Sjätte omgången av Bundesliga är spelad. Bayern München ser fortsatt suveräna ut och Borussia Dortmunds mästarfärg har börjat flagna. Men dagens rubrik kommer ändå från Hamburg: tränaren Michael Oenning får sparken. Det uppger Kicker i dag. Föga förvånande.

Det är verkligen inte förvånande. Traditionsrika Hamburger SV inledde en stor ombyggnad, med chefsingenjören Frank Arnesen i spetsen. Mannen som skulle foga ihop lagdelarna var Michael Oenning, som tog över jobbet som huvudtränare i mars när Armin Veh fick sparken. Och det började bra med en 6-2-vinst mot Köln. Sedan dess har det inte blivit en enda vinst – på 13 matcher. De senaste fem matcherna har slutat med förlust. Då är det inte förvånande att Oenning sparkas. Jag är nästan förvånad över att det inte har skett tidigare.

Visst kan vi inte begära att Hamburg ska gå som tåget. Det är trots allt ett stort och nytt projekt. Men det är inte heller så att laget saknar kvalitet eller rutin, trots att truppen har föryngrats. I truppen finns inte mindre än 18 (!) före detta eller nuvarande landslagsspelare. Det är snarare struktur som saknas. Kicker skriver att under ligans sex omgångar har inte Oenning använt sig av samma taktiska formation två gånger i rad. Å ena sidan; det kan vara bra att förändra ett icke fungerande lag. Å andra sidan; hur ska det kunna fungera när ingen vet vad som förväntas av en? Då är det inte konstigt att Hamburg har skapat minst målchanser av alla lag samt släppt in åtta mål på fasta situationer. Frank Arnesen har gett tränarjobbet till U23-ledaren Esteban Cardoso – åtminstone för tillfället. För det är just vad det är: en tillfällig nödlösning.

Jag tror dock det är bra att HSV agerar nu – och inte väntar tills det är försent. En poäng på sex matcher är inte bra, men det finns ännu tid att rädda säsongen. En placering någonstans i mitten av tabellen ska inte vara omöjlig. Kvaliteten finns – det gäller bara att få ut den på fotbollsplan över 90 minuter. Hamburg är ett lag med stor tradition och ett supporterskap som förtjänar bättre. Och ännu viktigare: HSV har aldrig någonsin trillat ur Bundesliga.

Det krävdes en femte förlust under säsongen för att tålamodet skulle ta slut – och den kom i lördags efter 0-1 mot Borussia Mönchengladbach.

Lite kommentarer på de andra matcherna då:

SC Freiburg – VfB Stuttgart: 1-2
Freiburg som åkte på storförlust med 7-0 mot Bayern München förra helgen såg piggare ut och stod bättre i defensiven. Men Stuttgart var för starka i syd-derbyt. Bruno Labbadia har inlett bra i Stuttgart och höst-förtrollningen verkar vara bruten. Men Labbadia själv brukar hamna i en svacka under våren, går det på ett ut? Se höjdpunkterna här.

Bayer Leverkusen – FC Köln: 1-4
Vilken gala! Ståle Solbakkens lag spelade grisigt och tufft – men skoningslöst effektivt. Lukas Podolski verkar ha hittat spelhumöret även i klubblaget och stod för en stark insats. André Schürrle visades ut och sportchef Rudi Völler var fly förbannad efter matchen och skällde ut domaren. Viktig och stark derby-vinst för Köln. Se höjdpunkterna här.

Hamburg – Borussia Mönchengladbach: 0-1
Ja, ni vet ju hur det gick för Michael Oenning. Och om gästerna kan man inte säga mycket annat än att de ser förbannat stabila ut. Lucien Favre har verkligen fått gehör för sitt försvarstänk. Marcus Berg kom in i andra halvlek utan att imponera. Oscar Wendt fortsatt utan speltid.
Se höjdpunkterna här.

FC Nürnberg – Werder Bremen: 1-1
Bremens målvakt Tim Wiese såg rött redan efter 17 minuter. Ändå tog bortalaget ledningen och höll den väldigt länge. Med största sannolikhet kan de tacka vädergudarna för det: ett kraftigt skyfall gjorde att matchen tillfälligt bröts och gav Bremen-spelarna välbehövlig vila. Nürnberg saknade den riktiga udden framåt. Markus Rosenberg satt kvar på bänken hela matchen – Denni Avdic kurerar en skada.
Se höjdpunkterna här.

Hoffenheim – VfL Wolfsburg 3-1
Holger Stanislawski och Hoffenheim ser ut att bli en framgångssga. Spelarna kämpar för varandra och ser ut att trivas. Pressen är hög och intensiv och omställningarna görs blixtsnabbt. Påminner en hel del om förra säsongens Borussia Dortmund – även om de har en bit upp till den nivån. Wolfsburg slarvade för ofta i passningsspelt och hade svårt att hantera pressen från Hoffenheim. Målvakten Hitz visades ut och då Felix Magath gjort alla tre byten fick mittfältaren Hasebe ställa sig i målet. Rasmus Jönsson kom in efter första halvlek men var överlag en besvikelse, dock långt ifrån ensam. Kontraktet med mittbacken Arne Friedrich har i dag sagts upp. VM-hjälten dras med skadeproblem och ska nu fundera över framtiden.
Se höjdpunkterna här.

Hertha Berlin – FC Augsburg 2-2
Augsburg vägrar att ge sig. De vill verkligen hänga med och ha kontakt med övriga lag på nedre halvan av tabellen. Det såg länge ut som om att Berlin skulle ta de tre poängen mot laget som tog den andra Bundesliga-platsen förra säsongen. Men Augsburg gav inte upp och matchen slutade 2-2. I slutet fick Langkamp rött kort efter en tackling på Berlins Raffael, som tyckte att det var ett överfall.
Se höjdpunkterna här.

FC Kaiserslautern – FSV Mainz 3-1
Men titta! Kaiserslautern har fått i gång målproduktionen, vilket behövdes. Som vanligt starka på hemmaplan. Värre är det då för Thomas Tuchel och Mainz som nu ser ut att vara i en riktig svacka, trots en positiv inledning av säsongen. Mainz defensiv är inte att känna igen. Nyckelmatch mot Dortmund på lördag.

Hannover 96 – Borussia Dortmund 2-1
Mästarlaget är inte att känna igen. De första 85 minuterna var Dortmund bättre än Hannover – men fortfarande långt i från den nivå som Jürgen Klopps lag höll förra säsongen. I Dortmund kan man börja tala om en liten mini-kris som måste lösas på lördag mot Mainz. Skadeproblem störde och när även Mats Hummels tvingades utgå fick Hannover utdelning för sitt hårda slit. Två mål inom loppet av tre minuter. Starkt av Hannover, uselt av Dortmund. I slutminuten fick debuterande Sobiech rött kort efter en glidtackling på Dortmunds da Silva.

