lever i Tyskland. Det om något får det att vattnas i munnen, hjärtat krampar och svetten rinner. Vi vet inte vem som vinner ligan, även om vi i år har en väldigt god gissning. Men det är nästan aldrig samma lag som ligger i toppen eller botten av Bundesliga när säsongen är slut. Inget är förutbestämt. Det är fotboll, det är spänning, det är hjärta och det är ärlighet. Det är Bundesliga. Och jag fullkomligt älskar det.

Den här helgen bjöds vi även på rikligt med fotbollsgodis. Ni vet sådana mål som gör att man skriker högt av förtjusning. Götze i samspel med Lewndowski, Derdiyok och Huntelaar var helgens främsta konstnärer.

Jag vet att detta mynt, som jag har basunerat ut, har en baksida. Men i dag tycker jag inte att vi behöver gå in på det. Kärleken övervinner mörkret.

Hur gick det i helgen då?

FC Kaiserslautern – VfB Stuttgart 0-2
Det är lite synd om FCK ändå. De gjorde det bra mot Stuttgart och skapade en hel del chanser – men inte en enda boll letade sig in i mål. Stuttgart var effektivare och hävdar sig på allvar i tabellen. Ska bli intressant att se om Labbadia-sjukan slår till med full kraft framåt våren (som med HSV och Leverkusen).

Borussia Dortmund – FC Augsburg 4-0
Det låter på resultatet som om att Dortmund är tillbaka. Det är inte riktigt fallet. Augsburg var direkt dåliga och det har man inte råd med mot ett lag som Dortmund. Det här var säkert bra för självförtroendet dock och kanske kan mästarna hitta formen. Robert Lewandowski gjorde tre mål samt spelade fram Mario Götze till det fantastiska 4-0-målet. Roman Weidenfeller räddade en Augsburg-straff i början av andra.

Bayer Leverkusen – VfL Wolfsburg 3-1
Robin Dutt verkar få behålla jobbet. Det här var en viktig vinst och nu är även Leverkusen med på allvar igen. Wolfsburg blandar och ger och har inte riktigt hittat stabiliteten i spelet. Rasmus Jönsson har sett ganska blek ut efter debuten. Erden Derdiyok gjorde ett vansinnigt läckert mål när han höll två försvarare sysselsatta och avslutade läckert.

FC Nürnberg – FSV Mainz 05 3-3
Thomas Tuchel trodde nog att han hade hittat rätt igen, men hans Mainz kan inte vinna för tillfället. Efter 20 minuter ledde Nürnberg med 2-0, Mainz jagade, pressade och kämpade. Plötsligt stod det 2-3, men i slutminuterna kvitterade hemmalaget.

SC Freiburg – Borussia Mönchengladbach 1-0
Freiburgs form har varit exceptionellt usel. Borussia Mönchengladbachs löjligt bra. Det ska bli intressant att se om Mönchengladbach tappar luft efter förlusten, eller om de landar lite lätt på jorden bara. Man kan väl säga som så att tränaren Marcus Sorgs sorger är färre efter starka 1-0. Lite tur hade man men försvaret såg äntligen ordentligt ut.

TSG Hoffenheim – Bayern München 0-0
Vad hände här egentligen? Formstarka Bayern hölls tillbaka av ett väldigt piggt Hoffenheim som definitivt blir att räkna med i år. Manuel Neuer blev testad på riktigt, men höll ändå nollan. Nu har han gjort det under 1018 tävlingsminuter och passerar därmed Oliver Kahn i den interna noll-ligan. Starkt. Arjen Robben lyckades inte med mycket och Hoffenheims försvar såg bra ut. Hoffenheim förtjänade egentligen mer än en poäng.

Hertha Berlin – FC Köln 3-0
Sätt in en tung och bastant yngling samt en teknisk filur på plan så får du kvickt tre mål. Lasogga och Raffael ställde till med stora bekymmer för Kölns försvare, dessutom flög Änis Ben-Hatira fram längs kanten. 3-0 stod det redan innan första halvlek var över och Köln hämtade sig inte.

Hannover 96 – Werder Bremen 3-2
Abdellaoue, Abdellaoue och Abdellaoue. Tre mål stod han för i den nordliga duellen mot Werder Bremen. Anfallaren var äntligen tillbaka och Hannovers offensiva bekymmer är förbi. Bremen hade chansen att ta sig förbi Bayern München i tabellen men hamnade under med 2-0. Sedan visade man dock att laget har blivit samspelet och fått känslor för varandra. Man tog sig in i matchen, gjorde den spännande men hamnade sedan under med 3-1. Marko Arnautovic fixade ett rött kort och matchen kändes avgjord. Bremen kämpade dock in ytterligare en boll genom Pizarro. Fin lagmoral men en välförtjänt seger för Hannover trots allt.

Hamburg – Schalke 04 1-2
Huub Stevens gjorde comeback på tränarbänken i Bundesliga. Och ställdes genast mot det lag han nästan tog över, innan han skrev på för Schalke. Bortalaget inledde i ett rasande tempo och Hamburg hade svårt att hänga med. Huntelaar gjorde tidigt 0-1, men HSV kämpade sig in i matchen och tog över den. Hemmalaget brände många chanser, trots allt Ralf Fährmann i målet såg ganska dålig ut. Det blev kvitterat innan andra halvlek och Hamburg såg ut att kunna ta en stärkande vinst. Men Huntelaar konstmålade med en klackspark. Tungt för HSV, skönt för Stevens och Schalke.

/Wingren

Bayern München imponerade stort under veckan mot Manchester City. Fotbollstyckare runt om i Europa, och världen för all del, hyllar Jupp Heynckes lag. Och det med all rätt. För tillfället är de oslagbara, omutbara och organiserade. Vi får se vad som händer på lördag mot Hoffenheim. Men Bayern har fått rikligt med beröm, och så här långt är det helt förtjänt. Spännande.