Schalke 04 – Bayern München 0-2
Under första halvlek försökte Schalke, och de gjorde det ganska bra. Men inte tillräckligt bra och Bayern München ser ruskigt stabila ut. Känslan nu är att de springer hem ligan. Det här är dock Bundesliga och allt kan hända. Jag vågar inte tilldela München titeln som mästare redan nu. Petersen fick näta och bränna chanser i Mario Gomez frånvaro. Manuel Neuer blev inte särskilt varmt välkomnad av Schalke-fansen som buade ut honom och kallade honom för de mest obscena saker. Men landslagsmålvakten stod pall.

Fem röda kort under en och samma omgång. Det hettar till i Bundesliga.

/Wingren

Så var det äntligen helg igen. För många betyder det goda middagar, god dricka och härlig ledighet. För mig betyder det främst Bundesliga. Som vanligt har vi en hel del läckerbitar att se fram emot, men frågan på allas läppar är givetvis: hur blir Manuel Neuer mottagen i Gelsenkirchen? Kan Schalke knäcka hans nolla?

 Det var sommarens mest uppmärksammade affär, och den drog verkligen ut på tiden. Men till sist var det klart – Schalke-sonen Manuel Neuer skrev på för rekordmästarna Bayern München. Det var inte en helt smärtfri affär. Många Schalke-supportrar kände sig svikna, och en mängd Bayern-supportrar såg Neuer som en trojansk häst, ungefär. Nu har visserligen känslorna lagt sig lite. Så vad kan passa bättre än att då låta dem komma upp till ytan igen. På söndag reser Bayern München till Gelsenkirchen för att utmana Schalke 04 om de tre poängen. Manuel Neuer kommer givetvis att stå i fokus. Den ensamme nummer ett, som slits mellan sitt supporterskap och sin professionella karriär. Det är inte helt lätt alltid. Det är det inte för fansen heller.

Schalke ligger sexa i tabellen medan gästerna från München ligger etta. Manuel Neuer och Bayern München har hållit nollan sju tävlingsmatcher i rad. Och det blir Schalkes uppgift att försöka spräcka den nollan, att få en hel fotbollsvärld att se Münchens brister. För det måste dem väl ändå ha? Eller är Bayern så jäkla bra just nu att alla lag som möter dem ser ut som amatörer?
– Det här baklängesmålet kommer att komma, men vi försöker att hålla ut så länge som möjligt, säger Manuel Neuer.

Och nog kommer det att vara heta känslor i luften. Inte bara för att det är en toppmatch som handlar om livsviktiga poäng. Det är även Neuer hemkomst, även Rafinha återvänder hem även om hans band inte är lika starka till klubben. När landslagsmålvakten senast beträdde gräsmattan i Gelsenkirchen var det i samband med en landskamp – nu förväntar sig Neuer ett lite hetare mottagande.
– Den typiska Schalke-supportern är inte ett uttalat fan av landslaget. Jag blev hjärtligt mottagen då, något som jag nödvändigtvis inte förväntar mig nu. Men jag tror att en och en annan kommer att applådera när jag går in på plan. Vissa människor förstår mitt val, säger han.

Är det något som är säkert så är det att Neuer ser fram emot matchen mot Schalke. Visst kan det bli så att Raúl, Huntelaar och gänget gör livet surt för München, och raderar ut den där nollan. Men för Manuel Neuer är det något alldeles speciellt, så mycket mer än bara en tävlingsmatch.
– Jag ser fram emot Schalke och även att få träffa gamla lagkamrater, vänner och bekanta. Det kommer att bli en intressant match för mig, säger han.

Bayern München får klara sig utan Mario Gomez som skadade sig under matchen mot Villarreal. Men det finns nog med kvalitet i laget för att kunna hota framåt ändå. Jupp Heynckes tros kunna starta med Franck Ribéry i en Messi-liknande roll eller så får talangfulle Nils Petersen chansen från start. Hur som helst så kommer det att bli en jäkla urladdning i Gelsenkirchen. På alla sätt och vis.

Intervjun med Neuer fördes av bundesliga.de

Några små funderingar inför de andra matcherna då:

* Syd-derby på gång i Freiburg när Stuttgart kommer på besök. Har Sorgs killar hämtat sig från 7-0-nederlaget mot München? Och har Labbadias krigare gått och blivit lite väl självgoda efter 3-0-vinsten mot Hannover? Hur löser Mirko Slomka problemet med de skadade vänsterbackarna? Hur länge nöjer sig Didier Ya Konan med att vara ”Hannovers Klose”? Varför uppskattas inte Christian Gentner i Stuttgart?

* Och så är det ett härligt derby mellan Leverkusen och Köln. Senast förlorade Leverkusen och tappade guldet till Borussia Dortmund. Nu uppmanar tränare Dutt sina spelare att göra allt för att segra. Ståle Solbakken är fortsatt under press och en derbyvinst hade smakat mumma. Anmärkningsvärt är att 15 Leverkusen-anställda bor i…Köln.

* En annan tränare som får utstå mycket tryck är Hamburgs Michael Oenning. Det är dags att leverera nu. Verkligen. Match för match har han höjt snittåldern på startelvan, trots detta ungdomsprojekt som HSV har gett sig in i. Nu måste vinsten komma annars ser det riktigt mörkt ut för Oenning – samt för HSV. Mönchengladbach har imponerat hittills och vissa spelare viskade ett tag om att ”nu är det vår tur att vinna ligan igen”. Det är väl till att överdriva kanske, men det har sett bra ut. Osäkert om stjärnskottet Marc-Andre ter Stegen kommer till spel efter att målvaktstränaren kolliderat med Stegen under träning. Stegen har fått en skena i munnen och tappat några tänder, tränaren Kamps slogs blodig. Som det kan gå.

* Werder Bremen har inlett oförskämt bra, bättre än vad jag trodde. Laget är piggt och fräscht igen och Thomas Schaaf går mot sin nionde(!) kontraktsförlängning. Pizarro har hittat målformen och ”Mackan” Rosenberg har fått nöja sig med att agera joker. Nürnberg spelar stabilt och har verkligen chansen att ta tre poäng mot ett Bremen som är skakigt i defensiven. Men har de offensiv kraft nog?

* Hoffenheim mot Wolfsburg. Två lag med starka ägare och lika profilstarka tränare. Felix Magath – mannen utan känslor i ena ringhörnan. Holger Stanislawski – mannen som lever med laget men utstrålar respekt som en militär ledare i den andra hörnan. Vem vinner den fajten? Får Rasmus Jönsson chansen från start igen trots att han väger lite lätt?

* Berlin mot Augsburg. Det är en kamp mellan de två uppflyttade lagen. Berlin har inlett bättre än Augsburg, som har haft svårt att lyckas under 90 minuter, även om ingen har imponerat på ett uppseendeväckande vis. Laget från huvudstaden slog dock Dortmund förra helgen och nu är förväntningarna höga.