Borussia Dortmund upplevde en av de tyngsta kvällarna någonsin under Jürgen Klopps ledning. De unga killarna spelade bra fotboll, och tryckte tillbaka Marseille ordentligt. Men Dortmund satte inte sina chanser, var lite för naiva och slarvade brutalt i försvarsspelet vid tre tillfällen. Marseille bestraffade bortalaget tre gånger, Iskallt och brutalt.
Bayer Leverkusen spelade väl inte drömfotboll mot KRC Genk, men de gjorde precis vad som behövdes och tog en viktig pliktseger efter 2-0. Nu lever drömmen om Europa och matcherna mot Valencia blir den nyckel som ska låsa upp dörren till åttondelsfinalerna. Kul.

Nu är det dock helg igen. Äntligen. Med helgen kommer fotbollen, med fotbollen kommer Bundesliga, med Bundesliga kommer känslor, passion, galenskaper och läckra mål. Man måste älska det.

På söndag möts Hamburger SV och Schalke 04. Efter Ralf Rangnicks dystra uttalande om utbrändhet letar Schalke efter sig själva igen. Mannen som ska leda arbetet heter Huub Stevens. Holländaren tränade Ruhrlaget mellan åren 1996 till 2002. Som ni säkert känner till vann Schalke Uefa Cupen 1997 under Stevens ledning. Det var samma år som Borussia Dortmund vann Champions League under Otmar Hitzfelds ledning. Snacka om ett fantastiskt fotbollsår i Ruhr.

Det som gör det extra intressant, den där sista ingrediensen som gör allting så smaskigt, det är att Huub Stevens var mycket nära att ta över efter Michael Oenning i Hamburg. Det blev Schalke i stället.
– Efter att ha fört samtal med Huub Stevens bestämde jag mig för att det inte skulle bli av. Gällande mitt beslut och samtalets innehåll vill jag inte uttala mig om, säger sportchef Frank Arnsesen till klubbens hemsida.

Det spekuleras i att Arnesen ska ha vetat om att Stevens även var intresserad av jobbet i Schalke, och tackade därför nej till holländaren. ”En gång Schalke, alltid Schalke”, har Stevens sagt. Schalke firade Huub Stevens första match med en vinst i Europa League borta mot Maccabi Haifa. I Hamburg letar Frank Arnesen i stället efter en tränare som passar in i profilen.
– Cardoso sitter på bänken tillsammans med mig mot Schalke på söndag. Och det kommer verkligen att vara så den här gången, om inte någon av oss blir sjuk. Mot Freiburg är det en annan sak, vi har två veckor på oss efter matchen mot Schalke, säger Arnesen till hsv.de.

Det är inte alltså så att dansken är missnöjd med den tillfällige tränaren Rodolfo Cardosos jobb, tvärtom. Problemet är att Cardoso saknar en tränarlicens, vilket inte går hand i hand med DFLs regler. Därför kommer han inte att kunna leda laget efter landslagsuppehållet – om inte Frank Arnesen ansöker om dispens. Som dessutom ska godkännas, förstås.
– Han är hela tiden sig själv. Han talar logiskt, klart och lugnt. Inte mycket, men det han säger är mycket bra och träffar precis rätt. Hans sätt att leda laget faller mig i smaken, säger Arnesen.

Det mesta talar förstås för att det kommer att sitta en annan man på bänken mot SC Freiburg. Vem den mannen är vet vi inte. Och det är Arnesens största problem just nu. Cudos till Frank dock som inte tar ett förhastat beslut i en så här viktig fråga.

På söndag blir det en läcker tränarfajt, så mycket vet vi. Och på gräset lär det inte vara mycket sämre. Hamburg och Schalke har presterat väldigt ojämnt den här säsongen. HSV håller förstås den fanan högst. Vi får inte glömma att båda lag förfogar över väldigt duktiga, talangfulla och intressanta spelare. Hamburg har fått smak på segerns sötma efter förra veckans vinst, och Schalke vill hävda sig själv och visa att man hör hemma i toppen av Bundesliga. Det kommer att bli en jäkla trevlig match.

Lite om de andra matcherna som spelas:

Fredag 20:30:
FC Kaiserslautern – VfB Stuttgart
Kaiserslautern söker efter formen, efter drivet i offensiven. Mittbacken Rodnei skyller på att han glömde besöka frisören inför säsongen. Som vanligt kommer det att vara ett galet tryck på Betzenberg. Stuttgart kommer besök och kommer att göra allt för att haka på toppen, efter det bittra nederlaget mot HSV.

Lördag 15:30:
Borussia Dortmund – FC Augsburg
Augsburg vill ta sin första seger i Bundesliga. Och de vill göra det på bortaplan mot de regerande mästarna. Om Sascha Mölders får i gång målproduktionen igen kan Augsburg störa vilket lag som helst. Dortmund måste lösa de problem som finns i laget, trycket blir allt större på de unga killarna. Vem ska göra målen? Och varför fungerar inte defensiven? En vinst mot Augsburg är ett måste.

Bayer Leverkusen – VfL Wolfsburg
Det pratas om att inlånade succémålvakten Bernd Leno ska köpas loss från Stuttgart. Det pratas om att före detta landslagsmålvakten (skadad för tillfället) René Adler ska dumpas. Schalke uppges vara intresserat. Leverkusen är i stort behov av tre poäng för att inte halka efter, med tanke på de förväntningar som finns. Wolfsburg har hittat segerformen igen och lär inte sälja sig billigt. Blir nog en riktigt jämn och kul match. Rasmus Jönsson imponerade inte sist, men får säkert chansen från start eller som inhoppare. Felix Magath gillar honom.

FC Nürnberg – FSV Mainz 05
Krislagens möte? Kan man gå så långt? Nja, kanske inte. Men det har inte gått optimalt för dessa lag. Mainz är inte att känna igen medan Nürnberg helt saknar kreativitet efter att Ekici och Gündogan har lämnat. Nürnberg har samlat på sig bra med poäng men är i en negativ trend och tre friska poäng hade smakat gott. Mainz söker efter stabiliteten.

SC Freiburg – Borussia Mönchengladbach
En match mellan två lag i hysterisk form. Det ena i hysteriskt dålig, det andra i hysteriskt bra. Freiburg har tappat allt vad försvarsspel heter och Cissé känns ganska sval för tillfället. Mönchengladbach å andra sidan har inlett säsongen strålande och är ett av två lag som verkligen har Bayern München inom räckhåll. Fortsätter fotbollsfesten mot ett formsvag Freiburg?

TSG Hoffenheim – Bayern München
Det här är verkligen en häftig match. Varför? Jo, när Hoffenheim spelar bra så spelar de förbannat bra. Tränare Holger Stanislawski ingjuter mod och talar om en möjlig seger, som förstås kräver hårt jobb. Och givetvis; kommer Bayern att få utkämpa en strid mot sig själva, hybris? Högintressant match i varje fall. Håller Manuel Neuer tätt ännu en match?

Lördag 18:30:
Hertha Berlin – FC Köln
Huvudstadsklubben kämpade som dårar men föll till sist med 2-1 mot Werder Bremen. Då hade de saknat två spelare under stora delar av andra halvlek. Pizarro avgjorde i 94:e matchminuten. Berlin börjar växa ihop som lag och som grupp. Detsamma gäller Köln. Ståle Solbakken verkar ha fått spelarna att förstå spelstilen. Framför allt har Lukas Podolski kul igen och då är han livsfarlig. Det här borde kunna bli en ärlig, hård och kul match.

Söndag 15:30:
Hannover 96 – Werder Bremen
Werder Bremen kan gå upp i serieledning – om Bayern förlorar mot Hoffenheim under lördagen (även Mönchengladbachs resultat spelar in). Vem hade kunnat tro på det? Thomas Schaaf har än en gång imponerat på mig, han är så häftig. Som en Alex Ferguson, fast med några riktigt mörka säsonger. Men gubben studsar alltid tillbaka. Mirko Slomkas Hannover är väldigt stabilt, vann i Europa League och är nog sugna på en skön hemmavinst. Litet frågetecken kring effektiviteten i avsluten dock. Får Markus Rosenberg göra ännu ett målgivande inhopp?

Söndag 16:30:
Hamburger SV – Schalke 04
Ja, vad ska man säga, se ovan. Det blir ett intressant möte med Huub Stevens i fokus, på något sätt. Hamburg spelade bra mycket bättre när ynglingarna fick leka fotboll i andra halvlek mot Stuttgart. Kan Cardoso få ut samma effekt mot Schalke kan det här bli väldigt jämnt.

/Wingren

Borussia Dortmund. De stolta tyska mästarna. Inför säsongen pratas det om att man inte är de ”typiska titelförsvararna” samt att Champions League är lite av en bonus. Och ärligt talat: det var en helt korrekt filosofi. Och man värvade därefter. Nuri Sahin lämnade för Real Madrid. In kom en oerfaren Ilkay Gündogan, 20. Man plockade även in Ivan Perisic, 22, för att öka konkurrensen på det offensiva mittfältet. Dortmund höll fast vid sin filosofi. Ungt och talangfullt, inte dyrt. Det hyllar jag Dortmund för, väldigt mycket. Det är vackert.

En sak man glömde var förstås att värva en anfallare. Det har man fått lida oerhört mycket för. Det har kostat många poäng. Men det är inte det den här snabbanalysen ska handla om. Den ska handla om Borussia Dortmund, kort och gott.

I kväll mötte man Olympique Marseille, som har inlett ligaspelet riktigt svagt. Dortmund har inte imponerat dem heller. Faktum kvarstår dock att Borussia Dortmund har bara tappat en spelare från mästarsäsongen. En. Ingen kunde tro eller begära att de skulle vara lika bra i år. Men det vi har fått se hittills har varit ett skämt. Ur tysk synvinkel ett ganska deprimerande skämt.

Borussia Dortmund är mer eller mindre utslagna ur Champions League. Nu måste laget vinna mot Olympiakos, hemma och borta, samt slå Marseille hemma. Samtidigt måste Marseille tappa poäng lite här och var. Förluster mot Arsenal, eller ett kryss där och ett kryss hemma mot grekerna. Men vem tror på det, egentligen? Nej, Jürgen Klopps unga trupp är borta. Väck, ute. Ingen skam i det, egentligen.

Det är mer sättet de förlorar på i kväll. 3-0 borta mot Marseille. Och det är nu jag säger att Dortmund måste vara årets flopp. En grym fjolårssäsong kan knappast följas upp av det här. Ett svagt ligaspel, en stark insats mot Arsenal (som ändå inte slutade med vinst) och nu det här. Borussia Dortmund var det klart bästa laget sett över 90 minuter. Solklart. Marseille var till och med dåliga från och till. Skillnaden? Den var att Marseille ganska enkelt gjorde mål på de chanser de bjöds på (en halkande mittback, en frispelning samt en straff). Pang. 3-0. Dortmund hade oändligt med chanser och borde vunnit matchen. Men de satte inte sina chanser. De tog inte tillvara på dem. Då går det så här.