* Mainz förlorade med 0-4 mot Hoffenheim och Thomas Tuchel var rasande. Kaiserslautern förlorade med 1-0 mot Mönchengladbach. Överkomligt. Vem ska stå för FCK:s målproduktiuon? Mainz är inne i en negativ spiral med brutna vinst-trender mot Ralf Rangnick (Schalke-tränare, tidigare i Hoffenheim) och mot Hoffenheim. Mot Kaiserslautern har man inte förlorat på sex tävlingsmatcher. Hur blir det på lördag?

* Hannover tog ledningen med 0-1 på Westfalenstadion förra säsongen. Skulle guldet spelas ur händerna? Sen satte Mario Götze fart och till sist stod det 4-1. Nu är inte Götze med och Kehl är avstängd. Barrios och Bender är skadade. Det blir ett nykomponerat mittfält på söndag. Kan Hannover ta ledningen och behålla den, den här gången? Skickas mästarna ned i krisen mot stabila Hannover?

* Och så Schalke mot München då. Vad mer kan man säga? Det kommer att bli en het fotbollsmatch där man mest av allt undrar om något lag kan hitta svagheter hos Bayern. För nog tusan finns dem, men hur ska man hitta tiden att leta upp dem mot ett ständigt pressande och offensivt skickligt mittfält?

Omgångens matcher:

Fredag 20:30:
SC Freiburg – VfB Stuttgart

Lördag 15:30:
Bayer Leverkusen – FC Köln
Hamburg – Borussia Mönchengladbach
FC Nürnberg – Werder Bremen
Hoffenheim – VfL Wolfsburg
Hertha Berlin – FC Augsburg

Lördag 18:30:
FC Kaiserslautern – Mainz 05

Söndag 15:30:
Hannover 96 – Borussia Dortmund

Söndag 17:30:
Schalke 04 – Bayern München

Och just det ja, våra tyska lag i Europa League spelade 0-0 i sina matcher.

/Wingren

Det är inte riktigt dags för Bundesliga ännu. Först ska Hannover 96 (mot Standard Liege) och Schalke 04 (mot Steaua Bukarest) avrunda denna Europa-vecka. Det har varit en underhållande, imponerande och spännande vecka. Men först…Magath vill sätta Rasmus Jönsson på öl-diet!

Nja, det är inte så tokigt som det låter. Det är herr Magath som visar sin mer skämtsamma sida bara. Utan järnmask på liksom. Och det är allas våran favorittidning Bild som står för skvallret. Rasmus Jönsson gjorde som bekant en bejublad debut mot Schalke senaste helgen. Och Felix Magath är väldigt förtjust i sitt nyförvärv, han hyllar framför allt hans spelförståelse och förmåga att snabbt sätta i gång spelet. Men han tycker att 21-åringen är lite tunn.
– Nu behöver han ett par öl, så att han blir bredare, säger Magath till Bild.

Jönsson själv tar förslaget med en nypa salt, förstås:
– Med åldern kommer även vikten, säger han.

Smal eller tjock – Felix Magath är förtjust i Rasmus Jönsson. Och det är kul.

I går spelade Bayern München mot Villarreal i Champions League. Och det var verkligen lekande lätt för tyskarna. Det kändes inte ens som om att spanjorerna försökte. Jag som trodde att det här skulle bli Münchens första riktiga test. Så blev inte fallet. Även om hemmalaget var dåliga, så ska vi förstås inte beröva Bayern på något. Under Jupp Heynckes ledning så uppträder de verkligen som ett lag, som pressar och jobbar hårt, är effektiva och stabila. Det ska inte underskattas. Manchester City kryssade mot Napoli i England och kommer nog att spela med en hel del ångest i Tyskland om två veckor. Ett gyllene läge för Bayern att ta kontroll över gruppen – samt att visa vad de verkligen går för. Kanske?

Daniel van Buyten imponerade kanske inte direkt, han såg ganska seg ut. Men så blev han skadad och utbytt. I stället kom Rafinha in och satte fart på kanten. Och avslutade med ett läckert 0-2-mål. Även Mario Gomez tvingades att utgå på grund av skada, och det är värre. Visst är inte Gomez en bländande spelare alltid, men han är alltid på plats. Han gör mål. Det är väldigt viktigt (lex Dortmund). 0-2 i Spanien alltså och Neuers nolla är fortsatt intakt. Bayern är tillbaka – och det med besked. Nu väntar vi fortsatt på det första riktiga testet bara.

Så ska då Schalke och Hannover avrunda denna vecka. Standard Liege kommer till Hannover där 44 000 åskådare förväntas ta plats. Det kommer att vara en mäktig inramning där. Eller som Emanuel Pogatetz uttrycker det:
– Stadion kommer att koka, det ser man fram emot, säger han på presskonferensen.

Tränare Mirko Slomka ser den här matchen som en tidig gruppfinal, då han ser belgarna som det största hotet i gruppen. Han garanterar att fokus ligger på denna match, inte på söndagens möte med Borussia Dortmund. De båda vänsterbackarna Christian Schulz och Christian Pander dras med skadeproblem, men anfallaren Mohammed Abdellaoue (sex mål redan) ska eventuellt kunna göra comeback. Hur det än går kommer att bli en oförglömlig kväll när Hannover premiärspelar på hemmaplan i ett europeiskt gruppspel.

Schalke ska ta sig till Rumänien för att utmana Steaua Bukarest om de tre poängen. En lång flygresa. Och inte har det blivit bättre av att matchen har flyttats till Clujs hemmaplan Dr.-Constantin-Radulescu-Stadion. 450 kilometer bort från Bukarest. Varför? Jo, Uefa har bestämt sig för att gräset i Bukarest är för dåligt, icke spelbart. Det har stört lagets uppladdning, och sportchef Horst Heldt känner även medlidande med supportrarna som redan har bokat in resan till Bukarest. Schalke erbjuder dock sina fans en bussresa från Bukarest till Cluj.

Uppladdningen har även störts av att förstemålvakten Ralf Fährmann dras med skadeproblem, men enligt Spox.de ska han kunna spela. Visserligen skadad – men ibland är viljan för stark. Härligt. Schalke förlorade mot VfL Wolfsburg i ligan, men det påverkar inte spelarna.
– Vi ska inte hänga med huvudena. Vi kan flyga till Rumänien med gott självförtroende, säger kapten Benedikt Höwedes till Kicker.

Joel Matip fyller i:
– Vi vill inleda turneringen med ett bra resultat. Efter matchen i Rumänien vet vi vart vi står, säger han.

Två viktiga matcher i kväll alltså. Och känslan är att tre poäng är, som alltid, viktiga. Med tanke på motståndet så innebär tre poäng att man verkligen tar kommandot över gruppen.

/Wingren

I kväll träder jättarna från München in i Champions League. Med det självklara målet att nå finalen på hemmaplan i Allianz Arena. Då gäller det förstås att först ta sig vidare från den stenhårda grupp Bayern München har hamnat i. Manchester City, Napoli, Villarreal och Bayern München. Mmm, smaka på det. Fotbollsgodis.