Man kan prata om bristande rutin, bristande resurser eller otur. Men det handlar faktiskt inte om det. Det handlar om att Dortmund inte är bra nog. Inte bra nog att koncentrera sig över 90 minuter, vare sig defensivt eller offensivt, och inte bra nog att nyttja sina chanser. Det måste man göra i Champions League. Dortmunds insats i kväll var helt enkelt pinsam. De spelade ut Marseille – men förlorade med 3-0. Det säger allt. Det säger god natt, Tschüss und auf Wiedersehen. En hård sågning av ett kämpande tyskt lag, men helt berättigad. Jag lider med Dortmund, det gör jag, men någonstans måste man skylla sig själv och ta ansvar. Ett tråkigt slut på en turnering som knappt har börjat. För Dortmunds del gäller det att lägga allt krut på Bundesliga nu, för att ta en plats i Champions League till nästa säsong. Det hade varit väldigt intressant att se vad det här laget kan uträtta om de får växa tillsammans. Det är ett bra lag, egentligen. Och det är ett av Europas mest spännande projekt. Det fungerar bara inte nu. Inte under dessa omständigheter med all press. Framtidstron är dock, och ska vara, stor i Dortmund. Ett alldeles fantastiskt lag och projekt som förtjänar beröm och uppmärksamhet. Men i år lyser svagheterna igenom, smärtsamt mycket.

Grattis säger vi i stället till Bayer Leverkusen som gjorde jobbet i kväll hemma mot KRC Genk. 2-0 mot belgarna samtidigt som Valenica fixade ett kryss mot Chelsea. En lättnad för Robin Dutt och det ser onekligen bra ut för tillfället för Leverkusen. Champions League lever i allra högsta grad där.

I morgon får vi hoppas på två tyska vinster när Schalke och Hannover ska bära den tyska fanan i Europa.

/Wingren

”Det måste vara svårt att ligga under med 2-0 mot ett så starkt lag som vårt, som håller i bollen så bra som vi gör”.

Orden kommer från målskytten Mario Gomez. Bayern är självsäkra och lite stöddiga efter 2-0-vinsten mot Manchester City. Å andra sidan har dem all rätt att vara det också. Bortsett från de första 15-20 minuterna hade inte City en chans att rå på München. Inga miljarder i världen kunde hjälpa City i går. Det gör mig lycklig.

Jag hoppades inför matchen att tyskarna skulle få sitt första riktiga test. Det blev så också, men bara under halva första halvlek, sedan var matchen hemma. Bortalaget hade inte chans. Bayern såg lite förvirrade och förvånade ut när City körde gasen i botten redan från första sekund. Men man red ut stormen, tog över matchen och spelade av matchen. Precis som i ligan. Känslan är att Bayern München hade kunnat göra betydligt fler mål – om de bara hade velat. I stället visade upp en cynisk, skicklig och ack så viktig sida. De dödade matchen. De höll i bollen, var säkra, organiserade och giftiga när de väl valde att gå fram.

Vi fick se att det går att hota München givetvis, i början såg det inte hundra ut. Men lagkänslan i detta Bayern verkar vara starkare än någonsin, glädjen är stor och organisationen är urstark. Spelarna vet sin plats, vilket jobb som ska göras. Mario Gomez gör två mål och matchen är över. Fantastiskt. Cudos, Bayern München.

Manchester City då? Som sagt, jag tycker det är glädjande att se engelsmännen förlora. Jag kan inte hjälpa det. En traditionsrik förening har gjorts om till en schejks privata leksak. Då är det underbart att se att inte ens alla miljarder i världen genererar i tre poäng. Det går inte att köpa taktik, smarthet, lagkänsla eller vinnarkultur. Men det går att köpa spelare – och givetvis kommer detta i förlängningen innebära att City blir nästa storlag. I går var dem det inte, och det är en liten Bayern München och en stor vinst för fotbollen.

Vi har förstås lite fotbollsgodis att se fram emot i kväll också. Borussia Dortmund åker till ett galet Marseille och Bayer Leverkusen tar emot KRC Genk på hemmaplan – en match de måste vinna. Leverkusen måste hänga av Genk för att utmana om andraplatsen bakom favoriterna Chelsea. Problemet är förstås att fjolårstvåan inte är i någon vidare form.

– Vi kan inte förneka att vi är favoriter, men Genk kvalificerade sig till den här turneringen genom att vinna den belgiska ligan. Vi mötte dem i en träningsmatch under försäsongen och även om de inte hade sin fulla trupp då, så kunde vi ändå se att de hade kvalitet, säger tränare Robin Dutt på presskonferensen.

Michael Ballack har varit krasslig och lär börja på bänken. Med eller utan Ballack; Bayer Leverkusen måste samla sig och ta tre poäng i kväll. De har en tillräckligt bra trupp för det och jag tror att de klarar av uppgiften.

Borussia Dortmund spelar borta mot publiklaget Olympique Marseille. Det här är definitivt en nyckelmatch för båda lag. En vinst skulle öppna upp dörren till åttondelsfinalerna. För den här gruppen är extremt jämn och det kommer att bli tufft att ta sig vidare. Jürgen Klopp anser att det inte är någon omöjlighet för Dortmund att ta tre poäng på bortaplan. Men då måste laget höja sig jämfört med hur det har sett ut i ligan – framför allt måste målchanserna sitta.

– Marseille är ett lag med erfarenhet och med en rutinerad tränare. Deras situation i den franska ligan är inte enkel, men de kommer att försöka komma över det genom denna europeiska match. Det är två lag som är vana vid ett fantastiskt stöd, och vi ser fram emot att spela på den här arenan i morgon, sa Jürgen Klopp under gårdagens presskonferens.

Lucas Barrios är tillbaka i truppen efter sin skada, men kommer att börja på bänken. Zidan och Leitner var uttagna till truppen men har tvingats att kasta in handduken på grund av skador.

Två tyska vinster hade smakat gott efter Bayerns imponerande uppvisning i går.

I morgon är det dags för Europa League. Hannover 96 och Schalke 04 representerar Tyskland i denna turnering. Hannover åker till Ukraina för att spela mot FC Vorskla Poltava, som inte har förlorat hemma i Europa League på fyra matcher. Å andra sidan hade inte Vorskla ett enda skott på mål under första omgången av Europa League.
Schalke har en ny tränare: Huub Stevens. Holländaren vann Uefa Cupen med Schalke 1997, och är säkert sugen på en repris den här säsongen. Maccabi Haifa kommer på besök till Gelsenkirchen och har en urusel bortaform när det gäller europeiskt spel. En oavgjord och sex förluster på sju försök.