Den första nöten som ska knäckas heter Villarreal. Den tyska liga-ettan åker till Spanien med vetskapen om att det verkligen behövs tre poäng. Det här är en grupp där man löjligt nog inte har råd att förlora känns det som. Men det blir så mycket mer än bara en match i Champions League. Kvällens match är Bayerns första riktiga test. Och det gäller att man har kopplat bort det löjliga självförtroende som ligastarten har ingjutet. Eller, koppla bort det ska dem ju inte, men underskattningen känns som ett stort fiende i kväll.

I ligan har det gått lekande lätt för Bayern, bortsett från den konstiga 0-1-förlusten mot Borussia Mönchengladbach första omgången. Sedan dess har laget börjat ösa in mål och Manuel Neuer har stått mer eller mindre sysslolös i målet. Och Franck Ribéry har hittat formen igen. Mario Gomez gör mål på allt. Men kvällens motstånd är av en annan kaliber än SC Freiburg. Framåt hotar en fantastisk kille vid namn Giuseppe Rossi. Nu sätts försvaret på prov. För jag kan fortfarande inte för mitt liv tro på att Münchens backlinje skulle vara så bra som ligaspelet vill ha det till. Vi får se. Det kommer nog att bli en jäkligt rolig match åtminstone med två pigga lag med härliga offensiva spelare. Arjen Robben saknas i München, men det känns inte som hela världen när Müller, Ribéry och Gomez är i slag. Snarare tvärtom, nu tvingas Jupp Heynckes att matcha en spelare som faktiskt jobbar för laget. Det kan vara bra. Lika bra som när Milan fick klara sig utan Ibrahimovic och spelade 2-2 borta mot Barcelona. Som jag njöt. Att slippa se ”Barca” ta de tre poängen. Underbart.

Det spelades matcher i går också. Borussia Dortmund tog emot Arsenal inför ett fullsatt Westfalenstadion. Och fy f*n vilket tryck det var på läktarna. Och ett ljuvligt tifo innan matchstart. Det var en mäktig afton. Hela den tyska presskåren var eniga efter matchen – Dortmund gjorde det mycket bra och stämningen var fantastisk. Ungefär så vill jag också sammanfatta matchen. I ärlighetens namn spelade Dortmund ut Arsenal, sett över 90 minuter. Problemet är att tyskarna inte var effektiva – men Arsenal var det. Då vinner man inga fotbollsmatcher på den här nivån. Det hela påminde mycket om förra säsongens äventyr i Europa League. Kanske kan det bli bättre när skadade Lucas Barrios är med i startelvan igen.

Jürgen Klopp valde att satsa på Sebastian Kehl och Sven Bender centralt på mittfältet. Den tidigare bänkade kaptenen Kehl gjorde en bra match. Bortsett från att han gav bort bollen till Arsenal och van Persie satte enkelt 0-1. Det var till och med nära att Dortmund skulle få lämna arenan tomhänta, men i 88:e minuten tryckte Ivan Perisic till med en volley som borrade sig in i mål. Läckert och viktigt. Otagbart. Förresten fick kroaten ha sitt turnummer 44 på ryggen i går, i ligan måste han spela med 14. I ligan träffar han stolpen. I Champions League träffar han nätmaskorna.

Bayer Leverkusen åkte till London för att ta sig an Chelsea. En match där Chelsea givetvis var den stora favoriten. Men tyskarnas supportrar väckte Stamford Bridge till liv genom att stötta sitt lag och sjunga högst. Och Leverkusen gjorde det bra. De störde Chelsea, försvarade sig bra och hann till och med med att få ett mål bortdömt. Robin Dutt satsade på att köra med Michael Ballack från start, inte något dumt val alls. Även om Ballack kanske borde ha gjort ett mål mot sin gamla klubb när han kom fri. Det var faktiskt först när Ballack vandrade av plan som Chelsea tog över allt mer och gjorde sina två mål. Insatsen var inte det minsta pinsam, Leverkusen har inget att skämmas för. Även om 2-0 låter väldigt surt.

Unge målvakten Bernd Leno, ett riktigt stjärnskott, bevisade en gång för alla att han är ett underbarn. Det är helt galet vilken fart hans karriär har tagit under några veckor. Det kvittade om Torres, Meireles eller Sturridge testade honom. Han stod pall för det mesta. De två mål han släppte in kan han verkligen inte lastas för. Det är helt vansinnigt hur många bra målvakter Tyskland har.

Det var Bundesliga mot Premier League. Engelsmännen gick segrande ur striden, men de orutinerade tyska lagen bjöd på riktigt härliga insatser. Det här kan bli något fint.

I kväll hoppas jag att Bayern gör sitt jobb och tar med sig tre poäng från Spanien.

/Wingren

Sitter ni och är alldeles adrenalinstinna och bara väntar på att Champions League äntligen ska dra i gång? Det gör jag, och jag tackar L’Équipes chefredaktör Gabriel Hanot, som i sann fransk fotbollspionjärsk anda blev fadern till Europacupen som spelades för första gången säsongen 1955/56. Det var givetvis andra tider då. Det såg inte ut som det gör i dag. Det fanns inga oljeschejker, inga bilmiljardärer och inte ens professionella spelare i varje klubb. Real Madrid under ledning av Santiago Bernabéu var givetvis stora, även det legendariska Manchester United-laget med spelare som David Pegg, Tommy Taylor och Duncan Edwards var en stormakt.

Den första Europacup-matchen på tysk mark spelades i Ruhrområdet den 14 september 1955. Inför 6 000 åskådare förlorade Rot-Weiß Essen med 0-4 mot skottska Hibernian Edingburgh. Ingen skräll. Inga konstigheter. Men den internationella fotbollsturneringen började etablera sig, så väl i Tyskland som övriga Europa. Det fanns en föregångare, men tyska lag deltog inte i den turneringen då det tyska fotbollsförbundet förde en strikt anti-professionalism policy. Mitropa-Cup började spelas redan 1927. Då deltog klubbar från Wien, Prag och Budapest, då dessa klubbars länder var först ut med att legalisera professionaliseringen av fotbollen. Sedermera deltog även lag från Schweiz, Italien, Rumänien och Jugoslavien. Det andra världskriget satte dock stopp för denna utveckling.

Borussia Dortmund var nästa tyska lag att ge sig ut i Europa efter att ha blivit tyska mästare säsongen 1955/56. Även Dortmund är ett lag från Ruhrområdet, och den här gången gick det bättre. Efter många om och men. Kvalmotståndet var inte av samma kaliber som det skottska lag som Essen hade ställts mot. Den första september 1956 tog Borussia Dortmund emot Spora Luxembourg på Rote Erde, inför 20 000 åskådare. Redan på den här tiden var vardagliga kvällsmatcher ett faktum i Europacupen, men de tyska mästarna saknade strålkastare på arenan, därför spelades matchen under eftermiddagens sista solljus. Dortmund hamnade i underläge två gånger om men vann till sist med 4-3. Returmötet slutade 2-1, men under denna tid fanns det inga bortamålsregler eller liknande. Därför spelades en tredje match och då vann tyskarna enkelt med 7-0.

I den följande åttondelsfinalen kunde motståndet inte ha varit mycket bättre. Manchester United. Klubben som bestod av i princip hela Englands landslag, som tidigare hade vunnit med 1-3 över Tysklands dito i Berlin. Första matchen spelades på Maine Road, lokalrivalen Citys hemmaplan, inför 78 000 begeistrade åskådare. Och det var den här oktoberkvällen som gjorde Borussia Dortmund till en populär klubb, även utanför Tysklands gränser.
De tyska spelarna hade heltidsjobb där hemma, och denna ovana och magiska kuliss skapade omgående problem. Särskilt för målvakten Heinrich Kwiatowski. Han, liksom resten av laget, hade aldrig spelat under strålkastarljus. Engelsmännen pumpade in inlägg efter inlägg och Kwiatowski hade svårt att se bollarna. Violett gjorde två mål och David Pegg ett. 3-0 i halvtid. Den nu legendariske Adi Preißler, som på denna tid var Dortmunds lagkapten, kunde dock inte acceptera den totala utspelningen av laget.

”Adi Preißler stormade in i omklädningsrummet, sprang ner dem som stod i hans väg och släppte loss ett ordentligt åskoväder. Detta vredesutbrott fick oss verkligen att vakna”, minns den lika helgonförklarade Alfred ”Aki” Schmidt som även minns att tränaren inte ens fick komma till tal, och att Preißler anspelade på ära.

I andra halvlek körde Dortmund över Manchester United. Fullständigt. Kapitulski och Preißler gjorde mål, och endast domarens pipa räddade hemmalaget från ett sällsynt fiasko. När Dortmund-spelarna lämnade planen ställde sig publiken upp för att applådera gästerna, och hemmalagets spelare ställde sig på rad för att även dem applådera gästerna från Dortmund. Returen hemma på Rote Erde slutade 0-0, efter ett flertal missade chanser. 45 000 biljetter hade sålts till matchen, och stadion var fullkomligt överfull. Det var fler som ville ha biljetter, men man vågade inte överbelasta arenan mer än vad som redan gjorts. Och den här gången spelade man under ljuset från strålkastare. Även det är historia. Borussia Dortmund åkte ut ur turneringen men minnet kommer ständigt att leva kvar. Matchen hade gjort ett sådant avtryck att det under de efterföljande åren fortsatte att strömma in erbjudande om träningsmatcher från England. Dortmunds popularitet hade skjutet i höjden på ön.

Lite drygt 55 år har gått sedan Dortmunds europeiska historiebok påbörjades. Senast Borussia Dortmund spelade i Champions League var säsongen 2002/03. Det var nio år sedan. Nu är lusten stor. En hel stad och en hel förening har väntat på denna dag. I dag kommer Champions Leaue-hymnen att spelas på Westfalenstadion igen. Motståndet heter visserligen inte Manchester United, men Arsenal, och som ni vet är även det ett engelskt lag. Det här blir tyskarnas 14:e möte med ett engelskt lag i en europeisk turnering.

Borussia Dortmund: de tyska mästarna inleder Champions League-äventyret mot Arsenal. Biljetterna till matchen tog omgående slut, detta trots att London-klubben inte utnyttjade alla de biljetter som tilldelats. Dessa köptes upp av Dortmund-supportrar. Stora och mäktiga Südtribüne har dessvärre gjorts om till sittplatser, i enighet med Uefas bestämmelser. 65 614 biljetter är sålda. Den före detta Dortmund-spelaren Tomas Rociscky är skadad och går därmed miste om att få ”återvända hem”. Dortmunds spelare har sammanlagt spelat 32 matcher i Champions League – att jämföra med Arsenals 479. Tyskarnas tränare Jürgen Klopp uttrycker det hela mycket enkelt: erfarenhet mot eufori. Båda lag har inlett säsongen svagt, men om de kan nå upp till normal nivå kan vi se fram emot en jäkla fotbollsmatch. Med fart, kreativitet och mål. Anfallsstjärnan Lucas Barrios är fortsatt skadad.

Bayer Leverkusen: den tyska ligatvåan från förra säsongen inleder mot Chelsea. Engelskt motstånd för båda lagen alltså. Och lite av Premier League mot Bundesliga. Bayer Leverkusen har inlett bra mycket stabilare och självsäkrare än Dortmund, och även Chelsea har inlett bättre än Arsenal. För Michael Ballack blir det speciellt att återvända till London och Stamford Bridge, och om förslaget går igenom hos Uefa kommer även Ballack att officiellt tackas av i kväll efter sina år i Chelsea. Lagom till mötet med den förra klubben har Ballack prickat in formen, och har goda chanser till att få starta kvällens match. Det är han som har rutinen och erfarenheten. Å andra sidan är det också han som så ofta har förlorat. Med Tysklands landslag, med Bayer Leverkusen i Champions League och med Chelsea tre gånger om i Champions League.
– För flera spelare är Champions League något nytt. Då är det givetvis mycket upp till mig att leda killarna, säger han på presskonferensen.

I kväll smäller det. Två tyska lag mot två engelska, och vi har mycket hjärtlig fotboll att se fram emot. Hur tror ni att det går?

/Wingren

…eller otur. Det är funderingar av denna karaktär som genomsyrar mig efter Bundesligas femte omgång. Det heter ju att bra lag förtjänar sin tur. Men det är sällan någon påstår att ett dåligt lag förtjänar sin otur. Först och främst vill jag förresten påpeka att jag pratar om formstarka kontra formsvaga lag – någon djupare analys än så vågar jag inte göra efter endast fem omgångar.

Formstarka Bayern: visst mötte man lilla SC Freiburg på hemmaplan. Men att vinna med 7-0, det är verkligen ingen självklarhet. Arjen Robben saknades dessutom, men den där kritiken om att Bayern blir stillastående och idéfattigt utan holländaren kan vi snabbt kasta åt sidan. Det var fart, kreativitet och vinnarmentalitet som banade väg för vinsten. Samt en Franck Ribéy som äntligen har hittat formen igen. Bayern ser ut och beter sig som ett mästarlag, även om de inte har ställts mot något jättetufft motstånd ännu. Allting fungerar, många domslut går deras väg och när en chans mycket väl skulle kunna rinna ut i sanden får man in bollen ändå. Som när Franck Ribéy gör 2-0-målet mot Freiburg. Visst är det ett läckert mål, men under normala förutsättningar ska det där räknas som en missad chans.
Bayern München har hittat formen, och då fungerar allt. Som på löpande band. Är det inte en fantastisk fotbollspsykologisk aspekt? Att det så ofta faktiskt fungerar så här.