Schalke och Hannover tog en poäng var under första omgången och är i stort behov av tre poäng om man vill göra resan till slutspelet enkel.

Vilken vecka…

/Wingren

FC Bayern München. Laget är på väg mot oanade höjder. De spelar en fotboll jag inte trodde var möjlig. De ser så bekväma och överlägsna ut att de inte ens har behövt spela fotboll i 90 minuter. Det har räckt med 20 intensiva minuter – sedan har matcherna varit över. Bayern har sett så jäkla bra ut, och i dagens fotboll är det skrämmande när ett lag kan stänga en match efter drygt 20 minuter. Det ska inte gå. Och nej, jag har inte glömt 0-1-förlusten hemma mot Borussia Mönchengladbach. Men det har hänt mycket i München sedan dess. De har vuxit i sina kläder. De bär klubbmärket med stolthet och lagkänslan är på topp. Arjen Robben och Franck Ribéry dansar och ler, Mario Gomez står alltid rätt och Manuel Neuer har knappt behövts.

Nio matcher i rad har Neuer hållit nollan. Sammanlagt 838 minuter. Och han har inte svettats det minsta. Bortsett från hans och Boatengs slarv i första ligamatchen så har Neuer endast fått elva skott mot mål. Inte en enda het målchans dock – bara elva avslut. Efter missräkningen mot Mönchengladbach har Bayern hittat formen. Nu har laget nio vinster på nio matcher, 27 mål gjorda och noll insläppta. Att säga att Bayern München är formstarka är en ordentlig underdrift. Okej, det går att diskutera lagets motstånd. Men det ska poängteras att Villarreal, Schalke och Bayer Leverkusen är bra lag. Åtminstone så bra att det inte ska se ut som en träningsmatch mot division fyra-motstånd. Det kan vi vara överens om.

På något sätt måste vi dock landa. Jag vill inte utse Bayern München till en av Champions League-favoriterna redan nu. I kväll hoppas jag äntligen att vi får ett svar på hur bra München är. Manchester City kommer till Allianz Arena. En klubb man kan ha många åsikter om, en klubb som jag har många åsikter om. Jag kan inte påstå att mitt hjärta slår för en klubb som så uppenbart köper sin framgång. Det strider mot allt som är vackert med fotboll. München är givetvis inga helgon direkt, Hoeneß och Rummenigge vet hur man spenderar pengar. Och det har dem gjort – och det har gjort Bayern München väldigt, väldigt framgångsrika. Men klubben har också arbetat under decennier för att nå denna ekonomiska säkerhet, den ekonomiska styrkan som så väl behövs för att hävda sig internationellt. Jag tycker att det är skillnad – men ni behöver inte hålla med mig.

Vad vi dock kan vara hjärtligt överens om, utgår jag från, är att Manchester City är ett förbannat bra lag. Det är ett lag som Roberto Mancini börjar få ordning på. Det är ett lag med spelare som Agüero, Dzeko, Tevez, Kompany, Touré, Silva, Nasri…listan kan göras lång. Det är helt enkelt spelare av världsklass. Och nu måste vi väl ändå kunna säga att Manchester City blir Bayern Münchens riktiga test. I kväll kommer det att smälla ordentligt i Tyskland när två offensiva lag drabbar samman. Två lag som så gärna vill ha tre poäng, som så gärna vill spela finalen i München, som så gärna knäpper varandra på näsan.

Det är dags för rond tre av Tyskland mot England (även om det kanske inte är så många engelsmän i Arsenal, Chelsea och City som det är tyskar i Dortmund, Leverkusen och München). Men ändå: det är onekligen läcka drabbningar. Och så här känner några av kvällens huvudpersoner (från presskonferensen):

Jupp Heynckes, tränare, Bayern München: Manchester City är för tillfället i jämnhöjd med Manchester United, mer behöver inte sägas, det är ett topplag i Europa, det kommer att bli en ordentlig kraftmätning och en stor utmaning. Jag har sett två matcher med City och blev väldigt imponerad.

Manuel Neuer, målvakt, Bayern München: Det är viktigt att vi tar poäng, då är vi på väldigt god väg. ManCity är lite under tryck och kommer att utmana oss. Tidigare har dock inget lag skapat oordning i vår defensiv.

Jerome Boateng, mittback, Bayern München: Jag ser fram emot att få träffa vänner. Jag trivdes väldigt bra i Manchester City. En stark motståndare väntar oss, men alla lag har sina svagheter.

Roberto Mancini, tränare, Manchester City: Det är fantastiskt att få spela här. Vi är inte här för att förlora. Vi är här för att vinna, men det blir svårt. Vi har stor respekt för Bayern München. Vi vet att de är en del av fotbollshistorien.

Edin Dzeko, anfallare, Manchester City: Bayern München är ett av världens bästa lag, men inget lag är oslagbart.

David Silva, mittfältare, Manchester City: Vi har endast en poäng, men det är fortfarande 15 som ska delas ut. Vi kommer att attackera Bayern och få våra chanser. Vi kommer inte att ändra vår stil, trots att vi möter ett väldigt starkt lag på bortaplan.

Oavsett hur den här matchen slutar så vågar jag påstå att det här är kvällens match. En riktig höjdpunkt, en smaskig godbit för alla oss som älskar fotboll.

/Wingren

Det är Münchens stjärna Franck Ribéry som yttrar ovanstående ord. Och fan vet om vi inte måste ge honom rätt snart. Det känns som om att jag har tjatat om ”Bayern Münchens riktiga test” vecka efter vecka. Inför varje ny match tror jag att vi ska få se ett lag spela jämnt med rekordmästarna, som visar för omvärlden vart lagbygget brister. Var Jupp Heynckes har problem. Jag har hela tiden propagerat för att dessa problem finns i försvaret. Men när en backlinje beståendes av endast en världsstjärna, vänsterbacken Lahm, och tre säkerhetsrisker i Rafinha, van Buyten och Badstuber, håller tätt mot Bayer Leverkusen. Ja, då börjar man undra.