Formstarka Bremen: nu har inte Werder Bremen inlett på ett lika rasande sätt som München. Det är inte samma dominans eller självklarhet i spelet som hos Bayern. Men med tanke på hur håglöst och beklämmande katastrofalt Werder Bremen uppträdde förra säsongen så är det spel man nu spelar ljusår bättre. Thomas Schaaf har gjort Werder Bremen till Werder Bremen igen. Laget ligger tvåa i ligan på samma poäng som Bayern. Markus Rosenberg har gjort tre mål och Claudio Pizarro har verkligen hittat formen. Njut av hans bomb-volley vid 2-0-målet mot Hamburg i det heta Nordderbyt.
Bremen har inte tur med domarna eller den sista touchen. Men det faktum att Tim Wiese helt plötsligt blir den där abnorma världsmålvakten just när Per Mertesacker säljs och försvaret ser mycket darrigt ut, eller att Claudio Pizarro är sig själv igen och det ser så självklart ut när han gör mål. Det är nycklar till att Bremen inte ska falla ihop som ett korthus.

Formsvaga Dortmund: mästarlaget har inte direkt rosat marknaden under inledningen av Bundesliga. Bortsett från 3-1-vinsten mot Hamburg, men vi har fått lära oss att det var lika mycket Hamburgs usla sätt som Dortmunds mästerliga sätt. Sedan dess har det sett lojt, slött och idéfattigt ut. Man är inte i närheten av förra säsongens kvalitet. Då verkar det också kunna gå lite hur som helst. Vid Berlins första mål spelar Schmelzer fram bollen efter Weidenfellers räddning. Det hade aldrig hänt förra säsongen. Och lika mycket förtjänade Berlin att få göra det där målet – de gjorde en bättre match helt enkelt. När laget är lite formsvagt uppstår de där dumma och snöpliga misstagen, som ett brev på posten.

VfL Wolfsburg är visserligen inte formstarka. Men de gjorde en bra match efter en jobbigare inledning mot Schalke i söndags. Även här belönade fotbollsguden Wolfsburg eftersom att de var det bättre laget sett över 90 minuter. Om Mandzukic hade tänkt styra in bollen eller ej låter jag vara osagt, bara det faktum att den går in säger allt. En bra insats och du förtjänar ditt flyt. Köln och Kaiserslautern är två andra formsvaga lag, och det blir lätt en straff för mycket eller en stolpträff som hindrar laget från att ta poäng.

Visst, det är ingen nyhet att formen påverkar matchresultaten. Men är det inte lustigt vad som påverkas många gånger? Att det inte alltid beror på att man bara spelar ut sin motståndare, utan att det många gånger sker små saker som verkligen hjälper klubben. Saker som inte har med en formstark spelare att göra. Man vill nästan tala om form-karma, men så långt vill jag inte ta denna fundering.

Så här slutade matcherna i omgång fem:

Fredag 20:30:
FC Augsburg – Bayer Leverkusen: 1-4
Lördag 15:30:
Borussia Dortmund – Hertha Berlin: 1-2
FC Bayern München – SC Freiburg: 7-0
FSV Mainz – TSG Hoffenheim: 0-4
VfB Stuttgart – Hannover 96: 3-0
Borussia Mönchengladbach – FC Kaiserslautern: 1-0
Lördag 18:30:
Werder Bremen – Hamburger SV: 2-0
Söndag 15:30:
FC Köln – FC Nürnberg: 1-2
Söndag 17:30:
VfL Wolfsburg – Schalke 04: 2-1

Så har då Rasmus Jönsson avklarat sin debut för VfL Wolfsburg i Bundesliga. Och det från start ute till vänster på det offensiva mittfältet. Mot Schalke 04. Den grå och trista vardagen i Helsingborg på Olympia har bytts ut till stora, täta och fullsatta arenor med enorm hängivenhet. Tränaren heter nu Felix Magath och lagkamraterna heter bland annat Kyrgiakos, Josué, Mandzukic och Schäfer.

Men det är inte bara Rasmus Jönssons omgivning som är en annan. Visst håller medspelarna högre klass än de i Helsingborg. Framför allt håller motståndarna högre klass. Det går snabbare, det är tuffare och det är svårare. Men Jönsson klarade det galant i dag. I 90 minuter och 15 sekunder, sedan byttes han ut och fick ett stort gäng applåder från sin hemmapublik. Matchen, den slutade 2-1 till Wolfsburg.

Det kunde inte ha blivit bättre för Jönsson. Ty den här matchen var så tysk, den var så typisk Bundesliga. Jag ger mig fasen på att doften av full-gas-fotboll och stenhårda närkamper låg tät över Wolfsburg, över hela Tyskland så här en avslutande söndag. Om det nu doftar något, det vet jag inte. Förbannat vackert, underhållande och adrenalinstint är det i varje fall.

När så Rasmus Jönsson stod där på plan såg han ut som en tändsticka i jämförelse med de andra spelarna. Men det skulle inte stoppa honom, inte i dag. Lyckligtvis fick han sig en tryckare nästan omgående och tog sig en ordentlig flygtur. Och det var viktigt. Efter det spelade han utan respekt, han såg inte lika rädd ut längre. Han fick kännedom om att han är lika lite gjord av glas här i Tyskland som i Sverige. Bortalaget tog ledningen efter ett typiskt måltjuvs-mål av ikonen Raúl. Redan nu var tempot högt i matchen, och det blev bara värre.

När Rasmus fick bollar att jobba med slarvade han sällan bort dem – och då spelade han oftast ganska svårt. Vid ett fåtal tillfällen valde han den enkla, trygga och svenska vägen. Rasmus ville visa upp sig. Visst var det svårt för honom att vinna närkamper, men han stod upp mycket bra och med bollen vid fötterna tog han sig ofta förbi sin gubbe. Och han hade ständigt en idé, precis det som Felix Magath säger sig sakna i truppen. En spelare men en idé. Rasmus noterades för en assist när Wolfsburg kvitterade under första halvlek. En rak löpning och ett kombinationsspel med Marcel Schäfer gav Rasmus tid på vänsterkanten. Utan att tveka tryckte han in bollen i straffområdet, mer eller mindre rakt på Mario Mandzukics panna. 1-1.

Wolfsburg gjorde även 2-1, den här gången utan att Rasmus var inblandad. Mandzukics styrde påpassligt in en pressad frispark. Om det var med meningen eller ej är svårt att bedöma, men Ralf Rährmann i målet hade inte en chans. Rasmus spelade bort ett par bollar under matchen, men kämpade och sprang som en tok och hade ständigt en idé. Han bröts inte på mitten, som man nästan var rädd för, i närkamperna. Han vann till och med bollen ibland, han hade driv nog i steget att sig förbi sin gubbe. Och han spelade med självförtroende.

Det finns ingen anledning att höja Rasmus Jönsson till skyarna i kväll – men det finns fan ingen anledning att inte lyfta på hatten åtminstone.

/Wingren

Vilken galen fotbollshelg det har varit – än så länge. Galnare kan det bli redan halv sex när Schalke och Wolfsburg möts. Jag kan inte låta bli att förundras över resultaten så här långt. Bayer Leverkusen vann riktigt piggt med 1-4 borta mot Augsburg. Då kändes det som om att den där fredagsmatchen skulle sticka ut lite under omgången med fem mål. Men icke. Nej.

Bayern München vann med hela 7-0 på hemmaplan mot ett vanligtvis kompakt och disciplinerat Freiburg. Men bortalaget hade inte en chans att hänga med, de förstod inte vad som hände när Bayern satte fart framåt. Och nu undrar man nästan vem som ska kunna hota Bayern? För inte ser det ut som att Borussia Dortmund kommer att göra det. Många med mig trodde inför säsongen på en relativt jämn kamp mellan Bayern och Dortmund, med viss fördel Bayern. Nu har det visserligen endast spelats fem omgångar. Men det Dortmund som briljerade förra säsongen är borta. Det ser trött, oinspirerat, nonchalant och arrogant ut. I går tog Hertha Berlin en välförtjänt seger borta mot mästarna från Dortmund.

Och den bilden kan då jämföras med Bayern, där det finns en tydlig idé om hur man ska gå framåt och framför allt så fungerar allting. Det bara flyter på. Även Leverkusen ska nämnas med heder i detta sammanhang, så här långt har de uppträtt mycket bra – men utan att briljera.

Som om det inte vore nog fick vi även se Hoffenheim bortaslå stabila Mainz med 0-4. Stuttgart vann hemma med 3-0 mot ett vanligtvis extremt stabilt Hannover. Borussia Mönchengladbach kvalade sig kvar men har inlett den här säsongen oerhört positivt och knep tre poäng efter 1-0 mot Kaiserslautern. Slutligen fortsätter Werder Bremen att göra mål och vinna matcher. I går slog man Hamburg med 2-0 i det heta derbyt i nord. Michael Oenning bör hänga väldigt löst nu. För det såg inte kul ut. Inte alls.
Det blev för övrigt inga svenskmål i den matchen…

…men det kan det kanske bli alldeles strax. När VfL Wolfsburg springer ut inför sin hemmapublik klockan halv sex kommer svenske Rasmus Jönsson att vara bland de elva lyckliga. Rasmus kommer att starta som offensiv vänsterytter i ett 4-2-3-1-system. Det här är en viktig match för båda lagen, och en match som båda lagen mycket väl kan vinna. Wolfsburg har sämre form, men Felix Magath kommer nog att göra allt för att gnida in salt i de fortfarande färska såren.

Som bekant styrde och ställde Magath i Gelsenkirchen under nästan två säsonger. Innan han återvände till Wolfsburg igen. Den stenhårde tränaren pratade ut i en lång intervju i Bild, och han tycker absolut inte att han har gjort fel. Inte i Schalke, inte i Wolfsburg. Inte heller i München eller Stuttgart. Och visst, det går att se olika på de saker som Magath uträttar som ledare i en klubb. Disciplin, böter och transfers. Det är väl den bild som de flesta har av Magath. Och även om han är galen, för nog är han det alltid, så har han verkligen en förbannad förmåga att nå framgång. Nu hade det smakat att sänka sin förra arbetsgivare Schalke. Det tror jag.

För övrigt säger Magath så här om Jönsson: ”Han visar goda intentioner. Det är en fröjd att se honom. Men han kunde äta lite mer…”

Så bänka er framför tv-sofforna och njut av det spektakel som är Bundesliga, och se Rasmus Jönsson göra sin debut på den riktigt stora internationella scenen.

/Wingren

På lördag är det dags för Nordderby i Tyskland. Werder Bremen mot Hamburg. Bortalaget HSV har sett stadsrivalen St. Pauli glida ner i Bundesliga 2 och kan nu lägga allt fokus, allt hat, all vilja och all kamp på mötet med Bremen. Det är två klubbar som har gått på väldigt olika vägar de senaste åren. Resultatmässigt har det gått upp och ner för båda lagen. Men under den yngsta dåtiden har Werder Bremen varit det mest framgångsrika laget av de båda. Bland annat med en ligavinst och regelbunden medverkan i Champions League eller Europa League. Men förra säsongen hände något – allt gick åt helvete. I ligan såväl som i Europa. Den stora skillnaden? Thomas Schaaf, mannen bakom laget, han sitter kvar där på tränarbänken. Det hade han inte gjort i Hamburg.

Det är två stora och traditionsrika föreningar. Låt oss snabbt påminna oss om vad som hände 1999. Thomas Schaaf tillträdde sin post som tränare i Werder Bremen. Det är han än i dag. Michael Oenning är Hamburgs elfte tränare under samma tidsperiod. Bremen satsar på kontinuitet, även när saker går åt skogen. Tron finns där. Och det finns ett klart mål. Om det ibland förvånar mig att Schaaf och sportchef Klaus Allofs sitter kvar? Jo, det gör det. Ibland känns det som om att Werder har stagnerat, blivit trötta och kör sin bil på en bekant väg som inte leder någonstans. Men så helt plötsligt vaknar hela föreningen till liv igen, poängen trillar in och det finns en trygghet. Den där starka tron på vad man sysslar med. Och jag gillar det, fan, jag älskar det!

I Hamburg å andra sidan har man ersatt tränare efter tränare. Det i sig är inte så konstigt, HSV är en förening som ska ligga i topp i alla avseenden. När man då inte gör det kommer behovet av förändring, att något måste göras. Då blir det nästan alltid tränaren som ryker. Det är enklast så. Inför den här säsongen tänkte dock den fräscha klubbledningen om. Det skulle inte bara komma någon ny tränare – det skulle även jobbas efter en filosofi, en strategi. Sagt och gjort. Sportchef Frank Arnesen anländer till Tyskland och Hamburg för att sjösätta ett gigantiskt projekt. Hela HSV skulle rivas och byggas upp på nytt. Ut med det gamla, dyra och trötta. In med det talangfulla, billiga och elektrifierande. Projektet inleddes i somras, inte särskilt länge sedan alltså. HSV är fortfarande en konstruktionsplats, endast grunden har lagts. Men det är nu klubben sätts på prov.
Hur stark är tron på det man gör? Det är tillåtet att göra ett par sämre säsonger när en så här omfattande revolution genomförs. Men en poäng på fyra matcher, vilsna spelare och ett försvarsspel som lämnar allt att önska? Tveksamt. Så hur gör man nu då? Får Michael Oenning, han som skulle genomföra ungdomsrevolutionen, fara och flyga? Eller skickar man i väg Arnesen och hans värvningar? Eller får båda gå? Eller är tron så stark att de blir kvar allihopa?