För det var ju inte det att Manuel Neuer var den som höll nollan intakt. Okej, han gjorde tre räddningar, men det var inga matchavgörande ingripanden. Bayer Leverkusen såg ut, och betedde sig, som rädda hundar med svansen mellan benen. Och detta mot en backlinje som jag aldrig hade litat på. Men tydligen kan man göra det. Jupp Heynckes måste ha hällt något i oktoberfestölen. Bayern München uppträder som ett lag från målvakt till anfall. De ser ruskigt stabila ut. Och motståndarna tycks inte kunna utnyttja några eventuella svagheter. Bayer Leverkusen skapade farligare chanser i England mot Chelsea än vad de mäktade med mot Bayern München.

Som Bayern München spelar just nu är det ingen som rår på dem. Det är inte bara det att de öser in mål framåt, de håller även tätt bakåt. Och det i Bundesliga – en offensiv och målglad liga. Det är naturligt att släppa in ett mål om man gör sju framåt, men så sker inte (som mot Freiburg). Det är skrämmande. Fast framför allt är det imponerande. Det är imponerande att se hur Jupp Heynckes har kunnat förvandla ett relativt mätt, dystert och plötsligt osäkert gäng till en grupp atleter som jobbar för varandra, har kul och är grymt effektiva.

I morgon väntar Manchester City i Champions League för de tyska rekordmästarna. Och nu måste jag väl få säga det en gång till: det här blir Bayerns riktigt stora test. Det är i morgon som vi ska få reda på om Franck Ribéry har rätt – eller om det faktiskt finns svagheter i laget som ingen motståndare har lyckats utnyttja.
– Barcelona är ett storslaget lag, men vi närmar oss dem. Vi är inte längre så långt ifrån, och på en eller två matcher är allt möjligt. Jag har inte upplevt FC Bayern så här starka någonsin under min tid här. Det här är det bästa Bayern jag känner till, säger Franck Ribéry till Kicker.

Och kanske har han rätt. Kanske är Bayern anno 2011/2012 det bästa FC Bayern på mycket länge. Det ser onekligen så ut. I morgon hoppas jag att vi får svaret.

Bayern München spelade ut ett chanslöst Bayer Leverkusen med 3-0 – men det hände ju mer under helgens omgång:

VfB Stuttgart – Hamburger SV: 1-2
Livsviktig seger för krisklubben Hamburg som i måndags sparkade tränaren Michael Oenning. Tillfällige tränaren Cardoso skickade ut en föryngrat lag. Stuttgart började bäst och gjorde 1-0, men i andra halvlek vaknade ungdomarna till liv och ett riktigt läckert 1-2-mål från Robert Tesche avgjorde mötet. HSV fick sin första vinst och nu går jakten på en ny tränare vidare. Arnesen har tackat nej till Huub Stevens (som är aktuell för Schalke) och i stället ryktas det nu om van Basten.

Schalke 04 – SC Freiburg: 4-2
Den här segern tillägnas utbrände Ralf Rangnick! Det är alla i Schalke rörande överens om. Men det började illa med ett tidigt baklängesmål. För Freiburg ser det nu riktigt tungt ut och Robin Dutts disciplinerade tänk verkar saknas en aning. Raúl och Jurado står för omgångens mål när de verkligen leker fotboll. Framspelningen är så vacker att man kan gråta och Raúls avslut bevisar det vi alla redan visste: han är en avslutsstjärna. Det var verkligen fotbollsgodis vi bjöds på i Gelsenkirchen.
Tillfällige tränaren Seppo Eichkorn om det ljuvliga 4-1-målet: ”Det kan man titta på fem gånger, kanske till och med tio gånger”.

FSV Mainz 05 – Borussia Dortmund: 1-2
Oj vilken viktig seger för de regerande mästarna. Men det satt långt inne och kanske bör det komma ett tack från Dortmund riktat mot Mainz offensiv. För där kan vi tala om att bränna chanser. Mainz 1-0-mål var turligt, efter stort slarv från högerbacken Lukasz Piszczek. Sedan var det samme Lukasz som turligt nog fick in 1-2-målet i sista sekund. En välförtjänt seger men Dortmund har mycket kvar att jobba på. Mainz tränare Tuchel var vansinnig efter förlusten och har en hel del att fundera över.
Se höjdpunkter från matchen här.

VfL Wolfsburg – FC Kaiserslautern: 1-0
Felix Magaths Wolfsburg har hittat tillbaka till vinstformen igen. Laget fick kämpa länge och väl men till sist kom utdelningen. Ett tungt tapp för Kaiserslautern som var på uppgång, en viktig vinst för Wolfsburg som var på nedgång. Rasmus Jönsson byttes ut efter första halvlek.
Se höjdpunkter från matchen här.

Borussia Mönchengladbach – FC Nürnberg: 1-0
Det är helt sanslöst egentligen. Att matchen bara slutade 1-0 alltså. Jag är inte det minsta förvånad över att Mönchengladbach går bra. Hemmalaget körde fullständigt över Nürnberg och enbart Marco Reus borde ha stått för tre fullträffar. Gästerna hade inte mycket att säga till om utan kan i stället känna sig smickrade över den på papperet knappa förlusten. Dags för Dieter Hecking att hitta på något dock. Hur länge håller Mönchengladbach?

FC Augsburg – Hannover 96: 0-0
Nykomlingarna får fortsatt vänta på sin första vinst efter en ganska jämn tillställning mot Hannover som saknade en hel del offensiv kraft. Bortalagets Didier Ya Konan var sanslöst nära flera gånger, men bollen ville bara inte leta sig in. Även Augsburg hade ett par chanser och kan vara nöjda med resultatet.

Bayern München – Bayer Leverkusen: 3-0
Det här var som sagt aldrig en match egentligen. Bayern försökte inte ens spela fotboll under stora delar av matchen, men Leverkusen lyckades ändå inte komma in i matchbilden och hota på allvar. Bayern är väldigt trygga och Leverkusens tränare Dutt behöver nog en vinst nästa vecka för att stärka sina aktier.
Se höjdpunkter från matchen här.

FC Köln – TSG Hoffenheim: 2-0
Ståle Solbakken verkar ha fått ordning på sitt Köln. Eller så var Hoffenheim svaga. ”Vissa spelare kan inte hantera att hyllas”, sa målvakten Tom Starke efter förlusten. Men Köln gjorde det bra och blandade en kämpande och nästan grisig fotboll med blixtrande offensiv. Viktigast av allt: Lukas Podolski har kul igen.

Werder Bremen – Hertha Berlin: 2-1
Herthe Berlin hade ta mig tusan de hetare chanserna – och borde nog gjort något mål till. Men det är inte lätt när man spelar med nio man i drygt tjugo minuter. Laget stod dock upp bra och det var först i matchens 93:e minut som Pizarro kunde nicka in 2-1 efter en nickskarv från Markus Rosenberg. Riktigt tungt för Hertha som förtjänade mer, men som hade dumdristiga spelare. Kul för Bremen som har vaknat till liv och nu jagar Bayern i toppen.

Vad kan man säga? Nu är sju omgångar spelade och tabellen börjar ta form. Bayern München har seglat upp som solklara favoriter och det blir spännande att se hur länge Werder Bremen och Borussia Mönchengladbach orkar spela med. När vaknar Hamburg, kan de vakna? Freiburg, Kaiserslautern och Augsburg ser ut att ha det tyngst, tillsammans med Mainz som dock bör kunna resa sig lite enklare. När börjar Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen att spela riktigt bra fotboll? Eller är det Champions League som spökar? Det enda vi vet säkert är att Bundesliga fortsätter att förvåna oss – och det är det vi älskar.
Men: kan något lag stoppa Bayern i år?

/Wingren

Borussia Dortmund. Förra säsongen spelade laget in sig i fotbollshjärtan världen över. Spelarna kämpade, sprang, tacklades och var otroligt kreativa. Målchans efter målchans. Och jag, tillsammans med många andra, förutspådde att Dortmund skulle göra en bra säsong även i år. Vilket är ovanligt för en mästare – så länge den inte heter Bayern München. De senaste säsongerna har vi sett bland annat VfB Stuttgart samt VfL Wolfsburg vinna ligan – för att sedan falla platt säsongen därpå. Så skulle ej ske i Dortmund.

Efter sex omgångar vet vi dock en sak: Borussia Dortmund är den sämsta titelförsvararen på 27 år. Okej, vi har bara spelat sex omgångar. Men Dortmund är ändå sämst. På 27 år. Sju poäng har Jürgen Klopps lag samlat ihop. Laget ser helt plötsligt ganska ointresserat, arrogant och trött ut. Målchanserna uteblir och försvaret är inte alls stabilt. Exempelvis har man släppt in fyra mål på fasta situationer. Den siffran var tre, efter hela förra säsongen.

Nej, Dortmund har inlett dåligt. Bollinnehavet är det inget fel på (i snitt 56,53%) utan det stora problemet ligger i det svaga försvaret, det slöa press-spelet och de enorma anfallsproblemen. Dortmund har skapat betydligt mycket mindre målchanser hittills den här säsongen jämfört med förra. Och än värre är att endast 20,6 procent av dessa har utnyttjats. Med den siffran är Dortmund sämst av alla lag i Bundesliga.

På lördag väntar ett annat trögstartat lag: FSV Mainz 05. Skillnaden är förstås att det är okej för Mainz att ha sju poäng. Det är det inte riktigt för Dortmund som vill ut i Europa; snart går tåget. Jürgen Klopp har rensat luften med grabbarna i laget efter de svaga förlusterna mot Hertha Berlin och Hannover 96. Mario Götze och Sebastian Kehl är tillbaka efter sina avstängningar. Lucas Barrios tränar med laget igen. Viktiga spelare är tillbaka eller på väg tillbaka. Tre poäng borta mot Mainz är nästan ett måste. Det vilar en stor press på de unga spelarnas axlar – men nu är det dags att resa sig. Det kommer att bli en rysare. En match där båda lag kommer att göra allt för att vinna. Och jag bara älskar Bundesliga.

Lite från de övriga matcherna då:

Fredag 20:30:
VfB Stuttgart – Hamburger SV
Stuttgart har inlett över förväntan, Hamburg lång under. Nu är Oenning borta och i stället kommer Cardoso att leda laget i väntan på en ny tränare. HSV har bra material och nytt blod på bänken kan mycket väl göra det svårt för Stuttgart. Marcus Berg lär få chansen om anfallsspelet låser sig.

Lördag 15:30:
Schalke 04 – SC Freiburg
Ralf Rangnick. Hur skakat är Schalke efter tränarens besked? Blir det en positiv eller negativ reaktion? Freiburg är sugna på en vinst efter den trista 1-2-förlusten mot Stuttgart sist. Tar Joggi Löws assistent Hansi Flick över Schalke? Kommer Huntelaar att revanschera sig efter de missade lägena mot München?

Mainz 05 – Borussia Dortmund
Ikonen Großkreutz har skaffat sig en riktig ”kamp-frisyr” för att visa att det nu är dags att ta tag i den här säsongen. Dortmund måste bli piggare och vinna fler närkamper. Vilka spelar centralt på mitten, kan Bender medverka? Har Thomas Tuchel lokaliserat problemen Mainz upplever? Laget har släppt in på tok för många mål på sistone och ett plåster måste på för att stoppa blödningen. Vem tar de viktiga tre poängen?