Det smärtar att se HSV så här. Det är en klubb som hör hemma högt upp i tabellen. Lördagens match mot Werder Bremen känns på förhand som väldigt avgörande för framtiden. Accepterar man en pinsam förlust, eller får Michael Oenning gå helt enkelt? Jag tror på det Hamburg vill göra – men jag börjar undra ifall Frank och Michael är rätt män för projektet.
Hamburg har visat goda intentioner och från och till spelat en frejdig offensiv. Försvaret har dock varit katastrofalt och svängdörrarna har ta mig tusan varit helt uppställda. Vi kan alltså med säkerhet konstatera en sak: det här blir en galet bra match med många målchanser, tuffa närkamper och ett jäkla publiktryck. Så låt oss då lägga alla spekulationer åt sidan och bara njuta av en fantastisk fotbollsmatch. 90 minuter ren fotbollsglädje. Jag gillar det.

Läs mer om matchen här.

Hur ser det ut för de andra lagen i ligan då? Här följer några korta kommentarer:

* I Augsburg väntar man på första segern i Bundesliga. I klubbhistorien. Nu vill man ta tre poäng mot ett betongstabilt Bayer Leverkusen. Där cirkusen med Michael Ballack som direktör ständigt pågår.

* Dortmund behöver vakna till liv och ta tre pigga poäng mot Berlin. Mario Götze och Sebastian Kehl är avstängda, vem ersätter? Berlins Christian Lell känner att laget kan mer och vill att man bevisar det mot Dortmund. Markus Babbel sa inför säsongen att han vill spela lite som Klopps Dortmund. Oavgjort då, eller?

* Gör Bayern München sin plikt och vinner mot Freiburg? Förr i tiden hade ingen tvekat, men Freiburg är kompakta och Arjen Robben är skadad. Demba Cissé är ett offensivt hot mot Münchens försvar.

* Hoffenheim har spelat en mycket bättre fotboll under Holger Stanislawskis ledning, men ofta saknat den sista touchen. Mainz är ett hårt slitande lag som älskar att göra livet surt för motståndarna.

* Kan Stuttgart hitta formen igen och plocka ned Hannover på jorden? Bortalaget är otroligt stabila och förlorar sällan en match men räcker det mot ett taggat Stuttgart? Dystra rubriker kring reservmålvakten Miller men som säkert kan fungera som tändvätska. Får Ya Konan spela från start, eller har Abdellaoue kurerat skadan?

* Ett klassikermöte mellan Mönchengladbach och Kaiserslautern. Hemmalaget har dock inlett klart bäst. Kommer Marco Reus att kunna spela eller har han blivit en ny Robben? Vem träder fram som riktig ledargestalt i FCK när det behövs som mest?

* Ståle Solbakken fick sin vinst senast mot HSV. Lite av pressen är borta, förlöser det laget? Kan Poldi äntligen börja prestera och ha kul i Köln precis som i landslaget? Nürnberg är nöjda med sin inledning, särskilt spelmässigt, men Hecking önskar sig fler avgörande insatser från spelarna.

* Felix Magath möter förre arbetsgivaren Schalke, där han inte direkt är älskad. Rasmus Jönsson har goda chanser till att få göra debut. Men hur har järn-Magaths bötesrubriker påverkat spelarna? Kan Klaas-Jan Huntelaar fortsätta att ösa in mål?

Så här spelas den femte omgången:

Fredag 20:30:
FC Augsburg – Bayer Leverkusen

Lördag 15:30:
Borussia Dortmund – Hertha Berlin
FC Bayern München – SC Freiburg
FSV Mainz – TSG Hoffenheim
VfB Stuttgart – Hannover 96
Borussia Mönchengladbach – FC Kaiserslautern

Lördag 18:30:
Werder Bremen – Hamburger SV

Söndag 15:30:
FC Köln – FC Nürnberg

Söndag 17:30:
VfL Wolfsburg – Schalke 04

/Wingren

Gårdagens match mellan Polen och Tyskland var sannerligen en träningsmatch. Det var överlag en ganska sömnig historia som dock fick ett tämligen dramatiskt slut. Polen tog ledningen två gånger, först via Robert Lewandowski (Dortmund), sedan genom Jakub Blaszczykowski (Dortmund). Toni Kroos kvitterade för Tyskland efter att Thomas Müller kommit in på plan, drev upp tempot och fixat en straff. Matchens absolut sista touch stod Cacau för, som gjorde 2-2 efter en fin aktion från Müller.

Lite snabbt kan vi nog konstatera att: Träsch var inget vidare, Mertesacker var skakig, Klose och Podolski lite avtrubbade, Kroos rör sig för lite, Rolfes såg vilsen ut, Wiese föll mot slutet, Schmelzer tog inte chansen och Götze var inte lika imponerande som vanligt.

På den positiva sidan måste vi nämna Müller som kommer in och vänder upp och ner på matchbilden. Schürrle är fortsatt het. Men som Löw själv sade efter matchen så är det okej med en halvdan insats, dels för att spelarna inte ska gå med huvudet bland molnen, dels för att han testade nya spelare och det nya 4-1-4-1-systemet. Ett system som kommit till för att undersöka huruvida Özil och Götze kan spela tillsammans, tror jag.

—

Avslutningsvis tänkte jag upplysa er om att Rasmus Jönsson har presenterat sig i sin nya klubb VfL Wolfsburg. Dagen efter U21-matchen mot Litauen blev han inbytt när Wolfsburg träningsspelade mot amatörklubben SSV Vorsfelde. Hemmalaget firade 90 år som förening och 1300 åskådare var på plats när Bundesliga-laget kom på besök.
I första halvlek nätade Lakic två gånger om, Dejagah gjorde ett och hemmalaget bjöd även på ett självmål. Är det vänskapsmatch så är det. Då ska man vara vänskaplig.

I andra halvlek kom så Rasmus Jönsson in och gjorde mål första gången han fick nudda bollen. Vilket måste ha varit skönt för honom, för Magath samt för hans lagkamrater. Och extra kul eftersom att herr Jönsson inte ens har tränat med laget. Det här var första gången han visade upp sig för sina lagkamrater och gör ett mål direkt. Mot ett amatörlag, visst, men ändå.
Vid ställningen 2-7 klev så Jönsson fram igen och fastställde slutresultatet till 2-8.

Så här kommenterade tränaren Felix Magath svenskens insats: ”Rasmus Jönsson var kul att se – man märker att det är en spelare som vill uträtta något, som är snabb och aktiv och som dessutom har ett härligt driv mot målet”.

…Och vår nye stjärna säger så här: ”Jag är fortfarande ganska trött, jag spelade ju 90 minuter i går – men jag är glad över att vara här och ser fram emot min nya utmaning”.

Till helgen möter Wolfsburg Schalke i Bundesliga. Då kan Rasmus Jönsson mycket väl få fira sin debut i den finaste av ligor. Just nu nöjer jag mig med att konstatera att han har gjort två mål – i en träningsmatch. Bra så.

/Wingren