VfL Wolfsburg – FC Kaiserslautern
Får vi se Rasmus Jönsson på plan? Svensken stod för en svag insats förra helgen, tillsammans med resten av laget förstås. Vaktar Bengalio målet? Kan Kaiserslautern spinna vidare på det fina resultat de uppnådde mot Mainz?

Borussia Mönchengladbach – FC Nürnberg
Mönchengladbach har gjort det riktigt bra hittills. Laget ligger delad trea tillsammans med Werder Bremen och matchen mot stabila, men ofarliga, Nürnberg blir viktig. Med en vinst är den klassiska klubben med på riktigt, en förlust kan göra att de landar igen. Vem ska göra Nürnbergs mål?

FC Augsburg – Hannover 96
Viktig match för Hannover. De har bevisat för hela fotbolls-Tyskland att de är på riktigt. Mirko Slomka har dock bara två anfallare att tillgå, tur då att Ya Konan har hittat formen igen. Augsburg har inte skämt ut sig, men inte heller överraskat någon. Dags att straffa ett eventuellt nöjt Hannover nu?

Lördag 18:30:
Bayern München – Bayer Leverkusen
Ni kan läsa min artikel om matchen här. München är givetvis stora favoriter. De ser redan ut att vara mästare, att döma av de senaste fem matcherna. 18 mål framåt, noll insläppta. Vi lär dock ha ett revanschsuget Leverkusen efter den bittra 1-4-förlusten i derbyt mot Köln. Kommer att bli en jäkla rolig fotbollsmatch, det vet vi.
Hur mycket stör det faktum att Breno plötsligt ska utredas för anlagd brand? Antagligen ingenting.

Söndag 15:30:
FC Köln – TSG Hoffenheim
Kan Köln upprepa förra helgens bedrift? Kommer Podolski och Novakovic att leka fotboll igen? Ståle Solbakken har fått Köln att se lite stabilare ut men räcker det mot en fantastiskt Hoffenheim? Jag har varit inne på det förr; mycket i Hoffenheims spel påminner om Dortmunds förra året. Det är bara lite fokus och skärpa som saknas emellanåt. Och Babel, han är ju för tusan helt plötsligt en duktig fotbollsspelare!

Söndag 17:30:
Werder Bremen – Hertha Berlin
Ska Bremen hänga kvar i toppen av tabellen? Schaafs lag har förvånat många, inklusive mig. Egentligen borde det läcka in mål, men det gör det för tusan inte. Otroligt. Nu är dock Wiese avstängd. Berlin har gjort en bra inledning av säsongen och är säkert sugna på att skapa rubriker med en vinst – som de gjorde mot Dortmund. Markus Rosenberg bör kunna få speltid.

/Wingren

När jag satte mig framför datorn i dag satte jag nästan kaffet i halsen. Schalkes tränare, Ralf Rangnick, kastar in handduken. Han är utbränd. Energin är slut. Han orkar inte mer. Det är otroligt start gjort av Rangnick att våga erkänna sina problem, och förhoppningsvis har han dragit i handbromsen i precis rätt tid. Det får vi hoppas.

För något halvår sedan skrev jag en artikel om fotboll och depression – samt de problem som spelaren upplevde. Nu är det alltså dags igen, denna gång en tränare. Som förhoppningsvis har gått ut med det här i tid; kanske tack vare de tidigare fallen. Det finns en större öppenhet. Det är inte laddat med skam på det sätt det var tidigare, kanske. Jag hoppas det. Jag hoppas fan att vi lär oss av vår tragiska historia.

53-åringen tog över Schalke 04 i mars, och förde laget till Champions League-semifinal där Manchester United till sist blev för svåra. Han vann DFB-Pokal mot MSV Duisburg. Och framför allt har han gjort ett stort jobb i föreningen: han har städat upp efter Felix Magath. Åtminstone påbörjat renoveringen. Men nu orkar han alltså inte mer, och även om det smärtar sportsligt så är det skit samma. Vi kan bara hoppas att vilan gör Rangnick gott och att han kommer tillbaka starkare än någonsin, eller att han får njuta av en problemfri tid som pensionär. Vissa saker är viktigare än fotboll.

”Det gör mig väldigt ont, men vi måste sätta Rangnicks hälsa före klubbens intressen”, säger ordförande Clemens Tönnies till Sport1.de

En chockerande nyhet givetvis. Och för andra gången denna säsong; i början av september gick Hannovers reservmålvakt Markus Miller ut med sina psykologiska problem. Och får nu professionell hjälp. Förhoppningsvis innan det är för sent. Men ska det behöva vara så? Ska fotbollen behöva vara så resultat- och prestationsinriktad att man glömmer bort människorna? Är det pengarnas fel? Jag tror då inte att vi hade haft lika mycket problem om fotbollen inte hade vikt hädan för professionalismen.

Tolka mig rätt när jag säger så. Jag älskar fotbollen – nästan allt med den. Och om vi fortfarande hade ägnat oss åt amatörfotboll så hade fotbollsvärlden sett väldigt annorlunda ut. Det är inte lönt att ens fundera över. Visst, med alla pengar som står på spel är resultat viktigt. Som i vilket företag som helst. Och tjänar man mycket pengar får man vara beredd på att stå till svars när allt skiter sig. Men ska vi verkligen låta fotbollen se ut så? Ska inte fotboll, trots allt, stå för spänning, stolthet, kamp och glädje?

Nåväl. Nu är det som det är och jag önskar Ralf Rangnick all lycka. Nu har vi två klubbar på jakt efter en ny tränare mitt under säsongen. Hamburg och Schalke. HSV uppges vara intresserat av Huub Stevens. I Schalke tar assisterande tränarna Seppo Eichkorn och Markus Gisdol över så länge.

/Wingren